Det råder stiltje i svensk politik. Regeringen kom med en andefattig vårbudget för några veckor sedan och den socialdemokratiska skuggbudgeten i måndags var mest en lös skiss. Men under ytan blåser det upp till en stor politisk höststorm.

Skälet till det är att svensk ekonomi tagit fart igen. Det finns ett rejält reformutrymme, men regeringen har drabbats av idétorka. Och de nya Socialdemokraterna, som vill göra mycket, har ännu inte bestämt sig för detaljerna. Så räkna med tydligare och hårdare motsättningar i svensk politik i höst.

Redan nu finns tydliga tecken på en otålighet bland borgerliga opinionsbildare över regeringens passivitet.

”Tacksamheten för att Anders Borg styrde Sverige undan finanskrisens avgrunder varar inte i evighet”, skrev Dagens Nyheters ledarsida hotfullt efter vårbudgeten. Och när de rödgröna nyligen knappade in på de borgerliga i Sifo varnade P J Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarblogg under rubriken ”Väckarklockan ringer, vaknar regeringen?” Det finns ett tyst ursinne i borgerliga kretsar över att finansminister Anders Borgs kassakista sväller utan att han tycks vilja använda den till någonting vettigt.

Enligt Borgs egna prognoser kommer skatteinkomsterna på fem år att vara 220 miljarder större än i dag. Men de offentliga utgifterna ska fortsätta sjunka relativt sett.

Av de 220 miljarderna kommer på fem år bara en enda ynka miljard att gå till offentliga investeringar. Detta trots de uppenbara behov som finns av bättre tåg och fler bostäder. I stället vill Borg att delar av överskotten ska avsättas till att betala av statsskulden. Absurt, obegripligt, behövs inte, menar de flesta ekonomer, bland annat den tidigare moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson.

Detta är strängt taget ett drömläge för oppositionen, men några höga stilpoäng går ännu så länge inte att dela ut.

Vänsterpartiets motion bygger på principen om allting genast. Därmed drar man på sig behov av att höja skatten. Det är kanske inte så klokt, när medierna helst vill ställa frågor om skattehöjningar och det redan finns mycket pengar i Borgs kassakista. Miljöpartiet verkar piggast. Förslaget om att arbetsgivare med färre än tio anställda ska slippa sjuklönekostnader är en nyttig örfil åt centern, som i regeringsställning inte klarat av att hjälpa småföretagen.

Av Håkan Juholts tal att investera stort i välfärdssektorn, finns inte ett ord i Tommy Waidelichs alternativa papper. Om Socialdemokraterna ska vara trovärdiga, måste sådana glapp i budskapet vara borta i höst, när den stora stormen bryter ut.