Moderaterna pratar helst tyst om att de är långt mäktigare än alla övriga borgerliga partier tillsammans. I veckan har det dock åter igen blivit tydligt, på ett inte så lite obehagligt vis. Som enda parti i regeringen vill man att partier, den viktigaste formen vi har för demokratiskt deltagande, inte ska behöva berätta varifrån de får sina pengar. Det ger Sverige medlemskap i en föga imponerande klubb i Västeuropa, tillsammans med Schweiz, San Marino och Malta. I alla andra länder är det en självklarhet att väljarna (och partiernas gräsrötter) vet vilka finansiella muskler som står bakom idéerna.

Okej, det råder viss oklarhet kring vad Kristdemokraterna faktiskt tycker i frågan om partibidrag, men det spelar egentligen ingen roll. När Lars Elinderson, Moderaternas ledamot i riksdagens konstitutionsutskott, säger till Dagens Nyheter att “Vi har kommit överens inom alliansen att vi inte kommenterar detta” betyder det att Moderaterna sagt åt de borgerliga småpartierna att lägga sig på mattan och hålla käft. Man muckar inte med Moderaterna inom alliansen, på samma sätt som flertalet moderater sedan maktskiftet 2006 lärt sig att man inte muckar med partiledningen.

Olikheter och tillfällen att bryta åsikter mot varandra finns det inte plats för i borgerligheten, sedan Moderaternas nya storhetstid inleddes. Det är ett högt pris för att slippa berätta vem som betalar för politiken.