I år är det 20 år sedan Sovjetunionen upplöstes. Exakt när upplösningen ägde rum tvistar de lärde om – enligt vissa bör jubileet hållas i dag, andra menar att det inte finns någon minnesdag.

Men vad hände när frihetens triumf fick Östeuropa att hoppas på förändring?

Jag kan skriva typ 18 000 tecken om Sovjetunionens förfall. Konsekvenserna av upplösningen är många. Bortom ”det kalla och onda Ryssland”, ”Winds of Change”, buskis-Jeltsin, mordet på Anna Politkovskaja och kapplöpningen om ikonernas återkomst, är avsaknaden av ekonomisk-politiska och sociala reformer värda att dryftas.

När planekonomin blev marknadsekonomi över en natt påverkades de forna Sovjetstaternas ekonomiska beteende. Varje land i Östeuropa håller fanan högt, och den platta skatten (enhetlig procentsats för inkomstskatten) som finns i flera östeuropeiska länder, beskrivs i väst som ett framgångsrecept för marknadsekonomin.

Joråsatte.

När kapitalismen krisar, när de som tjänar dåligt står mot de som inte tjänar något alls, borde progressiva skattesystem och sociala reformer vara lösningen. I stället för att härma en ”anglosaxisk ekonomi”.

Här hittar du tre förklaringar till varför Östeuropas länder omfamnade en liberal ”anglosaxisk” ekonomisk politik efter kommunismens fall, i stället för att utvecklas.

För mer om Sovjetunionens fall, läs Johanna Koljonens nyhetskrönika från (gårdagens) Dagens Nyheter.