ledare Den svenska skogen står på dagordningen när EU presenterar klimatlagstiftning i veckan. Läckor visar planer på att använda naturresurser i Sverige och Finland för att kompensera för andra länders utsläpp. Frågan riskerar att skapa rejäl konflikt.

På onsdag ska EU-kommissionen presentera tolv stora initiativ till lagstiftning på klimatområdet. Ett par av förslagen som väntas är klimattullar på råvaror inom industrin, skärpningar och inkludering av nya sektorer i utsläppshandeln och en ny plan för kolsänkor – det vill säga att använda bland annat skog och våtmarker för att suga upp koldioxidutsläpp.

Förslagen kommer tyvärr inte räcka för att klara Parisavtalets målsättning om max 1,5 grads uppvärmning till 2030. Men i jämförelse med det som tidigare gjorts är Kommissionens program radikalt. Förslagen som presenteras på onsdag lär bli startskottet för det viktigaste EU kommer göra under hela denna mandatperiod – kanske till och med flera mandatperioder framåt.

Avsaknaden av en tydlig representant i jordbruksfrågorna kan leda till problem när skogen blir en stridsfråga i Bryssel

Stora politiska förändringar skapar oundvikligen missnöje. Frankrikes president Emmanuel Macron är rädd att förslag om att inkludera vägtransport i utsläppshandeln ska förarga Gula västarna inför presidentvalet nästa år. Klimattullar upprör EU:s handelspartners.

För Sveriges del är det planen för att binda växthusgaser som riskerar att leda till konflikt. I de utdrag från förslaget som läckt står att stora delar av utsläppen från jordbruket ska kompenseras av kolinlagring i till exempel skogar och våtmarker.

En stor del av all skog i EU finns i Sverige och Finland. Svensk skog är bäst lämpad för kolinlagring, vilket gör den till Europas kanske största möjlighet att kompensera för utsläpp. Är detta EU-kommissionens plan kommer svenska politiker, skogsägare och industrin bli upprörda. De vill absolut inte att EU ska lägga sig i skogsbruket.

De tidigare landsbygdsministrarna Sven-Eric Bucht (S) och Eskil Erlandsson (C) kallade nyligen EU:s kommande skogsstrategi för en “helt oacceptabel väg mot ökad överstatlighet och detaljstyrning” i en gemensam debattartikel. Skogsstrategin är bredare än klimatförslaget om kolsänkor, men det senare riskerar att ställa konflikten på sin spets.

Greenpeace svarade på debattartikeln genom att påpeka att svenskt skogsbruk inte nått varken FN:s mål för biologisk mångfald eller nationella miljökvalitetsmål. Genom kampanjledaren och den före detta Europaparlamentarikern Carl Schlyter hälsade man att “det enda som fått växa fritt i svenska skogar är skogsindustrins avverkningstakt”.

Schlyter har rätt till viss del. Skogsindustrin behöver definitivt ta större hänsyn till miljö och biologisk mångfald. EU:s plan att använda sig av kolsänkor för att försöka bromsa klimatförändringarna är inte fel i sig, men den skapar problem i ansvarsfördelningen mellan medlemsländerna.

Ska svenska skogsägare bära kostnaden för franska bönders utsläpp? Det är inte särskilt rättvist. EU-kommissionen underskattar svenska politikers upplevelse av att bli överkörda gång på gång – i budgetförhandlingar, frågan om att låna pengar gemensamt och inte minst i det annalkande minimilönedirektivet. En strid om den svenska skogen kan bli droppen.

När Stefan Löfven presenterade den tillträdande regeringens ministrar i fredags saknades det en landsbygdsminister. Jennie Nilsson (S) avgick innan statsministeromröstningen för att återta sin plats i riksdagen och rösta för Löfven. Kanske hade det sett märkligt ut att plocka in henne i regeringen direkt igen.

Men avsaknaden av en tydlig representant i jordbruksfrågorna kan leda till problem när skogen blir en stridsfråga i Bryssel. Svenska regeringen har knappast imponerat med framförhållning och tydliga linjer i EU-politiken tidigare. När skogen nu står på dagordningen kan det skapa riktiga problem.