Vem tycker illa om Göran Hägglund?

Vem tycker illa om Göran Hägglund? Han är juste. Han är vanlig. Han är kort sagt en kille man gärna skulle vilja ta en öl med. Däremot vill allt färre rösta på honom. Nu kräver ledande kristdemokrater att han avgår. Eller i varje fall skärper sig och tydliggör partiets särart.

Nej, Göran Hägglund är inte direkt någon profilstark politiker. Han vill liksom vara allas vän och ingens ovän. För sex år sedan trädde han fram ur skuggan av den evige partiledaren Alf Svensson. Hägglund framstod då som en ny typ av kristdemokrat. Han är medlem i Svenska kyrkan, inte gammal pingstvän. Symboliken var uppenbar. Partiets hemhörighet i de religiösa sekternas tassemarker skulle vara över. Hägglund växte inte upp i landskommunen Knutby, utan i bruksorten Degerfors.

Den interna kritiken mot Göran Hägglund har sina politiska skäl. Den utlöstes när han förklarade att han kunde tänka sig att överge kravet på vårdnadsbidrag. Kritiken kommer främst från partiets moraltraditionalister. Grundproblemet är emellertid att Kristdemokraterna är den borgerliga regeringens svaga länk. Partiet har tappat väljare. Och i några för partiet viktiga symbolfrågor har regeringens ställningstagande varit en besvikelse. Det klassiska kravet på ett vårdnadsbidrag blev en tumme, om ens det.

Motståndet mot likabehandling av homosexuella resulterande i ett för kristdemokraterna förnedrande nederlag. Partiet har inte längre någon riktig symbolfråga. Kristdemokraterna är som Göran Hägglund. De är snälla, vanliga och vill väl. Men det är oklart vad de egentligen vill.

Partiets kris är på sätt och vis en paradox. Det finns faktiskt ett utrymme för någon form av kristdemokratisk konservatism. Men även andra politiska filurer fiskar i detta vatten. Sverigedemokraterna är inte bara ett främlingsfientligt utan också ett kulturkonservativt parti, som särskilt tagit väljare från Göran Hägglund. Under Fredrik Reinfeldt har Moderaterna distanserat sig från sina tidigare nyliberala excesser. Målet är att kopiera de tyska kristdemokraterna.

Göran Hägglund själv vet varken ut eller in och zickzackar sig fram. Efter valet ville han överge gamla käpphästar. Partiets högerflygel rasade förstås. Men häromåret flörtade han själv med högerpopulismen när han ställde ”verklighetens folk” mot en påstådd radikal elit som talar ”om för de andra hur de skall leva sina liv”. Ett makabert påstående för att komma från detta moraliserande parti så fixerat vid människors familje- och sexualliv.

Göran Hägglund väljarbas beskärs alltså av såväl Jimmie Åkesson som Fredrik Reinfeldt. Därför jäser det i de kristdemokratiska leden. Men Göran Hägglund ler. Frågan är vad han vill. Och om partiet vill ha kvar honom.