Recension Lennart Pehrsons nya bok visar på tydliga paralleller till den förgyllda eran.
I januari 2025, under sin första dag som president, skrev Donald Trump under en presidentorder om att döpa om berget Mount Denali till Mount McKinley. Efter William McKinley, president mellan 1897 och 1901.
Berget i Alaska hette länge Mount McKinley, men bland Alaskas urbefolkningar hade namnet Denali alltid använts, och 2015 ändrade president Obama det officiella namnet till detta.
På ytan framstår återställandet av det tidigare namnet som ännu ett av många udda inslag i Trumps presidentskap. Men läser man journalisten Lennart Pehrsons nya bok Den förgyllda eran framstår det som både logiskt och starkt symboliskt för Trumps hela presidentskap.
Tullar som främsta politiska fråga
President McKinleys främsta politiska fråga var att införa tullar mot omvärlden. Under 1890-talet, även åren innan han vann presidentvalet, byggde hela hans ekonomiska politik på den idén. Skydda amerikanska industrier, även till priset av att varor och tjänster blir väldigt dyra.
För Donald Trump, som så sent som i veckan på nytt hotade EU med kraftigt höjda tullar, är McKinley med andra ord en av de främsta inspirationskällorna.
Det är klart grabben ska ha ett berg uppkallat efter sig.
Den förgyllda eran (The gilded age) syftar på tiden mellan cirka 1870 och 1900 i USA:s historia. En period som kännetecknades av snabb industrialisering, utbyggnad av järnvägen och oljans inträde som avgörande energislag. Men också av framväxten av hyperrika industrimagnater, som John D. Rockefeller och Andrew Carnegie och Cornelius Vanderbilt, omfattande invandring och en dramatiskt ökande ojämlikhet.
Lennart Pehrson går igenom alla de aspekterna, och det bränner till extra i avsnittet om hur regeringen i samspel med rövarbaronerna slår ned alla betydande arbetarprotester och försök att organisera löntagarna fackligt.
Det är en skickligt upplagd berättelse. Dess inledning består i huvudsak av korta biografier över den tidens rövarbaroner (och av Mark Twain). Då känns boken spretig och lite futtig. Men efter hand växer likheterna med vår tid fram. De extremt rika som styr Vita husets politik. Den växande fattigdomen. Invandrarna, vid den tiden främst katoliker från östra och södra Europa, som anses alltför främmande religiöst och kulturellt för att passa in i det USA som byggts på vit, protestantisk grund, och på flera sätt får skulden för samhällsproblemen.
Utrikespolitiken tydlig
När alla de där trådarna vävs samman blir boken både folkbildande och en rik källa till tankar och fortsatt analys.
President McKinley kom till makten på med vallöften om att säkra vardagen för ”vanliga” amerikaner. Minska fattigdomen. Trygga amerikanska jobb.
Efter att han valts visade han sig vara en president främst för de superrika.
Likheterna med Trump är slående.
När Lennart Pehrson sedan skriver om McKinleys utrikespolitik blir det ännu tydligare. McKinley klev in i Vita huset när USA var på väg att bli en världsmakt att räkna med, samtidigt som det inte längre fanns några landområden kvar att erövra på den nordamerikanska kontinenten. Det fanns inte längre någon ”frontier”. I det läget expanderade USA i stället över haven, och började likna en klassisk kolonialmakt.
Det var nu Hawaii blev en del av USA. Krig mot Spanien ledde till att USA annekterade Puerto Rico och Guam och i praktiken kunde kontrollera Kuba, och dessutom, efter ett blodigt krig mot lokalbefolkningen, lade man under sig Filippinerna.
Det var också under den här tiden som USA drev på det arbete som ledde till att Panamakanalen öppnades.
Förebild på flera sätt
Många experter och analytiker har blivit förvånade över att Donald Trump, som i valrörelsen framstod som en isolationist, har startat anfall och krig mot flera länder.
Men kanske finns svaret den gåtan i hans första beslut att döpa om Mount Denali. Kanske vill han faktiskt efterlikna president McKinley på fler sätt än bara när det gäller förkärleken för tullar.
Hans tal om att lägga under sig Grönland och (återigen) Panamakanalen. Anfallet mot Venezuela för att ta kontrollen över oljan. Och hans ord om Kuba: ”We´re going to take it.”
”Vi kommer att ta det.”
President McKinley hade känt sig hemma.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
