NYHET Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) uppmanar banker att bli mer transparenta med som är hållbart och inte i deras affärer – verktygen finns. Men det handlar om morot snarare än piska från politiken.
Hur mycket ska politiken vägleda och pusha banker och investerare in i klimatomställningen – och vad är deras eget ansvar? Under ett seminarium i Almedalen på måndagen diskuterades finansvärldens klimatarbete, och det stod klart att regeringen anser att banker och investerare frivilligt måste driva på för en snabbare förändring – medan Alecta och SEB efterlyser tydligare regler och en politisk riktning som de ska förhålla sig till.
– Vi ska göra gott både utifrån miljöperspektiv men också ge bra avkastning till pensioner. Hur balanserar man det här? sa Magnus Billing, vd på Alecta.
Han menar att de som investerare behöver veta hur de ska beräkna priset på koldioxidutsläpp och efterlyser mer reglering och tydliga besked om den politiska riktningen.
– Vi måste ha lite ledning kring de här frågorna; vad är det för infrastruktur som Sverige ska investera i? Vilken riktning ska vi gå? Vilken energiportfölj ska vi ha; Är det kärnkraft eller vindkraft eller solceller? Det är jätteviktiga frågor för investerare, sa han.
Per Bolund avfärdade dock kraven på mer tydlighet, och menar att total politisk enighet aldrig kommer att uppnås.
– Det räcker ju inte att någon hostar »kärnkraft« i någon panel för att man säga, nej men då vet vi inte, då gör vi som vi alltid har gjort. Här krävs det att man har en egen kompass, sa Per Bolund.
Magnus Billing nämnde vad som hände på senaste G20-mötet, när USA vägrade skriva under om klimatmålen.
– Donald Trump satsar på kolkraft, det är klart att det påverkar oss som investerare utifrån perspektivet att vi tittar 30 år framåt i tiden.
Johan Torgby, vd och koncernchef på SEB, anser att det är finansvärlden som drar framåt snarare än politiken, och att rabatter krävs för att komma igång med klimatinvesteringar på riktigt.
– Skatter, subventioner och lagar kan göra kan fungera som morot och piska på ett effektivt sätt. Men idag finns ingen hjälp för att göra gröna institutionella emissioner, det finns ingen kapitalkravslättnad eller skattelättnader för investerare eller någon form av internprissättning som vi har sett på vissa håll inom fordonsindustrin, sa Johan Torgby.
När det gäller märkning av fonder som gröna eller hållbara menade Per Bolund att de kan vara missvisande.
– Problemet är att banker själva ha kunnat definiera vad som är grönt. Som konsument känner jag mig otroligt lurad om jag har valt en hållbar fond, men sedan läser jag i tidningen dagen därpå att banken som jag har lagt mitt sparande i samtidigt ger krediter till en kolgruva i en annan del av världen. Det måste vara hela företagets verksamhet som är hållbar, sa Per Bolund.
– Vi håller på att ta fram ett system för det vi kallar hållbart sparande där vi har en oberoende granskning från offentligt håll, och där vi också har tänkt oss en premie eller skatteförmån om man investerar där, fortsatte han.
Efter debatten utvecklade Per Bolund för Dagens Arena hur han ser på vad som krävs totalt av exempelvis en bank för att den ska kunna kalla sig hållbar.
– Skulle vi ta upp de fossila bränslen vi redan har i våra reserver så skulle klimatet gå långt över två grader. Då är det såklart oansvarigt att fortsätta investera i nya fossila bränslen, de kommer ju inte att kunna användas. Och jag vill också se att man drar bort investeringar för de fossila bränslena man redan har idag, säger Per Bolund.
Banker och institutionella investerare som AMF och Alecta har agerat för sent, och varit lata med att komma igång med att klimatanpassa sina investeringar.
– Det jag saknar är en egen drivkraft, man måste ha en moralisk kompass. Man måste bestämma: har vi en roll i att bara ge avkastning till våra aktieägare eller också att vara en god samhällsaktör som också bidrar till en mer hållbar värld?
Vad kan man begära från er politiker i form av mer tydliga regelverk och kriterier som efterfrågades av Alecta och SEB?
– Man kan begära att vi ska sätta ramverket, men sedan måste man också agera efter det. Vi har ett förslag nu om hur alla kan använda samma kriterier för hur man rapporterar hållbarhet i sina investeringar. Då är det dags för bankerna att börja använda sig av det ramverket så att kunder och institutionella investerare kan jämföra och få ut all information man behöver för att kunna fatta väl genomtänkta beslut. Där är vi inte idag.
Fonder och investeringar som riktar sig direkt mot kunder har kommit längre, tycker finansmarknadsministern, medan informationen om krediter som går mellan banker och företag inte är tillräckligt transparenta.
– Det är fortfarande så att vi konsumenter inte kan veta; vad ger bankerna för lån och till vilka verksamheter.
Inom EU pågår ett arbete för att ta fram vad som kallas en taxonomi, det vill säga gemensamma standarder för att klassificera vad som är brun investering och vad som är en grön, det vill säga hållbar, investering. Systemet ska kunna användas både mellan företag, och mellan företag och konsumenter. Men det blir en anvisning om en möjlig väg, snarare än politiskt tvång även där.
– I slutänden är det bankerna som måste våga använda de verktyg vi ger dem. Nu har vi samlat nästan hela det politiska fältet i Sverige, och sagt vi ska ha noll procent nettoutsläpp 2045, vi har en klimatlag på plats, vi ska ha 100 procent förnybar energi 2030 och då blir jag lite frustrerad när jag fortfarande hör från banker och finansbolag att vi vet inte tillräckligt mycket, vi måste ha mer säkerhet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
