Sedan först PM Nilsson (i en text i pappers-DN 3 maj) och därefter Johannes Forssberg kommit ut som hängivna cyklister myntade twittersfären snabbt begreppet cykelliberaler. Cykelliberalen – som också syns i statistiken – är man och högutbildad, har högersympatier och ett statusarbete. Han befinner sig långt från de flumstämplade miljö- och vänsterpartister som av tradition och i vakuumet efter Stella Fare försökt göra cykeln till politiskt högvilt.

Cyklismen borde vara en angelägenhet för fler än så. Att cykla är inte bara det snabbaste sättet att ta sig fram i stadsmiljö, det ger starka ben och glada hjärtan och erbjuder frihet att åka vart man vill – när man vill.

Men alla som suttit mer än fem minuter på en cykelsadel i Stockholm vet också att färden allt för ofta är en kombination av livsfara och roadrage. Cykelbanor tar slut mitt i tungt trafikerade korsningar, bilister parkerar på cykelbanor och slänger upp bildörren utan att kolla efter i backspegeln.

Under alliansstyret har investeringarna i cykelfrämjande åtgärder i Stockholm minskat från 50 till 10 miljoner kronor per år. Istället har borgerligheten lagt pengarna på nya vägar för bilar. De har gjort det trots att cyklismen är en snabbt växande folkrörelse som nära nog fördubblats de senaste tio åren – i Stockholm rör sig varje dygn 150 000 cyklister. Konflikterna mellan bilsamhället och tvåhjulingarna kommer att accelerera så länge som ingenting görs.

Här behövs politiska beslut snarare än bara cykelliberala val att ta cykeln i stället för bilen. Det är dags att börja skissa på ett förbud mot privatbilism i städer. Utan privatbilister finns plats för fler bussar och cyklar, mer tunnelbanor och spårvägar. Köerna och olyckorna skulle minska, luften förbättras avsevärt – och istället för dyr bensin och dito bilförsäkringar kan de som absolut vill färdas med bagagelucka få råd att åka taxi istället.

Ett förbud skulle kräva en gigantisk omställning, inte minst i utbyggnad av infrastruktur, och inget parti vid sina fulla sinnen kommer att våga föreslå det. Men det betyder inte att det skulle vara dåligt: utanför landsbygden finns inga rationella argument för att privatbilism ska fortsätta vara det nav som samhället kretsar kring.

Att förbjuda privat stadsbilism kommer inte att rädda vare sig världen eller klimatet, men det skulle vara en bit på vägen mot en omställning till en grönare, snabbare och mer funktionell stadspolitik.