Bild: stock.xchng

Koenigsegg Groups beslut att dra sig ur Saab-affären gör att en nedläggning av fabriken i Trollhättan rycker närmare. Det finns olika meningar om Saab går att klara och om fabriken bör räddas. Men den svenska regeringen har knappast underlättat att hitta en seriös partner som hade kunnat vända utvecklingen.

När statsminister Fredrik Reinfeldt i vintras sa i SVT:s Agenda att "vi kan inte bygga Saab-bilar som ingen människa köper", avlivade han i praktiken varumärket, gjorde fabriken osäljbar. Det är ingen slump att han tycker så. Reinfeldts regering hatar högproduktiv exportindustri, som driver upp lönerna. Helst ska vi jobba som lågavlönade skoputsare, städare, trädgårdsarbetare och hamburgarvändare.

Därför avskyr regeringen allt som heter näringspolitik, forskning, utveckling och innovationer. Man vill inte ha några större statliga insatser för att Sverige ska hinna ikapp de nya industriländerna, som i en del fall redan har gått om oss i teknisk kompetens. Finanskrisen och det globala efterfrågefallet kan förstås inte Reinfeldt & Co lastas för, men de har utan tvekan förvärrat krisen, krossat framtidstron för tusentals människor inom industrin.

Vad ska hända med Trollhättan? Hur går det för de arbetslösa som har förlorat hoppet i gamla industriorter som Eskilstuna, Motala, Avesta och Fagersta? Sist det var industrikris på 90-talet tog det sex år innan man någorlunda återhämtat sig. Nu tror alla att det dröjer längre innan det vänder. Och när det till slut sker, återanställs färre och de som blir över växer i antal. För detta har regeringen ingen annan politik än att de arbetslösa i industrin ska tvingas äta blodpudding varje dag.

Ta jobb i hemtjänsten i stället, brukar finansminister Anders Borg säga. Men sådana jobb växer inte på träd, för kommunernas ekonomi är pressad. I exempelvis Eskilstuna har utbetalningarna av socialhjälp ökat med fem miljoner kronor i månaden. Aftonbladets stora och ambitiösa reportage om arbetslöshetens vardag i förra veckan beskriver ett Sverige som snabbt klyvs. Men det kommande riksdagsvalet avgörs inte i Trollhättan eller Eskilstuna, utan i Stockholm, där arbetslösheten är obetydlig, jämfört med den växande utslagningen på industriorterna.

De partier som vill vinna valet 2010 måste ha förmåga att binda ihop Sverige igen. Att lite förenklat uttryckt, få också statstjänstemän och fondanalytiker i Stockholm att inse att deras välfärd ytterst beror på om vi är beredda att slåss för att ge svensk industri en framtid, inte som i dag från åskådarplats bevittna dess snabba hädanfärd.