Det finns ingen händelse i modern tid som skakat om svensk arbetsmarknad så som det famösa skolbygget i Vaxholm år 2004. Det lettiska företaget Laval un Partneri betalade byggnadsarbetarna skräplöner och Byggnads och Elektrikerna satte företaget i blockad. Blockaden, som först förklarades laglig av Arbetsdomstolen, förklarades sedan olaglig av EG-domstolen. Lavaldomen var ett faktum. Därefter skyndade sig nuvarande regering att implementera domen i svensk lagstiftning.

Lex Laval innebär att löntagare som utför arbete i Sverige men är anställda i ett utländskt baserat företag inte behandlas lika på den svenska arbetsmarknaden. Fackets möjlighet att kräva lika villkor har dramatiskt försämras. Ett klart dråpslag mot den svenska modellen.

Det var LO:s Wanja Lundby-Wedin, TCO:s Sture Nordh, Saco:s Anna Ekström och socialdemokraternas Sven-Erik Östberg rörande överens om på dagens seminarium i LO:s högkvarter i Almedalen. Konstigt vore väl annars.

Mot denna massiva mur av kritik ställde sig endast ensam Anna König Jerlmyr (M). Man måste ändå beundra hennes mod samtidigt som man undrar varför regeringen inte skickat någon mer lämplig representant. Det kan ju i och för sig ha något att göra med att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin överraskande avgick med omedelbar verkan under morgonen. Det hettar till i Almedalen.

LO och TCO presenterade i alla fall en strategisk plan hur de ska arbeta med Laval framöver. För det första vill man se över implementeringen av Lavaldomen i svensk rätt. Facken menar att regeringen har gått längre än vad som var nödvändigt. I svensk lag gäller de nya principerna inte bara för EU-länder, utan också för alla andra länder. Något som inte var påtvingat.

Den andra, och mer radikala, punkten är helt enkelt att försöka riva upp och skriva om utstationeringsdirektivet. Om det direktivet förändras försvinner också den juridiska grund som Lavaldomen vilar på.