Bild: Carl-Johan Friman

Ska ekonomin inte vända uppåt snart? Borde den inte göra det? I förra veckan sa den USA:s riksbankchef Ben Bernanke att han trodde på en vändning före årets slut. Men vad som kanske kanske kan hända i USA kommer inte nödvändigtvis att hända i Europa. För Obamas USA har ändå satsat rejält på att stimulera ekonomin, där EU har varit mer halvhjärtat. En del länder har drivit en tydlig keynesiansk politik. Andra halvsnålar – som Angela Merkel och Fredrik Reinfeldt – medan några av EU:s styvbarn nästan inte har råd med några stimulanser alls.

Många letar med ljus och lykta efter positiva tecken. Man kan rentav säga att det finns ett slags optimismindustri av marknadsaktörer som vill tjäna pengar på att inbilla folk att det nu vänder; nu ska ni köpa aktier, nu ska ni låna till egnahem.

Men både när det gäller aktiemarknaden, som har stigit med 25 procent sedan årsskiftet, och den kraftiga ökningen av bolån de senaste månaderna, är det egentligen läge för bubbelvarning. Det man ser i svensk ekonomi är knappast någon vändning uppåt, i stället kan man befara en andra våg neråt i konjunkturen.

Just det uttrycket, faran för en andra våg av konjunkturnedgång, användes i går av professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens finanspolitiska råd. Detta råd – som har utsetts av regeringen men ska göra en oberoende bedömning – dömer i stort sett på alla punkter ut Anders Borgs ekonomiska politik. Rådet menar att regeringens jobbskatteavdrag är ganska verkningslöst som konjunkturstimulans, medan en tillfällig höjning av a-kassan eller en tillfällig skattesänkning för pensionärerna kraftfullt ökar efterfrågan.

Mycket mer pengar borde gå till kommunerna för att förhindra uppsägningar och Reinfeldt & Co satsar för lite på traditionell arbetsmarknadsutbildning. "Regeringen har en övertro på jobbsökaraktiviteter i lågkonjunkturen", menar rådet. Vad Calmfors och finanspolitiska rådet har förstått, men som regeringen inte har begripit, är hur starkt avskedanden i kommunerna och den sänkta a-kassan pressar ner efterfrågan. Och minskar man efterfrågan på ett ställe, får det effekter på andra delar av ekonomin.

Vad vi ser är svallvågor av en global ekonomisk kris. Vi i Sverige kan inte trolla bort denna lågkonjunktur. Men måste vi förvärra den? Varför håller Anders Borg halsstarrigt fast vid en politik för en högkonjunktur, fast vi nu är inne i en lågkonjunktur? Lars Calmfors och finanspolitiska rådet har haft civilkurage nog att säga vad de flesta redan har sett – att kejsaren är naken.