Dags för ny syn på arbetskraftsinvandring

ledare När prövningen av arbetstillstånd slopades uppstod en sorts privatisering av migrationspolitiken. Och som alltid när marknadskrafterna tar över samhälleliga funktioner, handlar det om att gynna arbetsgivarna.

Häromdagen kunde man läsa i Svenska Dagbladet att Moderaternas gruppledare Tobias Billström fått ”revansch”.
För sju år sedan när han var migrationsminister hade han nämligen efterlyst mindre ”volymer” när det gäller flyktingmottagandet, men fått bassning av sin partiledare Fredrik Reinfeldt för att han sagt så.
Häromdagen, när Moderaterna lade fram sin politik inför starten av den stora migrationsutredningen, dök emellertid det tidigare förbjudna ordet ”volymer” åter upp. Det var när Billström föreslog att vi ska minska asylmottagningen med 70 procent.
Så det är väl en slags framgång för Billström. Fast samtidigt är det en bild av den politiska journalistikens nya roll, att utse vinnare och förlorare, men inte fördjupa sig i sakfrågorna.

Varför ändrar sig inte Moderaterna om arbetskrafts-invandringen, som skapat ett nytt sorts slaveri?

För var fanns förlorarna på att Billström blivit vinnare? De asylsökande förstås. Asyl innebär en fristad undan förföljelser och krigets fasor.
Billström glömde nämna att tre miljoner människors liv står på spel när kriget i Syrien nu intensifieras med bombningar av civila i Idlib i nordvästra delen av landet. Den dödliga misären i flyktinglägren, där bland annat hundratals barn dör av undernäring och infektioner, finns inte heller på den moderata kartan.
Somliga, som det tidigare FN-sändebudet norrmannen Jan Egeland, tror rentav att en ny stor våg av asylsökande till Europa är nära förestående.

Man kan därför tycka att Billströms ”revansch” var illa timat. Men det är naturligtvis aldrig fel om människor ändrar sig, om det visar sig att de tagit miste på konsekvenserna av den förda politiken.
Men, i så fall, varför ändrar sig inte Moderaterna om arbetskraftsinvandringen, som skapat ett nytt sorts slaveri?
Arbetskraftsinvandring i kvalificerade yrken har alltid funnits. Den nyordning som de borgerliga och miljöpartiet drev igenom i riksdagen 2008 innebar att arbetsförmedlingens prövning av om det fanns arbetskraftsbehov slopades. Nu skulle företagen själva avgöra saken.
Det har öppnat för en handel med arbetstillstånd.  Många fattiga betalar hundratusentals kronor för ett tillstånd, men väl i Sverige visar det sig att de utlovade jobben på restauranger eller i städbranschen inte finns på de överenskomna villkoren. Men de lurade vågar inte protestera, för då åker de ut.
De hamnar istället i ett slags skuggsamhällen. Det är thaimassöser som sover på madrasser i salongen och ibland får en extra slant genom prostitution. Det är städerskor som arbetar för 12 kronor i timmen. Det är papperslösa byggnadsarbetare, som ofta utan dusch och toalett sover i tomma industrilokaler.

Att det här riskerade hända, när myndigheternas prövning av arbetstillstånden slopades, var lätt att se.  Migrationsverket insåg det.  Socialdemokraterna förstod. Men Tobias Billström bedyrade i riksdagen att vi skulle få ett ”väl fungerande system, med ordning och reda på arbetsmarknaden”.
Så blev det inte. Vad vi fick var ett slags privatisering av delar av migrationspolitiken. Som alltid när marknadskrafterna tagit över tidigare samhälleliga funktioner, handlar det om att gynna arbetsgivarna. Forskare tror att reformen betytt att lönerna pressats.
Nu är det dock inskrivet i januariavtalet att ”dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas”. Billström må vara ståndaktig, men var finns Liberalers och Centerpartisters sociala samveten, när skuggsamhällena blir allt synligare?  Det är hög tid att de slutar blunda.