Under alliansens regeringstid har tre gånger så många blivit fattiga. Detta syns på vissa kroppar.

Miljontals nya recept på antidepressiva skrevs ut efter finanskrisen 2007 i USA, Spanien och Storbritannien. I Grekland inträffade den första HIV-epidemin i Centraleuropa på över tio år och West Nile-viruset, som tidigare varit utrotad i Europa, dödade 62 personer.

I den nya boken ”Åtstramning till döds” beskriver folkhälsoforskarna David Stuckler och Sanjay Basu hur kroppar påverkas av nedskärningar.

Ända sedan 1800-talet har det varit känt att lågkonjunkturer och arbetslöshet hänger samman med högre självmordsrisk. Arbetslöshet utgör också en stor risk för depression, ångest och självskadebeteende.

Det värsta exemplet på denna koppling mellan ekonomi och kropp är förstås Grekland. En av anledningarna var att trojkan tvingade Grekland att skära ned på hälsoutgifterna till sex procent av BNP, fastän de flesta andra västeuropeiska länder ligger högre. Självmordsfrekvensen som tidigare varit den lägsta i Europa, ökade med 20 procent till att bli bland de högsta.

Åtstramning leder till ohälsa, epidemier och för tidig död. Men satsar man i stället på folkhälsan kan ett land till och med gå friskare ut ur en kris. Det ser man på Island. Det ser man även i Sverige menar författarna. ”Långt före finanskrisen hade svenska politiker fungerat som läkare för massorna”, skriver de.

De framhåller den aktiva arbetsmarknadspolitiken sedan 1960-talet som orsak och säger att det var denna som gjorde att vi klarade oss hyfsat friska ur vår 1990-talskris där var tionde arbetare förlorade jobbet. Många fick hjälp tillbaka, menar författarna.

Detta var då och vad författarna verkar ha missat är att politiken sedan dess slagit in på en nyliberal linje a la USA. Om några år riskerar forskarnas hyllning att bli utdaterad om vi fortsätter på detta spår.

Få saker definierar alltså ohälsa som arbetslöshet. Men alliansens politik går ut på att premiera de som arbetar på bekostnad av de som inte kan arbeta av olika skäl. A-kassan har sänkts så pass mycket att den, räknat som andel av lön, är under snittet inom OECD. Taket har inte hängt med i löneutvecklingen och är så låg att en medelinkomsttagare knappt får ut hälften av sin tidigare lön.

Jobbskatteavdraget har ytterligare ökat klyftan mellan de som har ett jobb och de som saknar. Det är ytterst oklart i vilken mån det har lett till några nya jobb – framför allt tycks målet vara att sänka lönerna. Under alliansens regeringstid har tre gånger så många blivit fattiga.

Detta syns på vissa kroppar.

Kvinnor med grundskoleutbildning har den sämsta hälsoutvecklingen när det kommer till dödligheten i vanligt förekommande sjukdomar. I denna grupp har dödligheten bara minskat med sex procent, jämfört med 33 procent i gruppen kvinnor med eftergymnasial utbildning. Kvinnor med förgymnasial utbildning har upp till fyra gånger högre dödlighet än män med eftergymnasial utbildning.

Det är inte långsökt att koppla ihop denna utveckling med den politiska utveckling vi sett det senaste decenniet där lågutbildade kvinnor har drabbats hårdast av alliansens politik.

Arbetskraftsdeltagandet för kvinnor med endast förgymnasial utbildning har rasat från 88 procent till 65 procent mellan 1990 och 2010. För män med samma utbildningsnivå är var sysselsättningsgraden 2010 hela tjugo procentenheter högre. Många av dessa kvinnor är födda utanför Sverige. Denna grupp kvinnor får också tre gånger så ofta lugnande mediciner än kvinnor med hög utbildning.

Så hänger klass, etnicitet kön och andra sociala kategorier samman med ohälsa. Den absoluta hälsan i Sverige är god. Med den relativa ojämlikheten ökar snabbt.

Det är helt rätt att protestera mot Sverigedemokraterna när de besöker sjukhus. Men det vore även rätt att protestera när någon allianspolitiker dyker upp.

Deras politik är bevisad ohälsosam av folkhälsoforskare sedan 1800 talet.

Roya Hakimnia