”Miljarderna räcker inte för SL:s nota.”

Det är rubriken på första nyhetsuppslaget i morgonens Dagens Nyheter (inte på webben). SL har för trafiknämnden i landstinget presenterat en genomgång av alla investeringar som finns i pipeline de närmaste tio åren – och landar på runt 80 miljarder kronor.

Då ingår både pågående byggen, som Citybanan och en upprustning av Roslagsbanan, planerade satsningar som Lidingöbanan och Mälarbanan Tomteboda–Barkarby – och mer osäkra framtidsplaner, som spårväg Syd och tunnelbana till Nacka.

Välbehövliga satsningar. Som Dagens Arena nyligen uppmärksammade räknar SL i sin prognos för 2020 med att andelen stockholmare som åker kollektivt då kommer att vara lägre än i dag – trots allt vi vet om klimathot och CO2-utsläpp. Det måste bli mer attraktivt – gå snabbare, smidigare – att resa kollektivt. När man dessutom räknar in att Stockholmsregionen om tjugo år kommer att ha vuxit med minst 600 000 människor framstår satsningar på kollektivtrafiken som mer än önskvärda. De är akuta.

Tyvärr ser det tufft ut i SL:s budget. Investeringar på 80 miljarder översätts till att de årliga investeringskostnaderna – framför allt räntor – ökar från dagens 2,1 miljarder till 7,4 miljarder. I dag skjuter landstinget till ungefär 6 miljarder till SL varje år. Den siffran kommer behöva öka till nära 16 miljarder.

Det är mycket pengar. Inte ens en fördubbling – vilket förstås skulle drabba låginkomsttagare oerhört hårt – av SL-taxan skulle på långa vägar räcka till. Politikerna räknar med ökade skatteintäkter när befolkningen växer. Det är förstås riktigt tänkt. Fler som köper SL-kort och fler som betalar skatt betyder mer pengar till landstinget. Men det räcker knappast.

Så vad göra? Till att börja med är det rimligt att staten tar en del av kostnaden för helt nödvändiga trafikinvesteringar – både i Sveriges stora städer och i landet i stort. Kanske är det hög tid att öka Sveriges statsskuld? Att låna pengar till långsiktiga trafikinvesteringar är – hur klyschigt det än låter – en investering för framtiden.

Men det finns också annat man kunde göra. Som att inte bygga dyra motorvägar. Notan för Förbifart Stockholm väntas landa på 27,6 miljarder, om det hela inte fördyras. Dessutom är bygget av förbifarten är en av de viktigaste anledningarna till att SL de kommande åren räknar med att förlora resenärer till bilen. Politik är att välja. Pengarna behövs på annat håll.