Bild: Carl-Johan Friman

Säga vad man vill om Anders Borg, men han förtjänar snart en tapperhetsmedalj. Taket har rasat in över hans jobbpolitik, men han står där bland ruinerna och försvarar allt som blev fel med att säga att det mesta snart kommer att bli bättre. Med hjälp av siffertrixande och fromma förhoppningar sliter och bökar han med den verklighet som inte pekar på att högerregeringen klarar höstens val.

Det omtalade utanförskapet har ökat med 70 000 med Moderaternas sätt att räkna, ändå säger finansministern att det har minskat. Trots att fler låginkomsttagare fallit ur arbetsmarknaden eller tvingats gå från heltid till deltid, hävdar Borg att politiken syftar till det motsatta. De som gynnas av regeringens politik är lågavlönade kvinnor, påstår han, trots att siffrorna säger att vinnarna är välavlönade män. SCB konstaterar att inkomstskillnaderna inte har varit så stora på 30 år, men Borg biter ihop tänderna, säger att skillnaderna inte är dramatiska, att de "inte ökat på senare år" och att de ökade klyftorna kommer att leda till minskade klyftor.

När Göran Perssons regeringsår höll på att ta slut 2006, försvarade han precis som Borg i dag de växande inkomstskillnaderna med att de var små i Sverige jämfört med andra länder, och att arbetslösheten var hög försökte Persson komma ifrån med att "jobben kommer". Nyligen kolporterade Borg prognoser för de kommande åren, fantasisiffror om tillväxt och snabbt fallande arbetslöshet. Men det är osannolikt, med massor av ledig kapacitet i industrin innan man behöver anställa, svag efterfrågan i omvärlden, en bostadsbubbla på väg att spricka och kraftigt stigande räntor framöver. Inte var det väl meningen med att byta regering för fyra år sedan, att den nya skulle använda den gamlas mest slitna bortförklaringar?

Det vilar något lätt orwellskt över finansministerns försök att göra svart till vitt. Men när Anders Borg i P1 Morgon i fredags ansattes med frågor om meningen med jobbskatteavdraget föll masken. "Det handlar om att människor får mer pengar i plånboken och vill arbeta mer", var hans svar i radio. Ordvalet avslöjar Anders Borgs människosyn. Han säger ju att folk som är arbetslösa inte vill arbeta. Men om grannen som har arbete får mer pengar i plånboken, då masar sig tydligen den arbetslöse iväg till arbetsförmedlingen.

Att säga som Borg gör är ett slag i ansiktet på de många tusen som utan egen förskyllan förlorat sina jobb de senaste åren i finanskrisens spår och som ingenting hellre vill än att få ett arbete. Så Borgs medalj för tapperhet får nog anstå till efter valdagen den 19 september.