Att bli frisk av fattigdom är en befängd idé, men den lever i högsta grad kvar inom alliansregeringens sjukförsäkring. Det skriver Monica Armini, aktiv inom Solrosuppropet.

Om drygt ett år är det dags igen. Då infaller min nästa utförsäkringsperiod. Om jag inte innan dess har hunnit bli helt frisk vill säga. Med förra utförsäkringen i färskt minne är det inte något jag ser fram emot.

Ekonomin gick i botten. Jag fick 223 kronor om dagen (skattepliktigt) fem dagar i veckan att leva på. Jag hamnade på en arbetsförmedling som hade obefintlig kontakt med den arbetsgivare som jag hade under arbetslivsintroduktionen. Och skammen att befinna sig utanför utanförskapet var enorm. Jag vågade helt enkelt inte berätta för grannarna att jag var utförsäkrad.

Med två och ett halvt års intervall blir man utkastad ur sjukförsäkringen vare sig man är under tillfrisknande, sjuk eller jättesjuk. Var i sjukdomsförloppet man befinner sig tas ingen hänsyn till. Att bli frisk av fattigdom är en befängd idé, men den lever i högsta grad kvar inom sjukförsäkringen.

Nu är ju jag bara en liten människa. Ett enda litet liv. Det kanske inte spelar så stor roll om just jag utförsäkras.

Men nu är det ju inte bara jag. I november 2012 hade 62 000 personer blivit utförsäkrade. Det är väldigt många individuella människoöden – lika många som bor i min stora grannkommun Mölndal. För varje individ och dennes familj innebär det en katastrof. Ekonomiskt, socialt och trygghetsmässigt.

Utförsäkringen innebär att man tappar kontakten med Försäkringskassan – som åtminstone för mig har varit en fast punkt i tillvaron. Man flyttas över till Arbetsförmedlingen där kunskapen om sjukdom är ännu sämre än hos handläggarna på Försäkringskassan. Det är socialt stigmatiserande att inte längre tillhöra trygghetssystemet som man varit med och betalat till under så många år.

Vi behöver bli av med utförsäkringarna å det snaraste. Varje människa som drabbas är en för mycket. Rapporten från Inspektionen för socialförsäkringen som kom den 25 april visade på att av de som utförsäkrades 2010 ökade beroendet av ekonomiskt bistånd dramatiskt. Likaså återvände drygt hälften av de utförsäkrade till sjukförsäkringen.

Endast ett fåtal fick faktiskt bättre ekonomi. Och det var väl ändå huvudsyftet med utförsäkringarna? I alla fall om man ska tro på socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) och ordförande i socialförsäkringsutskottet Gunnar Axén (M). I en radiodebatt i Studio Ett samma dag försvarade Solveig Zander utförsäkringarna med att de nu fungerar mycket bättre – men statistik saknas och vi vet inte vad effekterna av dagens utförsäkringar egentligen är.

Ibland blir jag konspiratoriskt lagd och misstänker att den borgerliga regeringen inte alls räknat med att sjuka ska tillfriska under utförsäkringsperioden. Att hela projektet är ett sätt att göra sig av med en besvärlig grupp i samhället som kostar mycket pengar.

Genom att utförsäkra sjuka så slipper man se dem i sjukförsäkringstalen, de belastar inte längre Försäkringskassan och de upphör till viss del att existera i statistiken (de som lever på sin make/sambo, på släkt och vänner eller på gatan finns inte med bland siffrorna).

Men så cynisk kan väl inte en regering vara? Eller?

Monica Armini, aktiv inom Solrosuppropet och som utförsäkrats