Foto: Skärmdump från SVT.

Moderatledarens strategi går ut på att såga statsministern och cementera blockpolitiken. I dagens parlamentariska läge är det knappast en väg framåt.

Det var en stärkt statsminister som gick in riksdagsårets sista partiledardebatt. Med sig in i kammaren hade han styrkan från en energiöverenskommelse mellan fem av riksdagens partier. Hans inledningsanförande fokuserade mest på energi- och samordningsminister Ibrahim Baylans uppdrag att förbättra levnadsvillkoren i de mest utsatta områdena i Sverige.

Oppositionsledaren Anna Kinberg Batra fortsatte däremot på den inslagna linjen – att attackera Stefan Löfven och en i hennes tycke brist på en plan för Sverige. Men i stället för att själv ge en bild av vad ett alliansstyrt Sverige skulle innebära, väljer hon att på Expressen debatt berätta om allt som statsministern inte gör.

»Min uppmaning till riksdagen kvarstår – begrav blockpolitiken!« Så avslutade Stefan Löfven sitt inledningsanförande i partiledardebatten. Men nu är det här vi står – mitt i ett blockpolitiskt skyttegravskrig och utan ett tänkbart krigsslut. Med energiuppgörelsen finns det ändå öppningar för en tid efter blockpolitiken. En öppning moderatledaren vänder ryggen till.

I Ekots lördagsintervju meddelade Anna Kinberg Batra att hon inte med säkerhet kommer att släppa fram en socialdemokratiskt ledd minoritetsregering efter valet, även om den skulle vara större än allians-alternativet, samtidigt som hon stenhårt håller fast vid blockpolitiken. Hur något block ska kunna bilda regering efter valet med den strategin, hade hon inget svar på.

För Kinberg Batra blir alternativen färre och färre – riksdagmajoritet kan det block hon företräder endast få med hjälp av Sverigedemokraterna. Eller så sätter hon sin tillit till att Stefan Löfven är beredd att göra det hon inte är – släppa fram en minoritetsregering som sitt eget parti inte är en del av.

Med två år kvar till valet är det en märklig strategi från Anna Kinbergs Batras sida. När Kristdemokraterna i mätningar konsekvent ligger under riksdagsspärren, borde hon snarare öppna för ett ökat samarbete med Löfven för att ha en chans att regera efter valet. Men i både tal och skrift jobbar Kinberg Batra på att slå in en allt större kil mellan blocken. I dagens parlamentariska läge är det knappast en väg framåt.