© IRIN Photos

Världens industriländer har lovat att sätta av stora ekonomiska resurser till den klimatanpassning som världens fattigaste länder står inför. Men när det väl kommer till kritan visar det sig att de rika länderna ägnar sig åt dubbel bokföring och flexibla biståndsmål.

I Pakistan sveptes hela byar bort när de värsta monsunregnen på över 80 år slog ned över landet i slutet av juli förra året. Vägar dränktes av flodvattnet som strömmade över sina bäddar, el- och strömledningar förstördes. När läget var som värst stod en femtedel av Pakistan under vatten. Minst 2 000 människoliv gick till spillo. Över 20 miljoner människor tvingades bort från sina hem.

Att klimatförändringarna kommer drabba utvecklingsländerna värst är de flesta överens om. Översvämningar, torka, sjukdomsutbrott och miljontals människor på flykt väntar en allt varmare planet.

Vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn vintern 2009 var beslutet om ”snabbstartsfinansiering” en av de få ljuspunkterna. Då bestämdes att 30 miljarder dollar skulle gå till klimatinsatser i utvecklingsländer åren 2010 till 2012. Pengaflödet skulle världens rika länder stå för.

När halva tiden för snabbstartspengarna har passerat står det dock klart att utvecklingsländerna har sett mycket lite av dem. World Resources Institute (WRI) har räknat på EU:s och de industrialiserade ländernas samlade bud. De löften som har avgetts, sammantaget 28 miljarder, ligger nära målet. Men när det sedan kommer till vad som faktiskt har budgeterats uppgår den totala summan till tolv miljarder dollar. I vissa fall har så lite som en tredjedel av de utlovade löftena levererats.

Klimatfinansiering och dess finansiella källor är svåröverblickbart. I dagsläget finns 21 olika fonder för klimatfinansiering. Framför allt ifråga om bistånd och anpassningsåtgärder sker en överlappning. Enligt Världsbanken hotas effektiviteten och hållbarheten i biståndet av klimatförändringarnas effekter. Sätten som de rika länderna undviker att betala ut de utlovade summorna på varierar.

Dubbelräkning och biståndsomräkning
Metod nummer ett: Lova bort samma pengar flera gånger. Japan lovade vid klimattoppmötet i Köpenhamn 15 miljarder dollar till snabbfinansiering. I denna summa ingick dock 10 miljarder som Japan utlovat redan året innan. På samma sätt har Storbritannien och USA inkluderat tidigare utlovade miljardbelopp i nya löften om snabbstartspengar.

Metod nummer två: Räkna om bistånd till klimatfinansiering. En metod som den svenska regeringen anslutit sig till. När finansminister Anders Borg och miljöminister Andreas Carlgren talar klimatfinansiering heter det att Sverige ska bidra med 8 miljarder kronor till snabbstartsfinansiering – utöver biståndet.

En närmare granskning visar dock att det inte handlar om några nya medel. Då Andreas Carlgren hävdar att anslagen för klimatfinansiering går utanför biståndet syftar han på vad som i FN-sammanhang är det internationella målet för fattigdomsbekämpning. På Carlgrenspråk heter det att ”snabbstartspengarna går utöver vårt internationella åtagande om 0,7 procent av BNI.”

Alltså: Totalt är det svenska biståndsmålet 1 procent av BNI. De 8 miljarder som regeringen har avsatt till snabbstartsfinansiering ryms inom de 0,3 procentenheter som återstår av det svenska målet.
– Inför klimattoppmötet i Köpenhamn utlovade Sverige snabbstartsmedel. Samma år ökade biståndsbudgeten som en följd av tillväxten. Det var då man började omfördela biståndsmedel till klimatfinansiering. Men man kan knappast kalla det för några nya medel, säger Jacob Risberg på Svenska kyrkan.

I enlighet med överenskommelserna från Köpenhamn och Cancun ska de medel som går till klimatfinansiering vara ”nya och additionella”. Men vad som är additionellt har aldrig definierats, vilket nu utnyttjas av den svenska regeringen.
– Möjligtvis kan man säga att det i ett FN-perspektiv handlar om additionella pengar. Men det svenska biståndsmålet är satt till 1 procent, så ur det perspektivet är snabbfinansieringsmedlen inte additionella. Dessa pengar har redan avsatts till fattigdomsbekämpning, säger Jacob Risberg.

Utan pengar på bordet
I Bonn avslutades i fredags de två veckor långa förberedande klimatförhandlingarna inför höstens stora klimatmöte i Durban. Pokerspelet som inleddes redan innan Köpenhamn består. De rika länderna håller inne med korten i väntan på att någon – oklart vem – ska agera. Inga synbara tecken finns på att detta dödläge kommer att brytas i tid till Durban.

Efter 2012 går perioden för snabbstartsfinansieringen ut. Några förslag för vilka summor som ska gå till klimatfinansiering från 2013 och framåt finns ännu inte.
– Man väntar med att lägga pengar på bordet för att kunna använda dem i förhandlingsspelet mot framför allt tillväxtländer, säger Ankin Ljungman på Diakonia.

Agerandet från de industrialiserade ländernas sida är högst tveksamt – inte enbart som ett resultat av den dubbla bokföringen av snabbfinansieringsmedlen. Stockholm Environment Institute genomförde nyligen en studie om de bud industri- och utvecklingsländerna lagt för att nå tvågradersmålet. Resultatet visar att utvecklingsländerna i realiteten gör mer än de industrialiserade länderna.
– Det finns en falsk uppfattning om att vi framför allt måste fokusera på att öka tillväxtekonomiernas ambitioner. Dessa ekonomier har lagt fram seriösa utsläppsminskningar på bordet, säger huvudförfattaren Sivan Kartha i ett pressmeddelande om rapporten.

– Det är de utvecklade länderna som verkligen behöver minska utsläppen och öka åtagandet för att säkra finansiering och tekniköverföring, fortsätter Sivan Kartha

Slutsatsen är inte att utvecklingsländerna ska göra mindre, utan att de rika länderna måste göra mer.

Klimatförändringarnas börda
Pakistan antog nyligen den första klimatförändringspolicyn i landets historia. Förra sommarens översvämningar har lett till en insikt om att det är bråttom att vidta åtgärder. Nya vattenfloder hotar om glaciärerna i de norra delarna av landet börjar smälta. Samtidigt hotar nya monsunregn. Ännu saknas dock i runda slängar 600 miljarder dollar till återuppbyggnad efter de senaste översvämningarna.