Notan för alliansens vårdval betalas av människor i områden med dålig folkhälsa och låga inkomster, skriver Kerstin Burman (V), Stockholms läns landstingsfullmäktige.

I Stockholms landstingsfullmäktiges budgetdebatt i förra veckan fick vi höra Folkpartiet kalla vårdvalet ett frihetssystem och att sådana kostar att införa.

Dagarna innan firade alliansen åtta år med vårdvalssystemet med tårta. Men vem gagnas då av det så kallade frihetssystemet, vem får bära kostnaden för det och vem bör fira med tårta?

På vilket sätt det så kallade vårdvalet ska genomföras är i stor grad upp till olika landsting att bestämma, men principen är alltså att släppa in privata aktörer i exempelvis primärvården.

Alliansen i Stockholms läns landsting har infört ett vårdvalssystem i primärvården som är dyrt, och som tillgängliggjort vård för de rika och de friska i större utsträckning än de som verkligen är i behov av vård. Det går heller inte att utvärdera vilken vård eller vilket hälsoutfall pengarna och satsningarna verkligen gett.

Detta har skett i det län där vi har de största hälsoskillnaderna i landet. Vi vet också att medellivslängden ökar för alla grupper i länet utom för lågutbildade kvinnor och att det är större skillnader i förväntad livslängd i Stockholms län än i riket i övrigt.

Det nuvarande vårdvalssystemet innehåller ingenting som motarbetar eller kompenserar dessa skillnader. Tvärtom har alltså vården tillgängliggjorts för höginkomsttagare i större utsträckning än låginkomsttagare, och kortare besök premieras framför längre och mer vårdkrävande besök.

Trots detta står vårdvalssystemet nu som modell när alliansen utformar styrning och ersättning för andra delar av vården. Och privatiseringsexperimentet i sjukvården ska fortsätta. I inget annat landsting har så många vårdområden privatiserats genom vårdval. I Stockholms läns landsting har det genomförts i över 30 olika vårdområden och flera nya är aviserade de kommande åren, trots de stora bristerna i systemet.

Ett frihetssystem utformat för att gynna några få är inget frihetssystem alls. Och visst kostar den här typen av system. Det kostar i folkhälsa och i livslängd. Och notan skickas till människor i områden med dålig folkhälsa och låga inkomster medan alliansen äter tårta i landstingshuset. I områden som Salem, Skarpnäck och Skärholmen är tillgången till en vårdcentral betydligt lägre än exempelvis på Östermalm, Norrmalm och i Nacka.

Vänsterpartiet vill att våra skattepengar ska användas till en politik som har till syfte att motverka länets stora hälsoskillnader och som aktivt kan styra vårdresurser dit de behövs, inte dit marknaden tycker det är mest lönsamt.

I Vänsterpartiets förslag till modell för primärvården, hälsovalet, finns ett stort basuppdrag för varje vårdcentral och utöver det kan tilläggsuppdrag formuleras för samverkan med kommunen i familjecentraler och äldrevårdcentraler. Det ska finnas möjligheter att profilera hälsocentraler utifrån olika diagnos- eller symtomgrupper eller genom öppettider på obekväm arbetstid. Det innebär en verklig valfrihet för patienten genom ett brett vårdutbud med olika inriktningar och kompetenser.

Men framförallt kräver ett rättvist hälsoval också en möjlighet att styra vården till de som bäst behöver den, såväl när det gäller etablering av vårdcentraler som att premiera behandling av patienter med stora vårdbehov och att stimulera uppsökande vård i områden där ohälsan är hög. Några sådana styrmodeller eller direktiv finns inte i alliansens budget eller förslag till utveckling av vårdvalen.

Tyvärr sitter alliansen kvar vid makten i Stockholms läns landsting i minoritet med stöd av Sverigedemokraterna. Vi verkar få leva i fyra år till med en sjukvårdspolitik som ignorerar länets stora hälsoklyftor och som ignorerar att klass och kön avgör både ditt hälsotillstånd och hur länge du får leva.

Valåret 2018 kan inte komma fort nog.

Kerstin Burman, ledamot för Vänsterpartiet i Stockholms läns landstingsfullmäktige