Vem ska rädda människor i nöd om inte myndigheterna. Är det gud?

Vilken av presidentkandidaterna Obama eller Romney vinner på den stora stormen Sandy? Experterna lägger huvudet på sned och somliga förklarar att sittande president alltid vinner på nationella kriser, medan andra förklarar att med ett svagare valdeltagande förlorar Obama.

Men förutom dessa rätt självklara kommentarer, finns en djupare ideologisk dimension – att en stor storm kräver en stark regering.

I måndags skrev New York Times en ledare på detta tema. Tidningen berättade att Mitt Romney i primärvalskampanjen fått en fråga om hanteringen av naturkatastrofer ska ligga på delstaterna eller på federal nivå. Och trogen sin ideologiska uppfattning att Big Goverment alltid är av ondo, förklarade han att det var ”omoraliskt” att ha kvar sådana frågor i Washington.

Ännu bättre vore om sådana frågor sköttes av den privata sektorn, menade han i en TV-snutt som nu går som en löpeld genom amerikanska sociala medier.

Republikanerna i kongressen har också tvingat fram nedskärningar på 43 procent av budgeten för FEMA (Federal Emergency Management Agency). Romneys medkandidat Paul Ryan vill i sin skuggbudget skära ner ytterligare på myndigheten.

Men, invänder någon, är det inte bättre att hanteringen av katastrofer ligger på delstatsnivå, där man bättre än i Washington vet hur terrängen ser ut? Visst, men den federala myndighet som republikanerna vill skära ner på är likafullt nödvändig, särskilt som många delstaters ekonomi i dag är väldigt ansträngd.

Det är en illusion att tro att dessa ska kunna klara av att reparera elnätet och organisera utspisning och logi för strandsatta från Sandy enbart med sina egna pengar.

En bild av detta är att Romney själv under sin tid som guvernör i Massachusetts fick pengar av FEMA i Washington för betydligt mindre tillbud typ snöröjning. En kongressrapport från 2006 hävdar till och med att Massachusetts katastrofberedskap under Romney varit kraftigt underfinansierad och att anslagen skurits ned. Så Romneys, republikanernas och Tea-partyrörelsens motstånd mot Big Goverment handlar således inte bara om att ta ifrån Washington makt, utan också om mindre offentliga resurser på delstatsnivå.

Vem ska då rädda människor i nöd som nu?  Är det Gud?

Romney vägrar i skrivande stund svara på frågor om detta, men hans medarbetare har slätat över vad han tidigare sagt om FEMA, utan att direkt dementera det. Och man kan alltid diskutera hur mycket allvar Romney menar med sitt famösa uttalande. Framför allt illustrerar det hur politisk ideologi har en tendens att låsa in människor i omöjliga, oförklarliga ståndpunkter.