Bild: Riksdagen

1. Behövs de politiska partierna? Gör tankeleken att folket väljer en beslutande församling av 100 twittrande medborgare, utan några partier men med hjälp av ett konsekvent personval. Vad är det oundvikliga som händer när dessa 100 individer samlas för första gången? Jo, alla ser sig om i hopen av nyvalda efter likasinnade och allierade, för att få fram de majoriteter, som behövs för att fatta de nödvändiga besluten. Det vill säga: även om vi skulle avsky partipolitiken och helst vill klara oss utan, är det första som händer när partierna avskaffats att de måste uppfinnas på nytt.

2. Behöver vi den sortens partier som vi har i dag? Den politiska kampanjkultur där partierna härmar varandra med hjälp av det som kallas triangulering eller framing, reducerar väljarna till kunder. Partierna behöver inte heller sina medlemmar och supportrar, för konsulterna formulerar politiken. Om dessutom de politiska journalisterna sviker sin konsumentupplysande uppgift att visa på de olika meningarna i sak, utan nöjer sig med att sätta poäng på partiledarna, som gällde det "Let´s Dance", då töms partierna snabbt på sin mening.

3. Finns de tillräckligt stora skillnader i åsikter för att motivera ett halvdussin svenska politiska partier? Kanske inte alltid i dag. Men om vi gör tankeleken att dessa inte i längden kan låtsas vara någon slags mittenpartier, utan tvingas ta itu med rader av stora olösta samhällsproblem, som tornar upp sig, då blir situationen en annan. Om vi får en ny finanskris om ett år eller två, måste partierna inte då bekänna färg till hur de ser på finanskapitalismen? Pensionssystemet och socialförsäkringssystemet måste reformeras. Massor av hyresrätter behöver byggas för att de unga ska ha en chans att sätta bo. Transporterna tvingas bli miljömässigt hållbara. Inga av dessa och andra gigantiska problem kan hanteras utan politisk strid.

4. Finns det lösningar på de stora samhällsbyggaruppgifter som väntar? Alltför sällan, eftersom partierna vill vinna varje dygns strid om dagordningen. Därför har de försummat sin roll från historien att vara platsen där man tillsammans slipar och filar på långsiktiga förslag och modeller. Partiernas gamla mötesformer känns också förlegade. Samtidigt visar sociologiska experiment att det är just i mötet mellan människor som nya idéer kan växa fram och gamla tankemönster överges – medan var och en framför sin dator knappast blir mer än en ekogrotta för det egna jaget. Hur denna nya roll för partierna ser ut – en kombination av datorkraft, tankesmedjor och små möten hemma hos folk – kan säkert växla.

5. Finns det ett tillräckligt intresse för att bära upp en ny tid för partierna? Mätningar bland de unga tyder på ett växande politiskt intresse. Blir det tillräckligt intressant kommer folk – till exempel de fullsatta mötena i ABF-huset i Stockholm visar det. Växande sociala konflikter väntar och dessa kräver mer av debatt och förankring hos de många. Det är bara partier – modifierade för en ny tid – som kan klara det.