Bild: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

För en månad sedan kom statsminister Fredrik Reinfeldt ut från EU:s toppmöte i Bryssel och sa de bevingade orden:
– Som jag ser det, sprack bonusbubblan i kväll.

Veckan efter reste Reinfeldt som EU:s ordförande till G20:s toppmöte i Pittsburgh. Därifrån kom han ut och förklarade för pressen att mötet varit en stor framgång för Sverige och för EU i frågan om bonusar på finansmarknaderna:
– Vi välkomnar väldigt mycket slutsatstexterna som de nu ligger.

Men Svenska Dagbladet kunde häromdagen berätta hur de texter ser ut som har tagits fram av Financial Stability Board, som har fått G20:s uppdrag att utforma de nya reglerna. Där står det att för högre bankchefer och andra anställda gäller att "en betydande del av ersättningen skall vara rörlig". Det vill säga, precis tvärtom mot den triumf i kriget mot bonusarna som Reinfeldt proklamerade.

Det är dessvärre en återkommande ovana av stats- och regeringschefer att komma ut från globala toppmöten av olika slag och förkunna den totala segern. Glädjebesken hamnar på förstasidan i tidningarna därhemma, fast det som skedde bakom toppmötets stängda dörrar ofta inte är några triumfer alls eller obegripliga kompromisser. Snart stundar toppmötena om klimatet i december, som just nu verkar kunna bli ett fiasko. Förmodligen sitter redan Fredrik Reinfeldt med Per Schlingmann och filar på några one-liners som ska beskriva nederlaget som en triumf.

För medborgarnas skull krävs bättre, mer pålästa reportrar som vågar syna de politiska ordmaskinernas påstådda framgångar. Men den typen av EU-bevakning är för dyr för tidningarna, utvecklingen går åt det andra hållet, med mer av den billiga kommunikéjournalistiken.

Den andra reflektionen är att den högst angelägna frågan om bonusstopp har kidnappats av politiska intressen, för att parera den folkliga vreden över miljoner av skattebetalarnas pengar som har vräkts över bankerna för att de inte ska gå omkull. Högerpolitiker av olika slag, som utan den globala finanskrisen aldrig ens skulle ha viskat om bonusförbud för bankchefer, uttalar nu detta hot.

Men för dem är det bara ett fikonlöv att skyla sig med, eftersom de absolut inte vill göra de stora, nödvändiga ingreppen för att bryta finansmarknadernas makt. Vilket avslöjas nu, när G20-mötets ord ska omvandlas till handling och det av bonusstoppet blivit en uppmaning att införa bonusar.

Måhända var det inte bonusbubblan som brast den där kvällen i Bryssel, utan bubblan Reinfeldt, efter försöken att låtsas stå för krafttag.