“Österrikes politiska kultur behöver städas upp – de stora partierna har länge regerat ihop och håller ofta varandra om ryggen” säger Lisa Pelling inför valet i Österrike.

På söndag går Österrike till val. Dagens Arena ställde sex frågor till Lisa Pelling, ny utredningschef för Arena Idé, som tidigare har bott och arbetat i Österrike. Lisa Pelling har även skrivit analysen “Politisk konfrontation efterlyses i österrikiskt val” för Dagens Arena inför valet.

Österrike regeras nu av en storkoalition, hur ser framtiden ur för den?
– Allt tyder på att socialdemokratiska SPÖ och det konservativa partiet ÖVP kommer att fortsätta att regera även efter valet. Det är ett stort problem: Inte minst populisterna i högerextrema FPÖ tjänar på att folk upplever att valet inte spelar någon roll, att det blir samma regering oavsett hur en röstar.

Vad har präglat den senaste mandatperioden?
– Å ena sidan en relativt bra ekonomisk situation: Österrikes ekonomi har klarat sig hyggligt i krisen, arbetslösheten är lägst i hela EU, ungdomsarbetslösheten är näst lägst. Å andra sidan en oförmåga att ta itu med några av Österrikes stora strukturella problem. Det finns stora behov av reformer. Inte minst i skolan, som bygger på betygshets och tidig sortering. Österrike har en fyrårig grundskola, från och med femte klass delas eleverna upp i studieförberedande gymnasier eller yrkesförberedande skolor. Inte konstigt att Österrike ligger i botten på PISA-mätningarna och andra internationella jämförelser.

Vilka är de stora politiska utmaningarna?
– En stor politisk utmaning är att städa upp i den politiska kulturen. Efterkrigstiden har dominerats av regeringskoalitioner mellan de konservativa och socialdemokraterna. De båda partierna har regerat ihop, och hållit varandra om ryggen. Det ökända ”proporz”-systemet har inneburit att partierna delat på chefsposter och styrelseposter i statliga bolag, som i sin tur frikostigt köpt annonser i partiernas tidningar.

I Tyskland har storkoalitioner inneburit att det mindre partiet slukas av CDU, är det en liknande situation i Österrike?
– Nej, partierna liknar varandra, men i koalitionen har de varit mer jämnstora än i Tyskland. I förra valet fick socialdemokraterna 29 procent av rösterna, och ÖVP 26 procent. Båda ser ut att få minskat stöd den här gången. De senaste opinionsundersökningarna ger socialdemokraterna 27,5 procent och de konservativa 23 procent. Samarbetet har alltså slitit på båda regeringspartierna, och skapat ökat stöd för oppositionen. Miljöpartiet De gröna ser ut att öka från drygt tio till nästan 15 procent, men framför allt ökar främlingsfientliga FPÖ. I år tävlar ytterligare ett populistiskt parti om rösterna: Team Stronach som bildats av storföretagaren Frank Stronach för att ”öppna dörrarna” i österrikisk politik.

Vilka är de stora valfrågorna?
– Båda partierna går till val på att stärka medelklassen. ÖVP vill höja brytpunkten för inkomstskatt. Socialdemokraterna vill införa en lägstalön för heltidsarbete på 1 500 euro i månaden och använda en ”miljonärsskatt” för att kunna sänka skatten för fyra miljoner inkomsttagare.

Hur har de högerpopulistiska krafterna påverkat det politiska klimatet?
– Vid sidan av sitt schweiziska systerparti SVP är österrikiska FPÖ förmodligen det största och mest inflytelserika anti-islamistiska partiet i Europa. I valrörelsen försöker FPÖ locka unga väljare med en serietidning som handlar om hotet från Turkiet, ett ledmotiv i den österrikiska självbilden som den katolska kyrkans sista utpost mot det islamiska öst. ”Det islamistiska hotet” mobiliserar också röster bland kristna invandrare från Serbien, Kroatien och Mellanöstern. FPÖ:s valpropaganda lånar ogenerat från den kristna retoriken: ”Kärleken är vägen” heter valsången, ”Älska din nästa” är valslogan. Förtydligat av partiledaren Strache: ”Meine ’nächsten’ sind die Österreicher (”Mina nästa är österrikarna”).

– FPÖ satsar också massivt på valaffischering vilket gör att deras främlingsfientliga slogans präglar gatubilden, och säkert många människors samtal. De etablerade partierna har dock hittills försökt hålla frågor som rör invandring utanför valrörelsen. Strategin är inte oomstridd, och FPÖ kan säkert plocka poäng på att vara det enda parti som ”vågar prata om problemen”.