Kriminalvård Vi kan väl enas om att Jan Emanuel inte ska fått sitt fängelse?

Tidö-regeringen håller på att se över möjligheten till privata alternativ inom fångvården.

Moderaterna verkar inte redo att rakt av privatisera fängelser, än så länge handlar det om sådant som transporter och frivård. Sverigedemokraterna verkar gå längre. ”Vi är inte främmande för att se över privata alternativ”, säger Richard Jomshof till Dagens Nyheter.

Och Folklistans Jan Emanuel är redo. Till samma tidning säger han att han gärna skulle ta över ett fängelse.

Den här debatten är inte överraskande, men desto mer oroande.

På den punkten kan man också studera erfarenheterna från USA

De senaste årens kriminalpolitik har inneburit kraftigt skärpta straff och fler dömda som ska ha plats inom kriminalvården. Myndigheterna har larmat om att detta inte är möjligt om man vill behålla säkerheten på anstalterna. Det blir för trångt. Uppdraget att återanpassa de dömda till ett liv utanför murarna kommer bli lidande. Det skulle enligt prognoserna behövas minst en tredubbling av antalet platser på tio år.

I det läget ser de privata bolagen en möjlighet att tjäna mer pengar. Mycket riktigt säger välfärdskapitalisten Peje Emilsson till DN att han tror att det skulle bli högre effektivitet med ett antal privata aktörer.

Problemen med detta är många. För det första den viktiga principiella frågan. Kriminalvården är en viktig del av rättssystemet, själva kärnan i statens uppdrag, till och med de som förordar en lövtunn nattväktarstat skulle nog hålla med om det. Att lägga ut sådana funktioner på entreprenad är att avhända staten en mycket viktig kontroll över en mycket central del av rättsväsendet.

De som uttrycker sig vagt positivt om privata lösningar säger att det måste följas av just kontroller från myndigheternas sida. Det låter på pappret bra, men om det är något de senaste decenniernas privatiseringar lärt oss är det väl hur svårt det är att utöva en sådan kontroll. Raden av skolor, vårdhem och andra välfärdsinstitutioner som fått in oseriösa eller bara allt för ekonomiska aktörer är numera väldigt lång.

Debatten i dag handlar mot bakgrund av detta om något helt annat: hur ska det offentliga kunna återta kontrollen? Att i det läget ta steget och lägga ut ännu fler verksamheter på entreprenad är inte bara orationellt, det är som att erfarenhet inte betyder något alls för det politiska tänkandet.

På den punkten kan man också studera erfarenheterna från USA, som haft privat drift av fängelser sedan 1980-talet. Under Barack Obamas administration gjordes sedan försök att stoppa privata fängelser. I en pm skrev Sally Yates, biträdande justitieminister, att privata anstalter håller lägre nivåer än statliga alternativ när det kommer till rehabilitering av fångarna och de håller inte samma standard när det gäller säkerhet, vare sig för fångar eller personalen.

Det är lätt att tänka sig. Erfarenheterna från andra sektorer som privatiserats visar ju att det är personalkostnaderna som sänks när privata aktörer går in, liksom kostnader för allt runtomkring själva kärnverksamheten. Det riskerar alltså att bli ännu mer av förvaring, ännu mindre av förberedelser för att klara livet utan att återfalla i brott.

En studie från the Bureau of Justice Assistance visar också att modellen bara är marginellt kostnadsbesparande. När förändringen gjordes på 1980-talet räknade men med att spara 20 procent av kostnaderna. I praktiken blev det bara 1 procent, och den besparingen gjordes som förväntat genom lägre löner till de anställda.

En annan studie från Washington State University visar också att en effekt av privata fängelser är att straffen blir längre och att fler döms till fängelse. Inte för grova brott, där var siffrorna de samma oberoende av system, men för enklare brott. I snitt ledde det till 178 fler dömda per en miljon invånare. Bland annat för att det är enklare att döma så, om det faktiskt finns lediga platser, men också för att de privata företagen trycker på för att fylla platserna. En tom fängelseplats är ju plötsligt en ekonomisk förlust.

Just nu verkar det inte finnas något politiskt tryck för att göra en sådan här förändring. Vi kan väl enas om att borde förbli så? Vi kan väl enas om att Jan Emanuel inte ska få sitt fängelse?