Socialtjänsten Att arbeta förebyggande mot ungdomskriminalitet är svårt, vittnar flera socialsekreterare om. Arbetssituationen är hård och risken för hot och trakasserier är stor. Samtidigt saknas tillräckliga verktyg för att hjälpa de som riskerar att fara illa.
I dag är ungdomskriminalitet i fokus i debatten om brottsutvecklingen. Samtidigt har det uppmärksammats att det finns allvarliga brister hos socialtjänsten när det gäller det förebyggande arbetet med barn och unga som riskerar att fara illa. Nu efterlyses fler åtgärder och nya arbetsmetoder socialsekreterarna kan ta till.
Viktoriya Levin jobbar som socialsekreterare i Socialförvaltningen Nordost i Göteborg och är huvudskyddsombud. Hon säger att det gamla arbetssättet inte är förenligt med samhällsutvecklingen.
– Det går väldigt snabbt, omvärlden förändras i olika konstellationer där yngre personer rekryteras till olika kriminella nätverk. De använder olika påtryckningsmetoder, de äldre mot de yngre. Där känner jag att det skulle behövas mer kunskap och kanske bättre arbetssätt från socialtjänstens sida. Att man i tidigt skede går in lite hårdare i vissa avseenden. Det kanske inte handlar om ett brott utan att man behöver titta lite mer på sammanhanget där ungdomar befinner sig.
För att kunna förebygga att barn och unga hamnar i kriminella banor måste man gå in mycket tidigare och ta till tuffare åtgärder. Viktoriya Levin framhäver att det finns ett glapp mellan det frivilliga till att man kommer till LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Antingen har man samtycke eller tvångsvård. Det finns inga andra påtryckningsmedel de kan använda sig av.
Det känns som att vi pratar om det, vi förstår, vi ska satsa, sen händer det ingenting.
Detta ser hon och hennes kollegor som problematiskt. Och de kan tycka att de går in alldeles för sent med tvångslagstiftningen för att förebygga att ungdomar hamnar snett. Men i slutändan är det kammarrätten som fattar beslut om man ska in med tvång eller inte. Detta måste socialsekreterarna förhålla sig till, vilket också kan bli problematiskt när besluten kommer för sent. Många föräldrar är också rädda för socialtjänsten, att de ska omhänderta deras barn, och vill inte ta emot hjälp och stöd från dem.
– Det skulle behövas lite mer kring just det här att förebygga kriminalitet. Det är jättebra att prata om barn som blir utsatta för våld, som bevittnar våld och hur det påverkar barnet. Även om vi pratar om de här sakerna så händer det inte alltid någonting. Det känns som att vi pratar om det, vi förstår, vi ska satsa, sen händer det ingenting. Vi måste följa förändringen och det gör vi inte idag. Egentligen behövs det mer insatser mot socialtjänsten, det gör det.
Samtidigt har socialsekreterarna en tuff arbetssituation. Detta har påvisats flera gånger i forskning och rapporter. Personalomsättningen är hög och ofta är personalen ung och oerfaren. De kommer direkt från socionomprogrammet och får ta över ärenden där det kanske redan har varit sex-sju socialsekreterare inblandade.
Viktoriya Levin säger att arbetssituationen ser olika ut beroende på i vilken kommun eller del av kommunen man jobbar. Men hon bekräftar att arbetsbelastningen ofta är hög och att många blir sjukskrivna och slutar efter kort tid.
– Det är ett väldigt tufft arbete både känslomässigt men även i praktiken. Man blir utsatt för påtryckningar. Socialsekreterare orkar inte i längden dra det här lasset. Skulle det finnas organisatoriska svårigheter i någon organisation blir det ännu svårare att stanna. Då blir det personalomsättning, en ny person ska komma in och ta till sig samma ärende. Man behöver ändå ta till sig mer av tidigare kännedom innan man går in i ett ärende och ser problematiken, säger hon.
Statistik från Socialstyrelsen visar att mindre än hälften av socialsekreterarna i Sverige, 44,4 procent, har minst fem års erfarenhet. 82,9 procent av yrkeskåren har minst ett års erfarenhet. I Botkyrka, som enligt polisen är ett utsatt område, har endast 36,8 procent av handläggarna på socialtjänsten minst fem års erfarenhet av barnutredningar. Hela 81,1 procent har minst ett års erfarenhet.
En studie visar också att mellan 2003 och 2014 har socialsekreterarnas intentioner att lämna arbetsplatsen, och deras hälsoproblem, ökat. Framför allt i låginkomstområden.
Även om socialtjänsten har fått en fot in hos en familj kan tilliten svikta när socialsekreterarna byts ut på rad. När kontinuiteten brister är det lätt hänt att kommunen tappar familjer där de har påbörjat insatser.
– Från början finns det inte jättemycket tillit till socialsekreterare eller socialtjänsten. I många utsatta områden ser socialtjänsten som att de bara kommer och tar deras barn, de ser inte möjligheterna. Det i sig är problematiskt men sen när det kommer in en ny socialsekreterare kan man tappa familjen. De säger att det har lugnat ned sig och att de inte behöver hjälp, och så lägger man ned utredningen, berättar Viktoriya Levin.
Vi måste ut och synas mycket mer.
Det har också vittnats om vilken hotbild socialsekreterare har över sig. Fackförbundet Vision kom nyligen ut med undersökning som visar att 45 procent av de tillfrågade socialarbetarna blivit utsatta för personangrepp, förtal, hot och våld någon gång de senaste 12 månaderna.
Rolf Pakka är behandlare och huvudskyddsombud på socialtjänsten i Sundsvall. Han instämmer i att det finns en hög arbetsbelastning som försvårar arbetet. Det gäller inte enbart det praktiska utan också det administrativa.
– Det är en tung belastning på socialsekreterarna. Det är många utredningar och man hinner kanske inte göra det jobb man vill göra. Man hamnar i pappersexercisen hela tiden, säger han.
För att underlätta socialsekreterarnas administrativa börda har man beslutat att omorganisera i Sundsvall, berättar Rolf Pakka. I stället för att sitta centralt har man delat upp kommunen i fyra distrikt i vilka socialtjänsten ska ha sina kontor. Detta ska underlätta för medborgarna att ta kontakt med socialtjänsten och kunna be om råd och stöd tidigt. Så att det inte hinner gå så långt att det blir långa utredningar.
– Det ska vara en snabbare och enklare väg. Man kanske inte behöver söka bistånd för att få hjälp, man kan bli erbjuden råd och stöd och sen kanske man har löst det på vägen. Så behöver man inte hamna i socialtjänstens rullar, säger Rolf Pakka.
Det handlar också om att socialtjänsten ska synas mycket mer i områdena. Det ska underlätta samverkan med polisen och skolan. De kommer att bjuda in sig på skolor, nätverka via rektorer och vara med i trygghetsgrupper.
– Det är det här vi måste få till så naturligt så möjligt. Vi måste ut och synas mycket mer. Vara med, vara synliga där saker och ting händer också.
För omkring 20 år sedan jobbade de på det här sättet, var ute i områdena och satt inte centralt i kommunen. Men sedan bestämdes det att de skulle flytta sina kontor och sitta centralt. På senare tid har man sett från politiskt håll att medborgarna har svårt att nå socialtjänsten med sina frågor, berättar Rolf Pakka. Nu kommer ett team av två behandlare och fyra socialsekreterare jobba ute i områdena.
Att vara ute och synas och kunna arbeta tillsammans med skolan, polisen och andra aktörer, är något som även Viktoriya Levin menar är viktigt i det förebyggande arbetet mot ungdomskriminalitet.
– Det skulle kunna bli ännu mer samarbete mellan fältassistenter och polis eller fältassistenter och socialtjänst. Men också mellan fritidsgårdarna och socialtjänsten, den är nästan obefintlig. Det är där saker och ting händer oftast. På fritidsgårdar och ute på gatorna. Det enda som händer är att vi får in en orosanmälan. Man skulle kunna täppa till de här hålen med lite mer samarbete, säger hon.
Rolf Pakka hoppas att omorganiseringen av socialtjänsten i Sundsvall ska bidra till att föräldrarna i ett tidigare skede söker stöd från dem. Det ska också bli enklare att se vilken roll socialtjänsten ska ha och vilken roll polisen ska ha. Genom ett bättre samarbete mellan olika aktörer och myndigheter blir det enklare att fånga upp barn och unga tidigt, menar Rolf Pakka.
– Då är skolan en viktig faktor, de kan se om det är lite oroligt med någon ungdom och hur gör vi här, kan skolan eller socialtjänst och skolan göra någonting. Så att man inte behöver hamna i lagens långa arm i framtiden.
Det ska också bidra till en bättre kontinuitet, poängterar han. Den familj som han tar emot ska han vara med i stort sett hela vägen. Så att de inte behöver träffa fem-sex nya personer under gången.
Rolf Pakka understryker vikten av korta utredningar och att jobba med hela familjen, inte bara ungdomen.
– Korta, snabba och intensiva träffar. Det är där man också sett resultat, där man drar in hela familjen i det här. Att man inte jobbar enbart med ungdomen utan man tar in föräldrarna också.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
