Krönika Det är fullt förståeligt att inrikespolitik dominerar valrörelsen. Men en  internationell utblick hade inte skadat när kriget fortsätter och avgörande europeiska frågor står på spel.

Av: Cecilia Malmström

Om knappt en månad är det val i Sverige. Partierna tävlar om att erbjuda kompensation för de höga energipriserna, att föreslå strängare straff samt att lägga diverse förslag som rör skolan, vården och integrationen.

Ingen konstigt med det i en valrörelse, men slående är dock den totala avsaknaden av omvärlden i debatten. Rysslands brutala krig mot Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen. Det är en ohygglig brutalitet, i strid mot alla krigets lagar, som det ukrainska folket utsätts för. Det kommer att pågå länge än och påverka hela kontinenten. De ukrainska flyktingarna kommer att vara kvar betydligt längre än de hoppades.

Den Europeiska unionen ska inte bara hantera Ryssland och sanktionerna utan även återuppbyggnaden efter pandemin samt hela den gröna omställningen

Det värsta lidandet drabbar förstås Ukraina, men även omvärlden känner av krigets konsekvenser. En del av följderna är höjd inflation, varubrist och höga energipriser. Med målet att minska det europeiska beroendet av rysk olja och gas, kommer energipriserna att vara fortsatt höga (det kommer de behöva vara även på grund av klimatomställningen). Det kommer att krävas tålamod och beslutsamhet för att bibehålla den enighet gentemot Ryssland som Europa (med allierade) hittills har visat upp. Det krackelerar redan på flera punkter. Vi har Viktor Orbán i Ungern, Le Pen i Frankrike, samt Conte och Salvini som kan komma att ingå i nästa regering i Italien. Alla kräver de ”samtal” med Ryssland och menar att de europeiska medborgarna betalar ett för högt pris för sanktionerna.

Vid årsskiftet tar Sverige över ordförandeskapet för EU:s ministerråd under sex månader. Det ställer krav på smidighet, ledarskap och kreativitet. Ordförandeskapet kommer tillsammans med kommissionen och det europeiska rådets ordförande att ansvara för att samordna medlemsländernas positioner. Är partierna förberedda på det?

Den Europeiska unionen ska inte bara hantera Ryssland och sanktionerna utan även återuppbyggnaden efter pandemin samt hela den gröna omställningen och många andra lagförslag. Europa kommer att förändras i grunden genom Rysslands krig, något som får effekter på säkerhets- och utrikespolitiken, energipolitiken, klimatet, ekonomin med mera. Här behöver Sverige ha tydliga visioner och positioner, också på lång sikt.

Vi har dessutom två medlemsländer som systematiskt och medvetet bryter mot EU:s grundläggande värderingar. I Ungern har Viktor Orbán sagt att han är emot det EU står för, ”tramsiga liberala värden” som underminerar kristendomen, tvingar på Ungern och andra en ohållbar multikulturalism samt hotar den heterosexuella familjen. I Polen har de facto-ledaren Kaczyński uttalat liknande saker och dessutom hotat med att lägga in sitt veto mot all EU-lagstiftning om inte kommissionen betalar ut de pengar från EU:s budget som Polen anser sig ha rätt till och som hålls inne just på grund av att Polen – och Ungern – bryter mot unionens grundläggande värderingar. EU-domstolen har bekräftat att det är lagligt att hålla inne pengar på denna grund.

Det är unionens medborgares gemensamma skattepengar som fördelas till medlemsländerna och de har tröttnat på att finansiera en politik som förtrycker kvinnor och HBTQ-personer, som klassar alla icke-europeiska flyktingar som terrorister och som har fattat beslut som undergräver pressfrihet, rättsväsendets oberoende och den akademiska friheten. Ungern och Polen hade inte fått bli medlemmar i EU om de hade ansökt idag.

Konflikten kommer att accentueras under hösten och riskerar att spilla över på det svenska ordförandeskapet. Hur planerar regeringen, vilken det nu blir, för en sådan situation?

Det är fullt förståeligt att inrikespolitik dominerar valrörelsen. Men en liten internationell utblick hade inte skadat. Oavsett vilken regering som bildas i september, finns omvärlden och ett föränderligt Europa, och Sverige kommer att avkrävas ledarskap och visioner, inte bara under vårt ordförandeskap utan under lång tid framöver. Det rasar ett skoningslöst krig i vårt närområde. EU står inför stora vägval och utmaningar. Kanske undrar en och annan väljare hur de svenska partierna ställer sig i dessa frågor.