Ett av Alliansens stoltaste vallöften 2006 var en satsning på fler poliser. Miljarder skattekronor och 3 000 fler polisen skulle minska brottslighet, öka medborgarnas trygghet – och se till att fler brott blir uppklarade.

Förra sommaren anställdes landets 20 000:e polis, och mellan åren 2006 och 2010 ökade polisens budgetanslag med 3,4 miljarder kronor.

Resultatet är under all kritik. Redan i februari rapporterade Dagens Nyheter att polisen trots mannaregnet löser färre brott, till exempel sjönk andelen uppklarade ekonomiska brott från 30 till 7 procent. Dessutom tar det längre tid för någon av de 20 000 poliserna att rycka ut på larm än det gjorde när de var 3 000 färre.

I går sände Sveriges Radios Kaliber andra delen av sin granskning av polisen och bostadsinbrotten. Bostadsinbrott är djupt kränkande för den som utsätts, och inte sällan drabbas brottsoffret av djup skräck inför att vara i sitt eget hem under lång tid efteråt. Det är också ett av de idiotsäkraste brott man kan ägna sig åt, bara fyra procent av anmälda inbrott klaras upp. Utan att ens leta tänkbara vittnen, eller att överhuvudtaget försöka säkra DNA-spår på brottsplatsen, läggs förundersökningar ner med ursäkten “Spaningsuppslag saknas”.

Redaktionen skickar en reporter till Storbritannien där Peter Neyroud, kriminolog och före detta polischef i London, tar emot den svenska uppklaringsstatistiken över bostadsinbrott med – ett gapskratt. I Storbritannien, som klarar upp fyra gånger fler av bostadsinbrotten, skulle cheferna bakom de fyra procenten ligga risigt till, enligt Neyroud.

I Sverige räknar de i stället “fuppar” och erkänner fusk med statistiken. En “fup” är polissvenska för “färdigt förundersökningsprotokoll” och det som räknas när polisen prioriterar vilka brott som ska ägnas störst uppmärksamhet. Det vill säga: i stället för svårjobbade brott som inbrott fokuserar man på brottslighet som så snabbt som möjligt kan lämnas över till åklagaren. Som narkotikainnehav, fortkörning, snatterier.

Nio av elva förundersökningsledare i lika många polisdistrikt som Kaliber pratat med medger att de uttalat väljer bort inbrott i jakten på så många “fuppar” som möjligt.

Utvecklingen inom poliskåren är del av en större samhällsomvandling. I konkurrensutsättningens och ekonomismens namn tvingas snart sagt alla verksamheter in i en avkastningens och de enkla mätbarheternas tyranni. Skolor, 112-operatörer, hemtjänstpersonal – you name it. Det leder till statligt understödd betygsinflation, till stressad och trasig omsorgspersonal och patienter, till att människor dör när de nekas ambulanser.

Och, för att vara verkligt övertydlig, till ett samhälle helt utan botten.