Sjukvård, skola och andra samhällskritiska verksamheter har helt andra uppdrag än inre utlänningskontroll, och flera av deras verksamheter skulle också äventyras av en anmälningsplikt, skriver distriktsläkaren Andreas Thörneby.
Tidöavtalets formulering om anmälningsplikt för kommuner och myndigheter vid kontakt med personer som befinner sig i landet utan tillstånd har väckt frågor. Förbehållet att undantag i ”vissa situationer” behöver ”utredas närmare” har inte övertygat. Budskapen från politiskt håll har varit motstridiga. Tills motsatsen är bevisad måste man alltså som läkare eller lärare förhålla sig till att i en nära framtid få i uppgift att kontakta polisen och Migrationsverket angående patienter eller elever man stöter på i sin yrkesutövning.
Känslobaserade argument riskerar ge låsningar i debatten
Problemet med det faktum att ett, oklart hur stort, antal personer uppehåller sig utan tillstånd inom landets gränser är reellt. Argument som baseras på huruvida problemet existerar eller ej blir därmed ointressanta. Känslobaserade argument riskerar ge låsningar i debatten, vare sig de är för eller emot förslaget. Kärnfrågan är om involvering av verksamhet som sjukvård i den inre utlänningskontrollen är ändamålsenlig, etiskt acceptabel och proportionerlig utifrån förväntad nytta och skada.
Fem reflexioner utifrån sjukvårdskontext följer.
- Anmälningsplikten förmodas ge bättre möjligheter att identifiera papperslösa i samband med att de söker akut sjukvård, för att sedan kunna verkställa utvisning. En annan, troligare, effekt är att personer som riskerar anmälan i det längsta undviker att söka vård, eller söker vård utanför det offentliga. Den underliggande föreställningen, att personer uppehåller sig i Sverige främst för dess höga tillgänglighet till avancerad sjukvård för papperslösa, är dock inte självklart objektivt sann. Det kan också ifrågasättas om det är önskvärt att tvinga en förälder att tveka att söka vård för sitt minderåriga barn.
- Utrednings- och anmälningsplikt är typexempel på en illegitim arbetsuppgift, alltså en uppgift som faller utanför en yrkesrolls egentliga arbetsbeskrivning. Sådana är redan idag ett problem för sjukvårdens kvalitet och effektivitet, förutom att det är väl belagt att de ökar risken för stressbetingad ohälsa med konsekvenser som känslomässig avtrubbning och cynism.
- Sekretessbrott är förtroendeskadliga. Sjukvårdens bedömningar bygger på ömsesidig tillit mellan behandlare och patient. Det finns därför idag endast ett fåtal sekretessbrytande bestämmelser; skyldighet att bryta sekretess i vissa fall av omedelbar fara för patient eller tredje person, och möjlighet till detsamma vid misstanke om allvarlig brottslighet. En lagändring med skyldighet att bryta sekretess utan medicinska skäl och utan att det är i patientens eller närståendes intresse skulle vara att överskrida en röd linje.
- Collateral damage (indirekta skador). Höjd tröskel till vård drabbar inte bara den enskilde utan även dess omgivning. Det framstår till exempel som samhälleligt irrationellt att ge en papperslös som drabbats av en smittsam eller samhällsfarlig sjukdom anledning att hålla sig undan behandling och smittspårning.
- Det viktigaste argumentet emot en anmälningsplikt är att en sådan skulle stå i konflikt med centrala principer inom sjukvårdsprofessionernas yrkesetik, bland annat principerna om att alltid agera med patientens hälsa i första rummet och att i det enskilda mötet behandla varje patient med likvärdig omsorg utan hänsyn till bakgrund, rättslig status eller andra omständigheter. Dessa etiska principer har, tvärtemot vad vissa velat göra gällande, inget med personlig moral eller godhetssignalering att göra. De är helt enkelt systematiska förhållningssätt som över tid visat sig nödvändiga och ändamålsenliga. De går inte att slå på och av, och bör inte motarbetas genom politiska utspel, oavsett vilka problem det anses kunna bidra till att lösa.
Det går kanske att förstå hur idén om att involvera andra offentliga verksamheter i polisens och Migrationsverkets arbete kan uppstå. Sjukvård, skola och andra samhällskritiska verksamheter har dock i grunden helt andra uppdrag än inre utlänningskontroll; uppdrag som skulle äventyras av de målkonflikter, legitimitetsproblem, förtroendeskador, collateral damage och yrkesetiska konflikter som skulle följa om förslaget genomfördes.
Andreas Thörneby, distriktsläkare, specialist i allmänmedicin
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
