Sittande man utanför socialkontoret i Olofström, 1992. Bild: Blekinge museum

Nyhet Den höga arbetsbelastningen för socialarbetare gör att många överväger att lämna sina jobb. Påfrestningarna och bristen på ekonomiska resurser leder också till att de individer som behöver stöd inte får sina behov tillgodosedda. Det konstaterar fackförbundet Vision i en ny rapport.

I en ny rapport har fackförbundet Vision frågat drygt 1 400 medlemmar inom socialt arbete hur de ser på sin arbetssituation. Och på verksamhetens förutsättningar och insatser. Det rör sig om yrkesgrupper som socialsekreterare, biståndshandläggare, kuratorer inom hälso- sjukvård och skola, fältassistenter och behandlingspersonal på HVB, stödboende och öppenvård.

– Det är yrkesgrupper som ska ge stöd till personer på olika sätt. Antingen gör man utredningar och beviljar insatser, eller så utför man insatserna, säger Sara Gustavsson Roxell, socialpolitisk strateg på Vision och rapportens författare.

Endast 13 procent av deltagarna anser att deras verksamhet har tillräckliga resurser för att tillgodose individens rättigheter. 67 procent uppger att resursbristen leder till att deras verksamhet inte kan arbeta förebyggande i den omfattning det finns behov av.

64 procent anser att insatserna inte matchar det bedömda behovet. Nästan två tredjedelar uppger att kvaliteten i insatserna brister. Och hälften svarar att de ekonomiska förutsättningarna bidrar till bristande uppföljningar av insatserna.

Resursbristen har också en negativ påverkan på socialarbetarnas arbetsmiljö. 66 procent av deltagarna anger att den får dem att uppleva stressymptom. Och 55 procent att det påverkar deras sociala trivsel negativt.

Undersökningen visar också att så stor andel som 28 procent överväger att lämna sina jobb på grund av bristande förutsättningar på arbetsplatsen. Två av tre deltagare svarar att de har delvis för mycket eller alldeles för mycket att göra. 32 procent uppger att de överväger att sluta på grund av för hög arbetsbelastning.

Problemen med framför allt socialsekreterarnas arbetsbelastning har varit känd länge. Det har uppmärksammats i flera rapporter och en mängd forskning. Mellan 2015-2017 gjorde Arbetsmiljöverket en tillsyn över socialsekreterarnas arbetsmiljö. Den omfattade 50 procent av landets socialtjänst och uppmärksammade flera allvarliga brister. Myndigheten ställde då krav på arbetsgivarna att motverka den höga arbetsbelastningen.

Men nu visar det sig att problemen kvarstår drygt fem år senare. Varför blir det inte bättre, tror ni?

– Det är en verksamhet som inte har tillräckligt hög status. Man jobbar ofta med målgrupper som inte alltid har så hög status. Det är mest kvinnor som jobbar i verksamheterna som inte heller har så hög status, säger Sara Gustavsson Roxell.

Hon framhåller att Visions uppfattning är att regelverket kring arbetsmiljön är tillräckligt bra som det är i dag. Men att problemet är att det inte följs. När Arbetsmiljöverket gör inspektioner och hittar brister får arbetsgivarna en varning, skriva ett dokument om hur de tänker förbättra det och sen läggs ofta ärendet ned. Vision vill att det införs skarpare redskap som verkligen gör skillnad.

– Ett av våra förslag är att införa sanktionsavgifter mot arbetsgivare som inte följer det regelverk som finns. Det här har varit känt länge och det blir inte bättre. Då måste vi ta till ganska tråkiga redskap. Att vi driver att man ska få böter om man inte sköter sig, det är en jättetråkig ingång, men den verkar nödvändig, säger Sara Gustavsson Roxell.

66 procent i undersökningen uppger att de har för hög arbetsbelastning. De som uppgett att de för hög arbetsbelastning har fått svara på frågor om hur arbetsbelastningen påverkar individerna som behöver stöd. 41 procent svarar att individers behov inte utreds tillräckligt. 39 procent uppger att behovet inte tillgodoses genom verksamheten och 37 procent svarar att det är svårt för de som behöver att komma i kontakt med dem.

Sara Gustavsson Roxell menar att dessa brister påverkar tilliten medborgarna har till exempelvis socialtjänsten.

– Nyligen skrevs det mycket om desinformationskampanjen som riktades mot socialtjänsten. Det är ett problem vare sig det är desinformation eller faktiska upplevelser. Om tilliten mellan välfärdstjänsterna, i det här fallet socialtjänsten, och de man är till för brister då har vi ett problem.

Läs mer: ”Människor har en övertro på repressiva saker”

Samtidigt som socialtjänsten och det sociala arbetet påverkas av ekonomiska begränsningar går kommunerna med överskott. År 2017 gjorde de överskott på 24 miljarden och år 2020 35 miljarder kronor. Men trots överskotten fortsätter socialtjänsten att gå med underskott i ett flertal kommuner, konstaterar rapporten.

– 60 procent av kommunernas ekonomichefer säger att de har högre utgifter än vad de budgeterat för individ- och familjeomsorgen. Trots att kommunerna går med stora överskott ska den här verksamheten alltid ha för lite pengar. De kan inte göra stora överskott och samtidigt inte avsätta de medel som verksamheten behöver för att klara sitt lagstadgade uppdrag. säger Sara Gustavsson Roxell.

Vision ser också svårigheter med hur socialtjänsten ska kunna hantera alla ensamkommande barn och unga som flyr kriget i Ukraina. Många kommer att behöva stöd och hjälp att hitta boende.

– En skör verksamhet kan inte hantera ett stort flyktingmottagande, konstaterar Sara Gustavsson Roxell.

Vad hoppas ni att rapporten ska kunna bidra med?

– Undersökningen har två övergripande syften. Det ena är riktat mot påverkansarbete på nationell nivå, regering och riksdag. Att de faktiskt ska utforma kommunerans förutsättningar så att de blir lite mer långsiktiga och hållbara. Att de vet att de har finansiering för sitt uppdrag. När det kommer nya uppgifter ska staten täcka de kostnaderna. Det förebyggande arbetet ska lagstadgas så att staten kan vara med och finansiera det. Det är staten som tjänar allra mest på det arbetet för då hamnar folk förmodligen inte i andra sociala ersättningssystem eller i kriminalvården i lika hög omfattning.

– Det andra är att vi har tagit fram material till våra förtroendevalda som finns lokalt på arbetsplatserna. När det gäller arbetsmiljön är det kommunpolitikerna, om vi pratar om socialtjänsten, som är verksamhets- och arbetsgivaransvariga. Så i varje kommun är vår målsättningatt medarbetarna ska bjudas in till ett medlemsmöte för att diskutera hur det ser ut på deras arbetsplats. Och hur de kan det vidare till arbetsgivaren. Våra resultat är väldigt övergripande och generella, de måste brytas ned, säger Sara Gustavsson Roxell.