I somras lovade Leif Pagrotsky att valet skulle bli ett om kulturfrågor. Så blev det. Ja, inte om kulturpolitik som bara de invigda förstår sig på. Men ett om samhällskultur.

Moderaternas valkampanj har koncentrerats på hur mycket DU (och ingen annan) tjänar i reda pengar på riksdagens beslut. Bra eller dåligt avgörs av bankomatens kontobesked. Komplicerade samband trollas bort.

Konsekvensen är en samhällskultur där begreppen rätt eller fel försvinner från politiken. Där moraliska ställningstaganden blir obegripliga. Men också där människan förlorar förmåga att orientera sig med gemensamma framsteg och möjlig framtid som måttstock. Det är en torftig och bräcklig samhällskultur. En där alla lever med skygglappar stora som travhästarnas. En kultur med tunnelseende.

Moderaternas enda egentliga viljeyttring under valrörelsen har varit fortsatta skattesänkningar. Längre har horisonten inte sträckt sig. Den samhällskultur Reinfeldt och Borg drömmer om är förnöjsamhetens och den falska idyllens. En där ingen ska behöva störas av jobbigt buller från den stora världen: romer som massutvisas, klimat som förändras, unga löntagare som exploateras och människor som torteras.

Valet på söndag handlar om att byta riktning. Att välja en modern och öppen samhällskultur. Att lämna Moderaternas ovädrade sängkammarkultur och öppna dörren till myllret på torgen. Där väntar de svåra frågorna: hur lämnar vi oljeberoendet, hur pressar vi ner arbetslösheten, hur vänder vi mot ökad jämlikhet, hur omintetgör vi rasdiskrimineringen, hur ser individens frigörelse ut när det ömsesidiga beroendet inte längre bara omfattar familjen, kvarteret, staden eller landet – utan hela världens folk?

Ingen har säkra svar. Men de rödgröna partierna har vågat ställa frågorna och föreslå en rörelseriktning. De har vågat vända ansiktet mot framtiden, säga att problemen är gemensamma och att ingen annan än vi kan lösa dem. De vågar säga att vi klarar utmaningarna bättre om vi står på solidarisk grund, vågar diskutera oss genom oenigheter och siktar på rättvisa lösningar. Det är en helt annan samhällskultur än Moderaternas.

Under valrörelsernas intensiva månader ser skillnaderna alltid ut att försvinna. Det är en synvilla och den är enkel att korrigera. Det räcker att summera de fyra år som gått. En rödgrön regering hade aldrig chockhöjt a-kasseavgifterna, finansierat stora skattesänkningar för höginkomsttagare med försämringar för sjuka och arbetslösa, infört stupstock i sjukförsäkringen, privatiserat apoteken och stått handfallna inför massarbetslösheten.

I backspegeln är skillnaden mellan de två blocken så uppenbar att ingen kan blunda. Så stor att de representerar två fundamentalt olika samhällskulturer. Två rörelseriktningar som kommer fortsätta åt helt olika håll även de kommande fyra åren. Att rösta rödgrönt på söndag är ett enkelt val.