Bild: stock.xchng

Regeringens jakt på de långtidssjukskrivna dominerade partiledardebatten i riksdagen i går. De borgerliga mumlade om att allt som har skett kanske inte varit så bra, attackerade de rödgrönas alternativ, talade om fusklösningar och en återgång till det gamla. Det är ingen riktig beskrivning.

Självfallet vill också de rödgröna pröva de långtidssjukskrivnas arbetsförmåga. Men stupstocken där de sjuka slängs ut i otrygghet tas bort. Det minskar paniken, ger mer tid till eftertanke, ökar möjligheterna för individen att få en rättvis prövning. Det är ingen "återställare". Mona Sahlins självkritik i debatten i går ska tas på allvar. Bara en trängd regering kan komma på tanken att försvara sin egen brutalitet med att det var värre på Göran Perssons tid.

Riksdagsdebatten i går visade två tydliga alternativ hur rehabiliteringen ska gå till. Men diskussionen förmår inte hantera den verkligt stora frågan – hur arbetsgivarnas krav på den perfekta arbetskraften oavbrutet skärpts. Statsministern skröt i debatten i går med att hans regering "sänkt trösklarna för att komma ut i arbetslivet". Men om det inte finnas några jobb längre för de människor som inte är hundraprocentiga och på topp?

Vad hjälper det att "sänka trösklar" om utsorteringsmekanismerna de senaste tio åren har blivit allt starkare – till exempel arbetsgivare som avskedar och sedan via bemanningsföretag återanställer de flesta, men inte de lågpresterande.

Vänsterpartiledaren Lars Ohly berörde på ett engagerat sätt i sitt anförande i riksdagen i går brutaliseringen på arbetsmarknaden. Men vilka partier är beredda att skärpa kraven på arbetsgivarna? Om arbetsgivarna mer än tidigare räknar bort människovärdet i sina kalkyler borde regeringen var en motkraft, men det är den inte. Vad som i stället har skett är att den borgerliga regeringen också är med och sorterar ut, genom att ge arbetsgivarna carte blanche att dumpa långvarigt sjuka.

Socialdemokraterna har goda ambitioner i sjukförsäkringsfrågorna, men saknar långsiktig systemkritik av hur brutalt arbetsmarknaden fungerar i dag. Inte blir det lättare av nedrustningen av arbetslivsforskningen. Obligatorisk läsning till alla borde därför den tidigare LO-utredaren Carina Nilssons bok Utanförskap vara. Hon visar hur komplicerade de sjukdomsfall kan vara, som regeringen tror sig lösa med sina fyrkantiga ekonomiska modeller.

Socialdemokratisk politik får aldrig reduceras till att plåstra om de skadade. Den stora kraften måste – nu som tidigare i historien – sättas in på att förebygga utslagningen.