»Privata vårdgivare står för hög kvalitet«

Vårdföretagarna har både skarpa medlemskrav och etiska riktlinjer som man som medlem måste följa, skriver Vårdföretagarnas förbundsdirektör Inga-Kari Fryklund i en replik.

Det är inte det enklaste att bemöta Annelie Carlssons debattartikel. Men det beror inte på att frågorna som ställs i artikeln är svåra. Anledningen varför den är svår att bemöta är snarare att osanningar varvas med spekulationer utan några konkreta argument.

Det stämmer att Carola Lemne är vd för Svenskt Näringsliv. Däremot sitter hon inte i Vårdföretagarnas styrelse som hävdas i artikeln. Något hon inte har gjort sedan hon tillträdde vd posten på Svenskt Näringsliv.

Majoriteten av de privata vård- och omsorgsutförarna är mindre aktörer. Av de drygt 12 000 företagen har 93 procent färre än 20 anställda. Det är dessa företag skribenten ser sväva in i salongerna »…där de gör sällskap med redan tidigare kapitalstarka Wallenberg.«

Slängiga formuleringar och dålig faktakoll är en sak. Vad som är än mer olyckligt är att skribeten gör ett stort nummer av att vård- och omsorgsbranschen skulle vara nedlusad av fusk och brottslighet, vilket inte stämmer.

För den som förenklar på det viset är inte kvaliteten intressant. Det intressanta är att smutskasta alla privata utförare. Vårdföretagarna har både skarpa medlemskrav och etiska riktlinjer som man som medlem måste följa, annars beviljas man ej inträde eller utesluts som medlem. Vi vill som många andra att det ska gälla ordning och reda i välfärden – fusk och brottslighet hör inte hemma här.

Hade kvaliteten varit intressant så vore den retoriken omöjlig. Misstag eller vårdskador är inte acceptabelt oavsett om det sker inom en kommunal verksamhet eller en privatutförd. Det är inte särskilt trovärdigt att det inte skulle ske några misstag eller försummelser i den offentligt utförda vården och omsorgen. Men Annelie Carlssons slutsats är trots det att privata utförare ska bort.

Då försvinner äldreboenden av hög kvalitet. Boenden som får höga betyg av de äldre och som många gånger håller högre kvalitet än de offentliga. Då försvinner vårdcentraler som uppskattas av patienterna – även i glesbygd och socialt utsatta områden. Då försvinner också alla de privata utförare som över 60 procent av de assistansberättigade personerna har valt.

Annelie Carlsson verkar ha bestämt sig för att det här är ett pris som är värt att betala. Det är viktigare att motarbeta de privata alternativen än att behålla och utveckla kvaliteten.

Inga-Kari Fryklund, förbundsdirektör Vårdföretagarna