De banker världen runt som drabbats mer av finanskrisen än andra, liknar på många sätt HQ Bank. Krisbankerna har haft en slappare inre riskkultur, de har dolt problemen och blåst upp balansräkningarna för att behaga aktieägarna, och saknat starka styrelser.

Mats Qviberg, HQ:s styrelseordförande under många år, får nu med råge äta upp sin återkommande tes om att börskulturen ”drivs av rädsla och girighet”. För vad var det annat än rädsla och girighet som gjorde att HQ Banks styrelse den 21 maj i år avvisade styrelseledamoten Catharina Lagerstams varningar? Hon hade gjort en kalkyl som visade att tradingportföljen – alltså handeln med s.k. finansiella instrument – var övervärderad med 850 miljoner. Det vill säga just det som gjort att finansinspektionen nu dragit in sitt tillstånd för HQ att driva bankverksamhet: för stora risker och en styrelse som dolt problemen.

För Qviberg är detta ett dubbelt nederlag: att ofta kraftfullt ha pläderat för vikten av ”riktiga” ägare i företagsstyrelser som tar sitt ansvar, och sedan som huvudägare i HQ Bank inte kunnat leva upp till detta.

Catharina Lagerstam var ensam om att reservera sig i styrelsen om den övervärderade portföljen. När hon strax efter detta lämnade sitt uppdrag hånades hon offentligt av Mats Qviberg för att ”hon inte hade nerver” att sitta kvar.

Lagerstam sällar sig till den ansenliga skara av just kvinnor med insyn i företag, som haft modet att varna för missförhållanden. Att kvinnor ofta blir ”whistleblowers”, som det heter i USA, beror naturligtvis på att de inte på samma sätt är medlemmar av den förljugna manliga bastukulturen, där alla ska klia varandra på ryggen. Att Mats Qviberg tidigare uttalat sig nedsättande om kvinnor i företagsstyrelser i största allmänhet kommer därför inte som någon överraskning. Slutsatsen är given: Lagstadgad kvotering är nödvändig.

HQ Banks fall tydliggör också två av skälen till varför vi hamnade i finanskrisen – att myndigheternas tillsyn är för snäll och att revisorer ofta ser mellan fingrarna.

Redan 2007 skrevs det mycket om HQ Banks affärer, året efter fick man en varning av Finansinspektionen. Ändå har det dröjt till nu innan myndigheten vaknat på allvar. Och vad ska man säga om att en stor, etablerad revisionsfirma som KPMG medverkat i att dölja HQ Bank svaga affärer? Man anar att också revisorerna kan ha styrts av den rädsla och girighet som Mats Qviberg brukar tala om.