Socialdemokratin kan värna den svenska modellen och ha en asylrätt som bejakar de mänskliga rättigheterna. Arbetarrörelsen måste visa att dessa delar inte står i konflikt, skriver Yasmin Hussein.
“Hello? It’s me.” Höstens starkaste låt inleder så enkelt och klart.
Inte trodde jag att Adeles uppgörelse med sitt förflutna skulle spegla mina egna känslor inför samtida politik så väl. Medan hon brottas med sorgen över förlorad tid försöker jag greppa en socialdemokrati jag inte längre känner igen. Hur hamnade vi här?
I den offentliga debatten har det ofta påtalats hur höstens migrationspolitiska förhandlingar slitit isär Miljöpartiet. En märkbart skakad vice statsminister kablades ut i nyheterna och den gröna rörelsen som samlar freds- och flyktingaktivister är nu med och genomdriver historiskt hårda skärpningar i asylpolitiken. Smärtan hos de gröna har varit ljudlig och omöjlig att undgå.
Socialdemokraterna har utåt sett valt en mer lojal och konsekvent linje. Beslut fattas och verkställs. Traumat har i stället till största del hanterats bakom stängda dörrar. För det ska inte råda någon tvekan om att partiet förändrats en del sen det ökända Luciabeslutet 1989. Migrationspolitiska nätverk från bland annat sidoorganisationerna har mobiliserat framgångsrikt i flera partikongresser och för många unga socialdemokrater har kampen för lagliga vägar in i Europa varit en hjärtefråga.
Höstens politiska vändningar med syftet att minska antalet asylsökande känns därför ända in i maggropen. ”Det var inte för detta jag knackade hundratals dörrar” som en medlem utbrast. Sorgen handlar inte bara om murarna som reses mot alla som söker fristad, utan även känslan av att förlora kontrollen över gränserna för det tillåtna.
Exakt var går gränsen för socialdemokratin? Om regeringen är beredd att stänga Öresundsbron för att stoppa människor på flykt kanske den en dag tillåter flytande kroppar i Östersjön? Jag vet faktiskt inte vad som gäller längre.
En politisk utmaning borde bli att säkerställa att inskränkningarna som begicks mot asylrätten hösten 2015 inte permanentas. Socialdemokratin kan värna den svenska modellen och ha en asylrätt som bejakar de mänskliga rättigheterna. I den globaliserade världen med miljoner människor på flykt måste arbetarrörelsen visa att dessa två delar inte nödvändigtvis står i konflikt. Om den ska överleva.
2015 tog Sverige emot 160 000 människor och landet behöver byggas. Trovärdiga förslag för ett reformerat globaliserat folkhem behövs från Sveriges arbetareparti. Göra skäl för rollen som framtidspartiet. På riktigt.
För precis som för Adele är det nu dags att göra upp med melankolin och gå vidare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
