Bild: Sara Mc Key
Bild: Sara Mc Key

För elevernas bästa måste högern och vänstern börja föra en dialog om vad skolan är i dag och vad den ska vara i framtiden.

Den skolpolitiska debatten har hårdstartat 2015. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson (S) och gymnasie- och kunskapslyfts­minister Aida Hadzialic (S) ömsom angriper, ömsom smeker alliansen medhårs på DN Debatt. Deras poäng är att regeringen och oppositionen måste komma överens om grunderna för skolpolitiken.

Ministrarna skriver att regeringen och alliansen måste förenas i en gemensam övertygelse att alla barns rätt till kunskap ska styra skolpolitiken. Politiken ska sedan formas utifrån modern forskning om hur elever bäst tillgodogör sig kunskap.

Både SvD och DN har på ledarplats kritiserat debattinlägget, bland annat för att skolinviten sker på ideologiskt valkampanjvis. Och ja, vi har hört det förut. Samförstånd, samarbete, ansvar. Ord som börjar bli tröttsamma om de stannar vid polemisk retorik.

Men det är inte för mycket ideologi i utspelen om skolan, från vare sig höger eller vänster. Problemet är att ideologin inte är tillräckligt tydlig.

Stockholms kollektivtrafik pågår just nu en reklamkampanj från ett stort läxhjälpsföretag, som vill att fler föräldrar ska köpa sina barn framgång i skolan. Det är en nyttig påminnelse om den segregerade svenska skolan och det klassamhälle som alliansen förstärkt under sin tid vid makten. Det påminner också om att regeringen måste vara en motvikt till en skola där starkast vinner.

“Skolans bästa måste väga tyngre än partitaktik”, skriver ministrarna. De skulle kunna förtydliga detta ännu mer: Alla våra barns och ungas framtid måste väga tyngre än kortsiktiga politiska poänger.

Det saknas inte visioner och mål i svensk skolpolitik, det saknas en tydlig ideologisk förankring. När blocken är överens, och det finns fler punkter man tycker lika om än olika, vore det både klädsamt och konstruktivt om man kunde se till att de reformer som krävs också genomförs. Det gäller bland annat lärarnas arbetssituation, tidigt elevstöd och mindre klasser.

Om elevernas bästa verkligen ska väga tyngst måste både höger och vänster släppa sargen i skolfrågan, slå sig ner vid ett runt bord och börja föra en dialog om vad skolan är i dag och vad den ska vara i framtiden. Och för vem.