Efter sex månaders utredning är åtalet mot Göran Lindberg, den före detta polischefen som talade så varmt om kvinnors rättigheter att han gick under öknamnet Kapten Klänning bland sina underordnade, färdigt. Han åtalas för fem olika sexualbrott, däribland våldtäkter och koppleri – det vill säga hallickverksamhet – och erkänner ”ett par sexköp”. Åtalet omfattar åtta kvinnor, en 14-årig flicka och minst tre andra sexköpare.

När sexbrotten han anklagades för rullades upp i vintras nekade han först, alltmedan polisen tog emot en strid ström kvinnor som uppgav sig blivit utsatta för den före detta polischefen. Det är ingen underdrift att säga att fallet Lindberg är den största polisskandalen på senare år, och inför åtalet i morgon finns många frågor som väntat på svar hela vintern.

Det är svar vi aldrig kommer att få. Åklagare Håkan Roswall har bestämt att sekretessbelägga hela utredningen, som uppges vara flera tusen sidor lång. Han framhåller omsorgen om målsägarna som skäl, och säger vidare att han varken tänker träffa journalister eller svara på deras frågor på andra sätt.

Åklagarens beslut är beklagligt. Inte bara för att Göran Lindberg är en offentlig person som försörjde sig på att föreläsa om våld mot kvinnor och vikten av jämställdhet, eller för att han innan pensioneringen i höstas var en av landets högst uppsatta polismän som nu står åtalad för synnerligen grova brott.

Polis och åklagares förmåga att utreda och väcka åtal mot kollegor är dokumenterat katastrofal, och våld mot kvinnor är dessutom det mest populära brottet bland manliga poliser utanför tjänst.

Blotta misstanken om att polis och åklagarväsende skyddar sina egna även i fallet Lindberg är ett allvarligt hot mot hela rättssamhället, och man behöver inte vara Flashback-haverist för att tankarna ska vandra tillbaka till 1970-talet och den så kallade Geijer-affären. Huruvida den forne justitieministern gick på bordell och hade sex med barn är ännu höljt i dunkel, men de skador som mörkläggningen orsakade i form av spekulationer om samhällstoppar som lever utanför rättvisan skulle visa sig irreparabla.

Och lek med tanken att Lindberg mot alla odds är oskyldig. Hur ska vi någonsin få veta om han överhuvudtaget fick en rättvis rättegång?

Självklart ska brottsoffer och målsäganden skyddas av sekretess, och ingenting säger att åklagare inte kan sekretessbelägga delar av en förundersökning. Det är vad som borde göras, men det allra minsta man kan begära är att Håkan Roswall omprövar sitt beslut och lyfter sin egenhändigt knutna munkavle. Ju förr desto bättre.