Fotograf: Denis LOMME © European Union 2024

EU 2024 Den stora nyheten efter Europaparlamentsvalet var att demokratin stod pall. Det skriver Mats Karlsson, tidigare direktör för Utrikespolitiska Institutet och numera oberoende analytiker.

I en värld där vi vant oss vid dåliga nyheter för demokratin – fler auktoritära regeringar, fallande demokratiindex och hot mot demokratin även i USA – är nog den stora nyheten ”icke-nyheten” att demokratin stod pall. Inga rapporter om politiska övergrepp, valfusk eller illegitimitet. Ryssland och Kina jobbar säkert vidare med sina agenter, men ingen menar att de hade seriöst inflytande över röster i 27 länder för 720 Europaparlamentariker.

Stora partigrupper består

Över 50 procent av européerna tog sig till valurnorna igen, med betydande ökningar i en del mindre länder. De fyra stora partigrupperingarna dominerar fortsatt. De backar något från 69 till 65 procent.

Regeringspartierna i Tyskland och Frankrike förlorade dramatiskt. Men Macron svarade med mer demokrati, inte mindre, genom att utlysa nyval till parlamentet. I Tyskland är alternativet inte AfD utan Ursula von der Leyens parti CDU som vann stort, ett starkt europeiskt parti med solid säkerhetspolitik.

I andra länder är resultatet blandat, men på inget sätt kan vi se en högerpopulistisk trend.

  • De två besvärliga partierna i Polen och Ungern har sett sin ställning försvagas. PiS (Lag och Rättvisa) har gått tillbaka i Polen och Orbáns parti i Ungern är under tryck. Extremhögern gjorde inte de förväntade framstegen i Belgien även om den liberala regeringen förlorade. Inte heller Geert Wilders kunde bibehålla sin nyliga framgång i Nederländerna.
  • Meloni konsoliderar högern i Italien men det demokratiska partiet blir nästan lika stort. Le Pen gör samma sak i Frankrike. Melonis och Le Pens ställning har ägt rum på bekostnad av de klassiska mitthögerpartierna, som redan sedan länge är borta på den planhalvan. Något nytt sker på högersidan i några europeiska länder. Kanske ”domesticeras” några krafter. Visst är deras framväxt allvarlig, men som det ser ut i detta val kommer det i alla fall inte att direkt hota demokratin.
  • Ser man sen resultaten från Europas olika hörn, från Spanien till Grekland till Skandinavien finns blandade resultat att se till, att analysera land för land och dra nya slutsatser. Men hot mot demokratin och europeisk stabilitet kan vi inte se.

von der Leyen fortsatt stark

Ursula von der Leyen har rätt: ”Mitten höll”. Hennes position har inte försvagats jämfört med dagarna innan valet.

Vi har goda chanser att få en lika bra kommission igen, enligt min mening den bästa sedan Jacques Delors var kommissionens ordförande 1985–1995 och genomförde några av de mest avgörande reformerna. EU står förstås inför enorma utmaningar, geo-politiska och geo-ekonomiska. Vi får se om det EU-ledarskap som nu kliver fram har det som behövs.

Men det är inte uppenbart att valet kommer att leda till försvagningar på de nyckelområden som det fanns skäl att oroa sig för.

  • Ukraina-stödet kommer inte att försvagas.
  • I migrationspolitiken, i den del som EU kan göra något åt, togs redan de avgörande stegen för ett par månader sen, med Ylva Johansson som ledande kommissionär.
  • Miljöpolitiken är redan mainstream. Det är inte de gröna, utan mittenpartier och näringsliv som nu måste ta de avgörande stegen. Visst kan man oroas av ”greenlash” (en motreaktion mot EU:s miljöpolitik), men om vi främjar demokrati och rationalitet kommer den nog inte att gå bakåt.
  • För S&D (den socialdemokratiska partigruppen) är detta valutslag inte alls dåligt. SPD i Tyskland har ett eller två år på sig att göra något åt sig själva, men i flera andra länder har dessa partier stärkt sina ställningar efter år av nedgång.

Och till sist en till hund som inte skällde. Debatten om den grundläggande ekonomiska politiken har inte blockerat vad detta parlament kan göra.

Det betyder att optionerna är öppna. Demokratin gick inte baklänges. Frågan är nu vad nationell och europeisk politik gör av det hela.