EmmaStormdal_U

Skyddsnätet brast när Emma fick hjärnblödning

Dela

Ofärdsland, ny bok av Kent Werne

Kent Werne har träffat arbetslösa, sjuka och ekonomiskt utsatta. Människor som har drabbats av ofärd, och som är beroende av att trygghetssystemen och arbetsmarknadspolitiken fungerar.

För fyra år sedan drabbades skådespelerskan Emma Stormdal av en hjärnblödning, och hamnade utanför såväl arbetsmarknaden som skyddsnäten. Dagens Arena publicerar utdrag ur Kent Wernes nya bok Ofärdsland.

I ett tidigare liv var Emma Stormdal skådespelerska.

Hon levde med teatern, spelade huvudrollen i en rad föreställningar inom den fria gruppen Lacrimosa. Framkallade skratt, tårar, applåder. Jobbade bakom scenen med resten av gänget – repade, byggde gradänger, fixade scenografin.

Hon arbetade också som biografmaskinist på halvtid. Föreläste en del. För skådespeleri är sällan något man försörjer sig på. Och så ville hon bli författare.

Sedan föll hon ihop på en busshållplats. Och vaknade upp till ett helt annat liv.

Jag åker hem till Emma en fredag i juni. Hon fyller snart 35 och bor i en tvåa i Stockholmsförorten Hökarängen med Ingemar, en svart katthane som jäser i soffan.

trassletSedan 2010 har hon varit bidragsberoende. Och ändå inte. För det har aldrig räckt. Aldrig varit självklart. Det sista skyddsnätet, försörjningsstödet, visade sig nämligen vara lika trasigt som sjukförsäkringen – det system som egentligen borde fånga upp den som drabbas av en stroke och får hjärnan penetrerad av en skalpell.

Hon har skrivit om det på sin sjukdomsblogg ”Trasslet”, och i en artikel i Bang med rubriken ”Frukostflingor, får jag köpa det?” – om hur det är att förlora en del av sig själv och samtidigt ”hamna utanför både arbetsmarknad och skyddsnät”.

Emma rättar till den lila scarfen som täcker operationssåret.

Emma1– För vissa kanske det finns ett trygghetssystem, säger hon. Men om man avviker på något sätt, till exempel om man inte har en fast heltidsanställning när någonting händer, ja då är man utkastad. För all framtid.

Vi återkommer till framtiden. Men låt oss börja med dåtiden.

Våren 2010 kände sig Emma allt tröttare. Tänkte att det nog berodde på stress. Men när hon stod ensam i kassan på biografen en kväll tappade hon plötsligt talförmågan. Bara sådär. Som om munnen gick i strejk och vägrade följa hjärnans direktiv.

Det varade i en kvart, och försvann. Några veckor senare hände det igen när hon planerade en workshop hos en vän. Tänkte att nu måste hon kolla upp det.

På väg hem, just när hon skulle kliva på bussen, fick hon ett epileptiskt anfall och blev medvetslös. Vaknade upp i ambulansen och tänkte att hon var med i en film, eller att de tagit fel person, men förstod snart att de tagit rätt.

– Då blev jag rädd. Något hade hänt med mitt huvud. På akuten gjorde de en röntgen och hittade något. ’Det kan vara allvarligt’, sa läkaren. Cancer, tänkte jag.

Men det var inte cancer, utan ”ett trassel”, som neurokirurgen kallade det. En kärlmissbildning i hjärnan. Ett så kallat kavernom. Stor som en femkrona.

Det kunde opereras, sa läkaren. Det var kanske inte nödvändigt, men Emma ville få bort trasslet, och man bokade in en operation i november.

Under tiden blev Emma sämre. Det gick trögare att prata. Hon försökte få kontakt med läkaren, men det var närmast omöjligt.

En dag i oktober vaknade hon efter en tupplur och kunde inte prata alls. Försökte sätta på sig glasögonen utan att lyckas. Ringde sin pappa, som utan ord förstod att något var fel och störtade till räddning. Körde upp Emma till Södersjukhuset, där hennes huvud började värka som om hon fått migrän.

Kavernomet hade börjat blöda visade det sig. Ambulans till Karolinska, magnetröntgen och inrullad till operationssalen.

emma3”Emma, vi ska söva dig nu”, sade någon.
”Äntligen”, tänkte Emma. ”Vi får se om jag vaknar igen.”
Det gjorde hon. Utan den förskräckliga huvudvärken.
– Men jag kunde fortfarande inte prata. Dessutom var vänsterarmen och ena ansiktshalvan förlamad. Och jag är ju vänsterhänt.

På sin blogg beskriver hon de första dagarnas försök till kommunikation med personalen och föräldrarna. Nicka och skaka på huvudet. Färdigskrivna lappar. Efter ett par veckor började talförmågan återvända. Stavelser. Halva ord.
– LO…KA, sade jag till sjuksköterskan. Hon tittade upp. Granskade mig. Nån smak? Ville hon veta. ’CI…TRON’ sade jag. Ok, sade hon, tittade på mig igen och gick ut. Jag hade sagt någonting. Bokstäver hade kommit ut på rätt plats ur min mun, ansiktsmusklerna hade gjort som jag ville, lytt mina instruktioner.

Förlamningen började också försvinna. Men inget gick av sig självt. Det krävdes lång rehabilitering. Hur lång eller hur återställd hon skulle kunna bli visste ingen. Att allt var annorlunda stod dock klart.

– Det var helt surrealistiskt, säger hon.

Nutid. Emma berättar, jag lyssnar. Hon pratar inte som innan kavernomet och blödningen. Mer stapplande. Mycket bättre än för ett par år sedan, men inte som innan. Vokaler byter plats då och då. Konsonanter snubblar på varandra. På läkarsvenska lider hon av ”expressiv dysartri” och ”oral apraxi”.

– Kopplingen mellan hjärnan och ansiktsmusklerna funkar inte som den ska, förklarar hon. Jag har inte kontroll över hur jag säger något. Och just kontroll över uttalet är ju helt avgörande i skådespeleri.

Det är som att lära sig ett nytt språk. Inget kommer automatiskt. Hon kan bli bättre med träning. Men kommer förmodligen alltid att ha svårigheter.

Talet var inte den enda utmaningen. Efter operationen drabbades hon också av hjärntrötthet, en vanlig svit efter blödningar och ingrepp i huvudet. Och till råga på allt blev operationssåret infekterat. Kirurgerna var tvungna att öppna skallbenet, och Emma fick gå med hjälm i flera månader i väntan på en ny operation.

I det läget ville Försäkringskassan att hon skulle börja arbetsträna på sin gamla arbetsplats, på biografen.

emma4– Jag var inte i skick att jobba med någonting. Jag kunde gå, var vid medvetande och så, men jag blev jättetrött efter en timme. Det blev som strömavbrott, eller som när en dator slocknar. Jag kunde inte pressa mig själv. Det gick inte.

Läkaren, psykologen, arbetsgivaren och Emmas föräldrar lyckades till sist övertyga Försäkringskassan om att fortsatt arbete på biografen var omöjligt.

Samtidigt hade Försäkringskassan räknat ut hennes sjukpenning. Hon var sjukskriven på heltid, men eftersom ersättningen beräknades på den tidigare fasta halvtidstjänsten på bion – och bara på den, trots att hon också haft andra inkomster – blev den låg.

– Jag fick omkring 6 000 kronor i månaden om man inkluderar avtalsförsäkringen. Och hyran låg på 4 700. Och förstås en del andra räkningar.

Den nya inkomsten gick förstås inte ihop med livet. Hon fick ta av besparingar, låna av föräldrarna, men väldigt snart blev det oundvikligt: Hon måste söka försörjningsstöd.

emma2– Jag ville verkligen inte. Jag tänkte att jag aldrig skulle våga berätta det för någon, var rädd för att folk skulle se ner på mig. Det var så otroligt stigmatiserande. Mitt sociala sammanhang var ju inte sådant att folk gick till soc. Jag kände ingen, trodde jag. Innan sjukdomen tänkte jag att man ju måste hjälpa dem längst där nere, men att jag inte var en av dem. Men nu var jag själv längst nere, och jag var tvungen. Det fanns inget annat alternativ. Så jag grät, och så gjorde jag det.

I maj 2013 kom Emma ut på sin blogg. Kände att hon inte längre kunde hålla sin livssituation hemlig för omgivningen. Inlägget döptes till ”Jag är en sån”.

Detta var hennes berättelse från samhällets undersida:

”Har länge tänkt att jag måste börja skriva om det här. Eftersom det är en del av min sjukdomssituation. Jag kan inte bara skriva om delar av det, det fysiska, kroppsliga. Jag måste också skriva om förutsättningarna jag lever under. De ekonomiska förutsättningarna. Eftersom det är viktigt. Kanske viktigare än någonting annat.

Men jag drar mig. Satan vad jag drar mig. Om jag skriver om det finns risken att okända börjar tycka. Ha åsikter. Om mig. Min situation. Vad jag är för slags människa. Vad jag borde eller inte borde göra. Vad jag har för egenskaper. Men nu. Gör jag det. Håll mig i handen …

Sedan 2010 när jag blev sjuk, har jag helt eller delvis sökt pengar från Soc. Tro mig. Ingen vill söka pengar från Soc. Inte ens om det var lätt. Vilket det inte är. Det är en sorg, en omåttlig sorg att inte kunna försörja sig själv. En sorg och en förnedring. En stämpel som jag själv sätter på mig: Värdelös. Onyttig. Till last. Onödig.

Så det var det första jag fick svälja. Förnedringen att ens behöva söka pengar. För hur skulle jag göra annars? Jag kunde inte jobba, jag låg på Karolinska med en blodig hjärna. Jag hade hjärnskador.

Mina föräldrar hjälpte mig, ringde alla samtal, förklarade, skickade in papper. Utan dem hade jag förlorat både hyreskontrakt och inte haft mat när jag släpptes från sjukhuset en månad senare.

Varje månad sedan hösten 2010 har jag skickat in papper på mina fakturor, vad jag gjort med mina pengar, sjukskrivningar. Varje månad har jag velat ge upp. Inte söka. Försökt hitta på andra sätt att få pengar …

Det är lätt att bli paranoid när det gäller Soc. Ibland verkar hela systemet gå ut på att de som söker pengar ska ge upp och inte söka igen. Så svårt är det. Först tar man kontakt. Vilket kan ta ett tag innan man får tag på någon. Efter det får man komma på möte. Sedan görs en utredning. Sedan får man söka pengar och kan få avslag. När man väl är inne i systemet och överhuvudtaget får söka pengar, är det lite som att spela lurkortsspelet Stjärna med ett storasyskon. Reglerna ändras hela tiden, något som funkade förra gången går plötsligt inte igenom.”

Hon skrev om svårigheterna att över huvud taget förmedla det hon måste få sagt, om socialsekreterarnas svala, nedlåtande bemötande. Och om hur Försäkringskassan efter ett tag friskförklarat henne på den halvtid hon fått sjukpenning för eftersom hon bedömdes ha tillräcklig arbetsförmåga.

Hon berättade också om praktiken hon lyckats fixa själv på tidningen Bang, att hon för det bara fick 3 600 kronor i aktivitetsersättning varje månad, och att hon förväntades söka jobb resten av tiden trots att den lugna praktiken var på gränsen till vad hon fixade. Och om hur det kändes när ”den där sista möjligheten till försörjning, sista chansen till överlevnad, rycks undan”; när inte ens försörjningsstödet visade sig vara en rättighet.

”Jag vill inte ha medlidande”, skrev hon. ”Vad jag vill ha av er är förståelse. Att även en av er kan hamna här. En av medelklassursprung kan hamna här. En som har läst massa poäng på universitetet. En som har jobbat mer än heltid i flera år, men inte tjänat jättemycket pengar och varit slarvig med fackmedlemskap och att kräva fastanställningar. Å andra sidan ska det inte göra någon skillnad. Ingen skillnad alls. Varför jag hamnat här. Varför någon av oss har hamnat här. Om vi överhuvudtaget ska ha en socialtjänst måste vi få hjälp att ta oss ur det, på det sättet som passar bäst för oss. Och jag lovar. Det blir inte bättre eller lättare när pengaångesten hänger över en varje dag. Varje minut. Varje sekund. Och det blir inte lättare, och man känner sig inte mer värd eller ’sporrad’, när ersättningar dras in.”

emma5Emmas inlägg möttes inte med förakt. Utan med chock och förvåning. Var det så illa ställt med sjukförsäkringen? Var det så svårt att få försörjningsstöd?

Hon fick stöd. Uppmuntran. Många mejl från folk som berättade om liknande upplevelser, om hur de också stångat sig blodiga. Och hon fick brev från socialsekreterare som bekräftade bilden, som vittnade om ökad arbetsbelastning och stress, och om besparingskrav som gick före behoven. Om hur dåligt de mådde.

Att döma av en undersökning som Novus gjorde 2012 på uppdrag av Akademikerförbundet SSR – som organiserar socialsekreterare – var inte rösterna avvikande. Hela 68 procent av socialsekreterarna i Stockholms stad (38 procent i hela landet) sa att det i första hand var kommunens ekonomi som styrde deras agerande, inte klientens behov. Och i en tidigare undersökning ansåg nästan fyra av tio socialsekreterare i riket att de inte klarade av att garantera ”kvaliteten och rättssäkerheten enligt lagens intentioner”.

Det verkar alltså handla om ett systemfel, om politik, mer än om brist på empati bland enskilda personer. Men för den som utsätts för den Kafkaartade processen är det säkert en klen tröst att veta att större krafter verkar i bakgrunden.

För Emma Stormdal blev processen hur som helst för mycket.

– Jag gick in i en svår depression hösten 2012, säger hon. Det berodde på att jag kände att jag aldrig någonsin skulle ta mig upp ur det här och få ett riktigt jobb, på att jag hela tiden var jagad av Försäkringskassan och socialtjänsten. Jag var så himla pressad. Allt verkade gå ut på att göra det så jobbigt som möjligt för mig.

–Det verkar inte handla om att hjälpa, säger hon, utan om att göra det så djävligt som möjligt så att de som kan ta sig i kragen gör det. Vad som händer med oss andra, det struntar man i. Jag har aldrig någonsin känt att det har funnits en vilja att hjälpa. Jag har hela tiden setts som en belastning, ett problem, bara att jag finns och behöver stöd för att överleva.

Och Emma har ju heller inte fått det stöd hon behövt. Inte av samhället. Inte det stora i alla fall. Hon har tvingats förlita sig på det lilla, det privata skyddsnätet – sina föräldrar, syskon och vänner. Utan dem hade hon nog inte överlevt.

Klockan börjar närma sig åtta på kvällen. Vi har pratat i snart två timmar. Emma börjar bli trött. Jag tänker efter ett tag, och ställer den svåra frågan:

Hur mycket har din närmaste omgivning fått skjuta till?

– Det vågar jag inte tänka på. Det är jättejobbigt, svarar hon och tittar ner.

Givetvis. Men pratar vi tusenlappar eller tiotusentals kronor?

– Tiotusentals …

emma6Och så brister det. Tårarna börjar rinna. Vi sitter tysta ett tag, sedan samlar hon sig. Försöker förklara det plågsamma.
– Inte nog med sjukdomen, och all oro den har inneburit för dem. Det är ju mest mina föräldrar som har hjälpt mig, och de är ju pensionärer, och jag tänker att de ska ju resa och ha det bra, att jag ska ta hand om dem, det är ju meningen.
Jag undrar vad som gör henne mest ledsen. Om det är skammen, eller sorgen över att hennes föräldrar och syskon blivit en ersättning för en undflyende välfärdsstat.

Det är mest sorgen.
– Att jag blev sjuk, det kan jag ta. Det kan ju kännas jävligt orättvist. Men det är så livet är. Men att man dessutom ska bli straffad för det på olika sätt. Och att de i min närhet ska straffas, bara för att de råkar känna mig liksom …

Hon skrattar till mitt i gråten. Åt det absurda. Åt livets jävlighet. Åt att ändå vara vid liv.

Hösten 2013 fick hon veta att kavernomet hade växt, att man inte hade lyckats rensa bort allt vid den senaste operationen. Hon hade märkt av det. Fått fler epileptiska anfall, kräkts. Och det fanns bara ett alternativ: en ny operation.

Det fanns inga garantier. Så hon förberedde sig på att vakna upp och inte vara sig själv längre, förlora uppfattningen om sitt eget jag, flyta ut i en evig dimma.

Men operationen blev lyckad. Och på något sätt känns allting bättre nu. Hon är lite piggare, mer ångestfri, orkar mer. Dessutom har hon efter många om och men fått Arbetsförmedlingen att gå med på en lönebidragsanställning, halvtid, på en tidskrift fram till årsskiftet. Arbetsförmedlingen står för 75 procent av kostnaden, tidningen för 25. Hon har precis börjat jobba.

Emma får 7 000 kronor i månaden efter skatt. Inget man överlever på. Så även i fortsättningen måste hon förlita sig på försörjningsstöd. Men har hon tur slipper hon åtminstone kriga för sin rätt framöver. Socialkontoret verkar till sist ha förstått hennes situation.

Liksom gett med sig.

– Försörjningsstödet borde inte vara en permanent inkomst, men nu är det så. Jag har inte så mycket annat att välja på, säger Emma.

EmmaStormdal2_UTänk om hon i stället hade fått 15 000 efter skatt från Försäkringskassan, tid att återhämta sig i lugn och ro, blivit erbjuden rehabilitering utan press, stress och ångest, och så småningom fått ett anpassat arbete med hyggligt betalt.

Tänk om hon inte hade behövt bli beroende. Tänk om välfärdsstaten hade bevarat hennes frihet. Emma Stormdal sitter tyst. Ler sorgset.

Det låter nästan osannolikt. Som ett annat land.

Kent Werne, frilansjournalist och författare

Werne-OmslagEmmas berättelse är ett utdrag från Kent Wernes nyutkomna bok Ofärdsland. Boken kan beställas här >>

Boken har release 1 september.

8 kommentarer

  1. Ylva - 21 augusti, 2014

    Fint skriven artikel. Jag slog inte bara av Emmas öde utan även av språket i artikeln.
    Sedan måste man ju påpeka att det verkar ju ha löst sig skapligt eftersom det finns en social att vända sig till i Sverige. Att folk känner sig stigmatiserade av att vända sig till socialen är ju ingen bra orsak till att kritisera politiken runt försörjningsstöd. Pengar som pengar. Verkligheten är mycket krassare för de flesta européer. Hoppas det ordnar sig för Emma.

  2. Daniel - 21 augusti, 2014

    Problemet är väl att den förda politiken inte gör något för att motverka stigmatiseringen, utan att förnedringen istället har bliviten accepterad del av systemet. Folk ska skämmas helt enkelt, det blir billigast så. Och den som inte orkar kämpa för sin sak (eller har någon annan som gör det) kan inte heller förvänta sig att få ta del av försörjningsstödet. Är det så vi vill ha det?

  3. Kurt Lillieholm - 22 augusti, 2014

    Det här är så samhället ser ut i dag. Ingen empati hos myndigheter. Vi som är födda på 40-50 talet har dessutom uppfostrat våra barn till egoister.
    Nu i Alliansens samhälle: Timanställningar och deltidsanställningar som staplas på varandra och som vårt framtida liv inkl. pensioneringen grundas på.
    Var har solidariteten tagit vägen? Var finns förnuftet? Marknaden (kapitalet) har nu makten och bestämmer. Människor utan pengar är inget värda.
    Politikerna jammar med och har själva avskärmat sig från samhället med förmånliga avtal som gör att de aldrig kommer i Emmas situation. FY FAN!

    Tragiskt för Emma! Tur att hon hade några som hjälpte henne. Som jag förstår hade hon gått under annars.
    Hoppas hon blir bättre och får en ljus framtid!

  4. Kristina Andersson - 2 september, 2014

    Kan bara bekräfta Emmas upplevelser av en socialtjänst som havererade i mitten av 1990-talet… eftersom jag på den tiden befann mig mitt i det kaos och den subkultur som präglade socialkontoret jag arbetat på några år som socialbidragshandläggare. De första åren var fokus ställt på att hjälpa och stötta klienterna men så bröt helvetet ut med ogenomtänkta omorganisationer och budgetbesparingar som splittrade personalen. Nu gällde det att bli antingen vara ja eller nejsägare till de nya attityderna av misstro och fördömande som gällde. Till slut blev hela situationen outhärdlig…. att dagligen behöva se utsatta människor gå ut från kollegors rum med ännu mer krökt rygg än när de kom och jag vet flera som valde döden för att slippa. Vi var några som valde nejsidan, men vi bestraffades med mobbning och utebliven löneförhöjning. Till slut blev jag sjuk av oro och ångest jag levt med så länge och blev sjukskriven…..ja då började mitt helvete med FK som förvärrade mitt tillstånd så jag inte ville leva längre …….. men jag räddades och har sedan dess i alla möjliga och omöjliga sammanhang velat få regeringen att inse vad deras människosyn lett till. För varken Emma eller jag är ensamma…..men tro mig..det är ingen tröst!

  5. Dangerous Beans - 10 september, 2014

    Mycket bra artikel! Precis så har mina kompisar (och jag själv när jag är arbetslös) det. Finns inget skyddsnät i dagens samhälle. Utom familjen då. Ve den som saknar familj! Då är det hemlöshet som gäller.





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

En ny Samhallsklass

Blogg › De är 20 000 nu. Och de är på väg att bli fler. De packar din mat och städar flygplatser. De långsammaste är för länge sedan bortsållade. I en verksamhet med avkastningskrav kan det krävas att du jobbar 17-timmarspass. Välkommen till det nya Samhall. 938facebook: 875 twitter: 63

Hanna Cederin: Vänstern har svar på hedersförtrycket

Debatt › Bara en progressiv och antirasistisk vänster har trovärdighet i frågan om hur kvinnor som utstår våld i hederns namn ska ges stöd och möjlighet till ett fritt liv, skriver Hanna Cederin, Ung Vänster. 0Inga delningar

Uppluckrad migrationslag splittrar alliansen

Nyhet › Regeringen vill luckra upp den tuffa migrationspolitiken som slår hårt mot ensamkommande. Johanna Jönsson (C) ser det snarast som ett försök att tysta den massiva kritiken mot hur ensamkommande behandlas.  0Inga delningar

Rut-avdraget slår alla rekord

Nyhet › Halveringen av rut-avdraget har slagit hårt mot branschen, larmar Almega i dag. Men Skatteverkets siffror ger en annan bild. Aldrig någonsin har så många köpt rut-tjänster till så höga belopp av så många utförare under en oktobermånad. 0Inga delningar

Varför tillåts nazister marschera på våra gator?

Ledare › Det är hög tid att myndigheterna visar att de tar hotet från organisationer som Nordiska motståndsrörelsen på allvar.  0Inga delningar

Vårt gemensamma tillhör medborgarna – inte företagen

Ledare › Vem som ska bestämma och styra över välfärdens resurser är vår tids stora ideologiska konflikt.  0Inga delningar

95 procent av partibidragen till M och SD är hemliga

Nyhet › M och SD tog emot 18 respektive 19,5 miljoner i partibidrag förra året. Men 95 procent av bidragen redovisas i en klumpsumma – därmed går det inte att spåra var pengarna kommer ifrån. Nu föreslår en utredning skärpta krav.  0Inga delningar

Måste ta emot 39 nyanlända – per dag

Nyhet › Med två månader kvar har 67 av landets kommuner tagit emot hälften eller färre av de nyanlända som de ska enligt lag. Stockholms stad måste ta emot 39 nyanlända per dag för att hinna ikapp – en bra bit ifrån de två per dag man tagit emot hittills. 0Inga delningar

S-toppar ratar Moderaternas bud om vinster i välfärden

Nyhet › En uppgörelse med allianspartierna utan vinstbegränsningar är oacceptabelt, anser ledande socialdemokrater. »Jag ser gärna en överenskommelse som begränsar vinster, främst inom skolan«, säger Karin Wanngård, kommunalråd Stockholm. 0Inga delningar

Facken oense om vinster i välfärden

Nyhet › LO kan tänka sig vinstförbud i skolan medan Kommunal inte vill göra skillnad mellan olika välfärdstjänster. Samtidigt har de två lärarfacken vitt skilda åsikter i vinstfrågan.  0Inga delningar

Friskolor betydligt mer generösa med mattebetygen

Nyhet › Elever i fristående gymnasieskolor får oftare ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven. Särskilt stora är skillnaderna i matematik, visar Dagens Arenas granskning. 0Inga delningar

Därför går det bra för Sveriges Trump

Blogg › Bert Karlsson använder också Trumps framgångsrecept. 0Inga delningar

Stockholmsalliansen slopar satsning på jämlik hälsa – inte kostnadseffektivt

Nyhet › För att råda bot på den ojämlika hälsan satsade landstingsalliansen på hälsomottagningar i socialt utsatta områden. Nu lägger man ner verksamheten. »Människor kommer inte få den vård de behöver«, varnar sjukgymnasten David Sweet. 0Inga delningar

Friskolejättarna har 20 procent fler elever per lärare

Nyhet › Den låga lärartätheten i fristående skolor drivs helt och hållet av de stora privata skolkoncernerna, visar Lärarförbundets beräkningar. »Genom att fylla på klassrummen uppstår vinsterna i friskolorna«, säger Johanna Jaara Åstrand. 0Inga delningar

Här är SD:s tio sjukaste motioner

Nyhet › Beslagta asylsökandes ägodelar, inskränk aborträtten och låt kungen dela ut medaljer till svenska hjältar. Här är tio av de sjukaste motionerna som Sverigedemokraterna lagt i år. 0Inga delningar

Vinster i välfärden

JonasVlachos

Skolforskare: Friskolor har starkare incitament att sätta högre betyg

Nyhet › Flera fristående gymnasieskolor ger systematiskt eleverna högre betyg i matematik jämfört med resultatet på nationella proven. »Den enklaste förklaringen är att friskolor har starkare incitament att sätta högre betyg«, säger skolforskaren Jonas Vlachos.  0Inga delningar

Bild: stock.xchng

Här fick 100 procent av eleverna högre betyg

Nyhet › Flera fristående gymnasieskolor ger varenda elev högre betyg i vissa matematikkurser jämfört med resultatet på nationella proven. En av dem är Thoren business school. »Eleverna är värda exakt det betyg de får«, säger rektor Catarina Altbom. 0Inga delningar

friskolor

Friskolor betydligt mer generösa med mattebetygen

Nyhet › Elever i fristående gymnasieskolor får oftare ett högre betyg än vad de presterat på nationella proven. Särskilt stora är skillnaderna i matematik, visar Dagens Arenas granskning. 0Inga delningar

95 miljarder gick till vinstdrivande välfärdsbolag
Seko Sthlm: LO måste stå fast vid att stoppa vinster i välfärden
 

MP-kongress 2016

Mårten Roslund

MP fortsatt splittrat i bostadspolitiken

Nyhet › »Migrationslagarna ska bli så kortvariga som möjligt. Då blir det väldigt motsägelsefullt att gå fram med hårdare regler för bostadsbyggande«, säger Grön Ungdoms språkrör Mårten Roslund.  2facebook: 2

Anders Wallner

Wallner gav känga till Eriksson

Nyhet › Den avgående partisekreteraren Anders Wallner hyllade Miljöpartiets öppenhet under sitt tal på kongressen – och gav en känga till tidigare språkröret Peter Eriksson. 4facebook: 4

mp kongress

Bra stämning på MP-kongress

Nyhet › Trots kris och avgående språkrör är stämningen god på Miljöpartiets kongress. Det tycker de ombud som Dagens Arena har pratat med. 47facebook: 47

»Krisen får inte definiera oss«
»Finns inget stöd för flyktingamnesti«
 

Dagens Arena i Strasbourg

shekarabi ulvskog

Ulvskog: Gör Shekarabi (S) till bostads- och samhällsbyggarminister

Nyhet › S-toppen Marita Ulvskog vill se en uppdaterad bostadsministerpost. Civilminister Ardalan Shekarabi är en kandidat. Dessutom ser hon utrymme för omgörning i utbildningsdepartementet. 40facebook: 40

Wikstrom eu liberlarerna

Hon ska ena Ungern och Sverige i flyktingfrågan

Intervju › Sist EU försökte få till stånd en gemensam flyktingpolitik tog det 13 år. Resultatet blev den i dag så kritiserade Dublinförordningen. Nu är åter det dags. Europaparlamentet har lagt makten i Cecilia Wikströms (L) händer. 55facebook: 55

marita jens

»Nya Dublinreglerna enbart kosmetika«

Nyhet › Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet sågar EU-kommissionens förslag om nya asylregler – men ser potential i straffavgiften för de länder som vägrar ta emot flyktingar. 6facebook: 6

 

Arbetsmiljö

Foto: Mikael Gustavsen. Arbetsmiljöverket

Pausa lönefrågan, ta tag i lärarnas arbetsmiljö

Blogg › Arbetsmiljöverket bör hota skolor med vite när arbetsgivarna inte tar sitt arbetsmiljöansvar. 0Inga delningar

citatfacebook

Socialsekreterare hängs ut som pedofiler och barnkidnappare på nätet

Nyhet › Socialsekreterare hängs ut med namn och bild på Facebook och beskrivs som barnkidnappare, alkoholister och häxor. »Hur ska man våga arbeta i det här yrket om man blir uthängd som privatperson?«, säger Lena Säljö, socialtjänstchef.  317facebook: 317

Bild: Kartläggning socialsekreterare 2016, Akademikerförbundet SSR/Novus.

Hoten mot socialsekreterare ökar – men få hot anmäls

Nyhet › Var fjärde socialsekreterare har blivit utsatt för hot och våld i arbetet. Men endast en bråkdel anmäls. »Man tvingas lägga det som inträffat bakom sig«, säger Eva Karsten, Arbetsmiljöverket. 27facebook: 27

Vård och omsorg värst i klassen
»Skyddsombuden har tappat tilltron till Arbetsmiljöverket«
 

Tema: Stafettläkare

Foto: Flickr/ HCC Public Information Office

Trots varning om usla villkor – fler landsting anlitar Orange

Nyhet › »Om vi skulle hyra in en snickare skulle man ju inte ställt frågan om hur avtalet med deras arbetsgivare ser ut«, säger Fredrik Larsson (M), ordförande i landstingsstyrelsen i Värmland. 53facebook: 53

Bild: Flickr/ COD Newsroom

Vårdförbundet varnar: Undermåliga villkor för utländska hyrsjuksköterskor

Nyhet › Norge ratar bemanningsföretaget Orange. I Sverige kringgår företaget landstingens krav på kollektivavtalsenliga villkor – utländska hyrsjuksköterskor vittnar om lägre löner. 79facebook: 79

Bild: Flickr/ COD Newsroom

Hyrläkare vanligare i utsatta områden – vårdkvaliteten äventyras

Nyhet › Flera vårdcentraler i Stockholms län bemannas av hyrläkare i så hög utsträckning att vårdkvaliteten försämras. Samtliga ligger i utsatta områden med höga ohälsotal. 45facebook: 45

Civilministern: Landstingen bör ställa krav på bemanningsföretagen
Stafettläkarna även ett problem i storstadsregionerna
 

Redaktionen


Nina Brevinge

Pisa: Elever med utländsk bakgrund presterade bättre

Att antalet elever med utländsk bakgrund blivit fler har inte påverkat årets Pisa-resultat negativt jämfört med 2012... 0Inga delningar

Veckans graf: Nästan var femte pensionär under EU:s fattigdomsgräns

Stor brist på sjuksköterskor och lärare


Kent Källqvist

Palestina firar jul i terrorns skugga

I dag hade de tre vise männen inte kommit fram till Jesusbarnet i Betlehem. 0Inga delningar


Vesna Prekopic

Nu måste skolan prestera i jämlikhet

Dags att lägga Pisa-paniken åt sidan och börja jaga jämlikheten i skolan lika högljutt som man jagat elevernas resultat. 0Inga delningar

Överskatta inte Pisa

Ett år med andrum


livbeckstrom

Facktillhörighet ska inte avgöra rätt till heltid

Heltidsjobb saknar skydd i lagen, säger AD i en ny dom. Därmed kan arbetsgivarna strunta i turordningsreglerna när de hyvlar bort tid... 0Inga delningar


hannafinmo

Alliansens svek mot pensionerna

Tjänstepensionen är helt avgörande för att många människor ska få en pension som går att leva på... 0Inga delningar

Anställningsstöd är inte företagsstöd

Någon som är förvånad att mammor jobbar deltid?


Anna de Lima Fagerlind

Läkare kräver etisk analys av åldersbestämmande

Trots varningar och otillräckligt forskningsunderlag – Rättsmedicinalverket ska snart börja åldersbestämma ensamkommande... 17facebook: 17

Ramberg rasar mot skattetopparna: »Vänskapskorruption«

»Liberalernas förslag vore döden för taxi«


Kitty Ehn

Vad innebär det att vara värd för Nato?

Den 25 maj kommer riksdagen att rösta om värdlandsavtalet med militäralliansen Nato. Både kritiker och förespråkare menar att Sveriges säkerhet står på spel. 44facebook: 44

En hälsning betyder inte att du är islamist

Som om högern bryr sig om företag


Amanda Lindholm

Hård press på tjejjourer under julhelgerna

Socialtjänsten och andra samhällsfunktioner som vanligtvis finns för kvinnor och unga som utsätts för våld stängs under julhelgerna... 149facebook: 149

Regeringen tog bort Migrationsverkets ansvar för krisberedskap

Lagen om ID-kontrollen antogs


Fredrik Adolfsson

Förskolan på väg mot skilda världar

I en ny rapport om förskolan framkommer skillnader mellan privata utförare och kommunala. ”Vi är på väg mot skilda världar” säger Annelie Nordström, ordförande för fackförbundet Kommunal som har gjort undersökningen... 20twitter: 20

”Det är Moderaterna som har problem att finansiera budgeten”

Vårdval Stockholm ökar klasskillnaderna

  • annons_julkap_2016
    pengaropolitik
    Arena_banner_nyhetsbrev