Rapporteringen kring Nuon-köpet fortsätter i bland annat Svenska Dagbladet och TV4. På fredagen medverkade också finansmarknadsminister Peter Norman (M) i SVT:s Gomorron Sverige där han sa som följer:
– Tjänstemännen sa ”köp inte för mer än 70 miljarder” men det fanns andra oberoende källor som var positiva.

Jag ställde därför frågan till Norman, via hans pressekreterare, om vilka dessa oberoende källor är. Ett antal timmar senare fick jag följande svar:

I den ”fairness opinion” som gjordes framgår att förvärvspriset av Nuon – 8,5 mdr EUR – låg inom ramen för ett marknadsmässigt prisintervall vid den tidpunkten. Bland annat gjordes andra uppköp i energisektorn vid den tidpunkten på samma värderingsmultiplar (dvs man värderade och köpte bolag på samma nivåer som Vattenfall värderade Nuon). Exempelvis köpte RWE bolaget Essent i januari 2009 till en nivå motsvarande den som Vattenfall betalade i februari samma år.Det fanns även bankanalytiker som gjorde bedömningen att detta var en bra affär. Sedan dess har marknaden som bekant försämrats.

Som SvD Näringsliv visar i dag (när de ställt ungefär samma fråga, varför detta blir en lördagsblogg snarare än en måndagsnyhet) är det väldigt svårt att dra slutsatsen att Merrill Lynch var positiva till den slutgiltiga prislappen. De såg i stället ett prisspann på 50 miljarder, från 4,9 till 9,5 miljarder euro. Det svaret borde i kombination med alla varningar från andra håll borde således snarare leda till bedömningen att den nedre delen av prisspannet bedöms som rimligt, kan man tycka. Inte minst om Maud Olofsson själv helst ville stoppa köpet. Vilka andra bankanalytiker som (med vilken insyn?) gjorde bedömningen att 97 miljarder var en rimlig siffra framgår alltså inte av finansmarknadsministerns svar.

Peter Norman försvarar nu regeringens agerande med näbbar och klor trots att han konstaterar att priset var för högt. Men sanningen ligger förstås närmare den inställning han redogjorde för i december:

”Nu är vi betydligt närmare bolaget och vi träffas oftare.” sa Norman då till TT och konstaterade att företagsledningen och styrelsen fått för lösa tyglar av ägaren staten och dess ombud regeringen.

Så Norman är egentligen helt med på att regeringen och statsministern agerat ansvarslöst och inte gjort vad de borde. Det är bara när det ansvaret också utkrävs han byter argumentation.