Annelie Nordström, foto Oscar Stenström

debatt Kvinnors rättmätiga krav på att bli bemötta utan  sexuella trakasserier även på jobbet behöver både fackföreningen och en levande #MeeToo rörelse, för att kunna infrias. Visstid och sexuella trakasserier hänger ihop, skriver Annelie Nordström.

För mig personligen har de 65 MeeToo uppropen betytt mycket för synen på mig själv och för att lätta på den skam som förfölj mig i drygt femtio år.

Bomben briserade veckan efter att jag lämnat mitt manus till förlaget som senare publicerade min biografi Min trädgård är full av skärvor. Men att jag känner mig bättre till mods löser inte problemen, nu är det dags att agera.

Ofta hör jag, inte minst från missförstådda män och från kvinnor som tror sig stå över problemen, att kvinnor får sluta att uppträda som offer och lära sig att säga ifrån. Den hållningen berättar att allt för många fortfarande tror att det är enskilda kvinnor som har enskilda problem i kontakten med män.

Men det var just det #MeeToo visade att det INTE är. Dåligt uppförande, sexism, trakasserier och övergrepp finns överallt, i alla sorters familjer, kulturer. samhällsklasser och i alla branscher på arbetsmarknaden. Så det är inga personliga problem som kan lösa vid köksbordet, i kvarts- eller utvecklingssamtalet.

Min förhoppning är att alla fackförbund tar fram handlingsplaner och kräver aktiva insatser av sina motparter.

Det är strukturella mönster som måste lösas med strukturella åtgärder på samhällsnivå och branschnivå. Jag har stora förväntningar på den regering som så småningom ska tillträda, på arbetsgivarorganisationer och fackförbundet på aktiva åtgärder.

MeeToo rörelsen har överlämnat sju krav till regeringen och de är alla relevanta, men här vill jag särskilt peka på några viktiga saker att förändra i arbetslivet.

Skärpta krav på aktiva åtgärder och rapportering i arbetslivet, var det sjätte kravet på den lista som överlämnades till Jämställdhetsministern i den feministiska regeringen. Det handlar om ett förebyggande arbeta så att ingen riskerar att bli utsatt för sexuella trakasserier.

Detta kommer inte att hända av sig själv. Min förhoppning är att samtliga fackförbund tar fram en handlingsplan för sina medlemmars branscher och kräver aktiva insatser av sina motparter.

Något som verkligen skulle underlätta en förändring i positiv riktning var att fler kvinnor fick fasta anställningar. För det är människor i underläge som är mest utsatta. Det visade Arbetsmiljöverkets undersökning med all önskvärd tydlighet. Bland tidsbegränsat anställda kvinnor är det dubbelt så vanligt att ha upplevt sexuella trakasserier på jobbet jämfört med fast anställda kvinnor.

Människor som hela sitt liv har haft tillsvidareanställningar har nog svårt att föreställa sig hur det är att var visstidsanställd. Av kommentarerna att döma tyckte många tro att det är ungefär som att vara tillsvidareanställd med skillnaden att det finns en bortre gräns för när anställningen tar slut, eller övergår i ett fast jobb. Så enkelt är det endast för ett fåtal av de visstidsanställda.

För de flesta innebär det att de inte vet hur mycket de får jobba den kommande månaden, 10- eller 150 timmar? Och att de följaktligen inte vet vilken inkomst de kommer att ha. Att de inte vet vilka dagar de ska jobba. Att de inte kan söka andra jobb som komplement och inte kan planera sin fritid.

Jag fick gå in med ett garantibelopp till el-bolaget för min son när han var visstidsanställd

Den ena visstidsanställningen ersätts med den andra och det rullar på i åratal. Alla banker begär en fast inkomst för att ge ett lån, vilket alltså är omöjligt.

De flesta bostadsbolag kräver fast inkomst för att få hyra lägenhet och till och med elbolagen kräver fast inkomst för att teckna ett abonnemang, jag fick gå in med ett garantibelopp till el-bolaget för min son när han var visstidsanställd.

Allt det där är svårt nog, men det finns ytterligare en aspekt. Att ha en otrygg anställning innebär också ett psykologiskt underläge. När varje möjlig arbetstimme behövs för att kunna försörja sig, står en inte först i kön för att rapportera övergrepp, taskiga chefer eller andra arbetsmiljöproblem. De visstidsanställda får  bita ihop och knyta näven i fickan.

Just dessa våra mest utsatta jobbarkompisar skulle behöva sina fackföreningars stöd, men bara en bråkdel av dem är organiserade och blir därmed än mer utsatta.

Fackförbunden har en stort viktig uppgift att ta tag i, att locka de visstidsanställda att bli medlemmar. Då krävs det givetvis att fackföreningarna ställer krav på politiken att ändra de arbetsrättsliga lagstiningarna så att fast anställning blir norm och allmänvisstid fasas ut som anställningsform.

Dessvärre ser det politiska läget inte ut att skapa förutsättningar för att LAS (lagen om anställningsskydd) ska kunna förbättras under kommande mandatperiod. De partier som sitter i riksdagen som är helt för att Allmän visstid ska ut ur LAS är Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som sent i valrörelsen sa att även de nu driver denna linje. Men det satt långt inne och är troligen inte en fråga som kommer högt upp på lista över måsten i de förhandlingar som nu ska inledas över blockgränserna.

Så min slutsats blir att kvinnors rättmätiga krav på att bli respektfullt bemötta helt utan sexuella trakasserier överallt även på jobbet, fortfarande behöver en levande # MeeToo rörelse, för att kunna infrias.

Annelie Nordström är tidigare ordförande i Fackförbundet Kommunal och arbetsmarknadspolitiskt ansvarig i Feministiskt Initiativ. 

Läs även: #Metoo så skakar rörelsen om Sverige