Mys med Jimmie

Krönika Jag är ingen rasist, hävdar Jimmie. Sedan är programtiden slut.

Det är maj och finalen på en vår som uppträtt som något annat. Pendlat mellan att gasa på och ta ut sommaren i förskott för att sedan ängsligt backa hela vägen tillbaka till februari. Fast som oavsett temperatur sett likadan ut när man betraktat den genom fönstret. Samma blå himmel, samma löftesrika grönska.

Som ett välvilligt svar från ChatGPT på frågan om årstidens karaktär.

Först för den som stått felklädd ute på trottoaren har sanningen uppenbarat sig. Och inte ens då utan ett visst mått av tvivel. Är det verkligen kallt bara för att det känns så?

Tankarna lockas ständigt iväg

Kanske bara en fråga om inställning som med så mycket annat just nu. Inte minst valrörelsen. Är den verkligen i gång framme på scenen eller befinner sig partiledarna fortfarande i sina loger, upptagna med att öva repliker och få sminket på plats?

Framför allt inte helt lätt att hålla ögonen på innehåll och handling när tankarna ständigt lockas i väg åt andra håll. Får dig att minnas en flyktig bekantskap från förr, så otroligt lik Emil Persson i SVT:s Fördomsshowen. Samma säkerhet och med den där humorn, lite småkul men med vassa taggar att sticka sig på för den som inte ser upp. Det är när han frågar Magdalena Andersson om hon har något barn som är förlöst med sugklocka som du inser att det är den här killen du tänkt på hela tiden. Även när programledaren frågade ut Simona Mohamsson fanns han där i bakhuvudet och då tyckte du bara det var kul. Stoff till lunchsamtal för en hel vecka. Vad trodde Simona egentligen att en hektar var? En schlager? Så många lockande kunskapshål att borra vidare i.

Men något i Magdalenas frågande uttryck gör att du motvilligt får syn på dig själv. Skuggan som far över hennes ansikte inför det gränslösa påståendet om sugklockan, innan leendet sitter där igen eftersom allt annat vore ett fruktansvärt nederlag. Inte blotta strupen, bara skratta med. Skolgårdens lag som ännu råder och sådana som Emil och den där killen du en gång kände som fortfarande håller i taktpinnen.

Som en grabbkväll på krogen

Ingen vill vara den torra elevrådsordföranden som inte fattar grejen. Varken du själv eller Magdalena vill det. Och förmodligen inte heller Jimmie Åkesson, även om han spelar i en annan liga. Tycks komma från en annan del av skolgården och med regler du har sämre koll på, men helt uppenbart en bra förberedelse för den här programformen. Grymtar bara till när han får en fråga om analsex, men verkar annars trivas i småfräcka Emils sällskap.

Lite som en grabbkväll på krogen och utan några frågor som skapar dålig stämning. Bara när han själv ombeds redogöra för vilka fördomar han tror att folk har om honom nämns den jobbiga rasismen. Att det är vad folk kan påstå, att de tror att han vill jävlas med folk för deras hudfärg, men att det inte är sant. Jag är ingen rasist, hävdar Jimmie. Sedan är programtiden slut.

Utomhus ser det fortfarande ut som försommar. Magnolian blommar med stora bländvita blad mot himlens nästan overkliga blåhet. Men en kall nordan får dig att rysa till och dra kappan tätare om kroppen. Som om hösten redan var här.

Gabriella Ahlström