En politisk jordbävning behövs

Tågkaoset kostar varje dag miljonbelopp. I Stockholm har SL bränt 800 miljoner på konsulter. När ska slöseriet få ett stopp?

”Jag trodde det var en jordbävning”. Supervalåret 2014 började med en skräll, som väckte Göte Larsson i Huddinge halv ett på natten. Ett godståg hade spårat ur utanför hans sovrum.

Resultatet blev inställda tåg och förseningar i hela Stockholmstrafiken. Återigen var det en rälsskada som var väl känd. En sönderkörd och ihoprostad växel som påpekats gång på gång, men som aldrig lagats.

Växeln lagades aldrig därför att Trafikverket sålt ut tillsynen och underhållet av rälsen till en entreprenör, som kan tjäna någon krona på att skjuta upp nödvändiga reparationer.

Denna snålhet är samtidigt ett gigantiskt slöseri. Förseningarna betyder stora samhällsekonomiska kostnader. Urspårningen vid Södra Station i november beräknas ha kostat samhället 10–20 miljoner kronor per dag, sammanlagt mer än 100 miljoner kronor.

Den här sortens slöseri med skattemedel är vardag när myndighetsuppgifter läggs ut på kommersiella entreprenörer.

Storstockholms Lokaltrafik (SL) bränner av 800 miljoner kronor varje år på konsulter. Landstingets revisorer påtalade nyligen en rad brister. En del av avtalen med konsulterna går på löpande räkning, utan något övre tak. Fakturor för 10 miljoner har attesterats av en konsult som jobbat för en av leverantörerna.

Det här kaoset är ett direkt resultat av att landstinget och SL slimmat sin tjänstemannastab. De som ska handla upp tjänster saknar kunskaper om det de ska handla upp. Därför har SL anlitat en konsultmäklare, som ska peka ut de konsulter som ska anlitas.

I praktiken betyder det att det som är offentlig myndighetsutövning sakta glider över till det privata. Trafikverkets underhållschef är som ett frågetecken då han konfronteras i tv med raden av påpekanden om den trasiga växeln i Huddinge. Han är bara underhållschef till namnet och vet ingenting, för det är entreprenörens ansvar, trots att det för Trafikverket är helt avgörande om tågen faktiskt kan gå.

Riksrevisorn Claes Norgren var nyligen i en intervju förbryllad över att det offentliga kunnat släppa fram avregleringar med så svag tillsyn och så obefintliga riskanalyser.

Men är det verkligen så konstigt? Det lät ju inledningsvis rätt förnuftigt att försöka öka konkurrensen. Det verkligt märkliga är att de ansvariga fortsatte att blunda – också efter att entreprenaderna stigit till gigantiska belopp och alla varningslampor börjat blinka.

Nackdelarna är i dag kännbara för alla.

Det var inte någon jordbävning i Huddinge häromnatten, som Göte Larsson först trodde. Men det skulle behövas en sådan, en politisk jordbävning under supervalåret 2014. En rejäl omskakning som kan skaka bort alla fifflare och slösare som gör sig en slant på våra tåg och vår tunnelbana.