”Hon hade verkligen råg i ryggen.” Orden används av Annie Lööf, föreslagen som ny partiledare för Centern, när hon motiverar varför Margaret Thatcher är hennes politiska förebild. Lööf ”mår bra hela dagen” när hon har sett Thatcher i debattstolen.
När Ali Esbati övervägde att kandidera till ordförandeposten i V kom frågor om kommunistspöket som ett brev på posten. Men att må bra av Thatcher är tydligen okontroversiellt.
Lööf menar att Thatcher visade ”var skåpet skulle stå”. Hon avser knappast Thatchers undfallenhet mot apartheidregimen i Sydafrika, eller motståndet mot såväl Europasamarbetet som Tysklands återförening. Eller Thatchers omfamnande av dödstraffet, eller tesörplandet med diktatorn Pinochet. Eller ”Section 28”, som förbjöd lokala myndigheter att framställa homosexualitet på ett positivt sätt.
Visst, Thatcher var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. ”Jag försöker ta efter henne” säger Lööf som lär bli bättre än förebilden på att lyfta fram andra kvinnor. Under elva år utsåg Thatcher ett kvinnligt statsråd. Janet Young var minister utan portfölj i ett år.
Trenden mot öppnare partiledareval, som får USA-skeptiska V att likna ett primärval i New Hampshire, är positiv. Men det ska inte bara handla om person eller utseende, utan även om sakpolitik. Annie Lööfs kandidatpresentation är befriad från sakpolitiska ställningstaganden.
Lööfs förebild är känd för hennes krig mot facket. Thatcher förbjöd sympatiåtgärder, avskaffade fackledningens rätt att bestämma om konfliktåtgärder och lagstiftade om att en arbetsplats måste ha 20 procent fackmedlemmar om facket ska få kräva avtal för medlemmarna.
Frågan måste ställas. Om vi undersöker sakfrågorna, vad anser Lööf om svensk arbetsmarknad?
Med Lööf som arbetsmarknadsminister blir ”Las ett minne blott”, enligt partikollegan Magnus Andersson. Lööf har motionerat i riksdagen om att avskaffa Las, LO-bloggen påpekar att Lööf motsätter sig ”centrala gigantiska allomfattande kollektivavtal”. I en diskussion om bemanningsföretag talar hon om ”fackpamparnas dolkstöt”.
I Valpejl 2010 menar Lööf att a-kassan ska förbli frivillig, men det handlar inte om facklig omtanke. Motiveringen, att en del ”väljer att stå utanför”, för tankarna till hennes favoritbok ”Och världen skälvde” av Ayn Rand. I denna övermänniskoskröna flyr hjältarna från välfärdsstaten till en hemlig dal för att bygga en ny skön värld utan socialister och svaghet. Men i den krassa verkligheten leder en urholkad a-kassa till att arbetslösa tvingas söka socialbidrag. Vad vill Lööf göra åt det?
På presskonferensen i går meddelade Lööf att hon vill bryta ”40 år av opinionsnedgång”. C ska vara ett 20-procentsparti i valet 2022. Vägen dit kommer att vara svår. Med statsvetaren Svend Dahls formulering: ”Om man inte brinner för enskilda C-politikers statsrådskarriärer eller de jämtländska getostarnas framtid, är det svårt att komma på ett bra skäl att rösta på partiet”.
23 september blir Lööf av allt att döma partiledare. Hon framstår som skärpt, energisk och förefaller ha ett starkare stöd i centerrörelsen än vad vi på läktaren hade trott.
Men vi ska inte släppa sakfrågorna, som hennes syn på facket och svensk arbetsmarknad. Där finns oroväckande likheter med just Margaret Thatcher.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
