Politik är en balansgång mellan vad som är önskvärt och vad som är möjligt. Men vet man inte från början vad man vill, och saknar en tydlig rörelseriktning, riskerar det att bli mycket taktiserande. Med ett blött finger i luften mest hela tiden.
Denna ängslighet – att inte vilja störa någon väljare – bidrog till det socialdemokratiska valnederlaget i höstas. Med all säkerhet har den spelat en stor roll för raset för kristdemokraterna i CDU och liberala FDP i delstatsvalen i går i Baden-Württemberg och Rheinland-Pfalz.
En krönikör i tidskriften Der Spiegel skrev nyligen om förbundskanslern Angela Merkel: ”Vår kansler är inte gjord av järn, hon är gjord av pudding”. För de senaste åren är fulla av hastigt påkomna politiska u-svängar. Merkel har varit hård mot fattiga EU-länder i kris när ett delstatsval därhemma närmat sig, men blivit mer generös efter valet. Sex månader efter att ha gått in för en förlängning av driften av de tyska kärnkraftverken, ändrade Merkel sig åter efter katastrofen i Fukushima. Hon stängde sju reaktorer, varav några i just Baden-Württemberg.
Det tycks ha blivit en u-sväng för mycket. Varken kärnkraftmotståndarna eller kärnkraftsanhängarna – hennes egen partiledning i Baden-Württemberg närmast älskar kärnkraft – kan ha övertygats av de här piruetterna.
Delstatsval i Tyskland brukar avgöras av lokala frågor. Men även där har CDU klantat sig. Demonstrationerna mot att riva den 80-åriga centralstationen i Stuttgart, Baden-Württembergs huvudstad, och bygga nytt, där CDU:s lokala ledning uppträtt som lomhörd ordningspolis, har visat att också borgerliga väljare är på glid åt det gröna hållet. Och ovanpå detta Fukushima, där strålningen i havet utanför Japan i helgen har nått nya höga nivåer, samtidigt som väljare i södra Tyskland har gått till val.
Detta har självklart gynnat De Gröna, som bildades för 30 år sedan ur det starka lokala kärnkraftsmotståndet och som nu gjort ett kanonval.
Valen är en katastrof för liberala FDP, som nu tycks förlora sin plats i ännu ett delstatsparlament. Det var inte trovärdigt att möta väljarförlusterna med nationalistiska tonfall och EU-skepsis. När denna hållningslöshet nu bestraffas av väljarna känns det rättvist.
Att ta ut en rörelseriktning, det var vad den socialdemokratiske ordföranden Håkan Juholt gjorde i sitt tal på kongressen i Stockholm i lördags. Det utesluter inte framtida kompromisser för honom. Men vet man vad man vill, borde inte taktiserandet bli ett självändamål och ett nederlag av det slag som vi nu sett för CDU och FDP i Tyskland.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
