Dagens Arenas gästkrönikör Omar Al Zankah kan inte träffa sin familj i vare sig sitt eget eller deras hemland. Foto: Ulrika Öster

KRÖNIKA »Efter sju år utan att träffa min mamma sa vi hejdå på flygplatsen. I ingens hem.« Dagens Arenas gästkrönikör Omar Al Zankah skriver om att sakna den självklara rätten att träffa sin familj.

Jag skriver det här för att påminna oss om att självklara mänskliga rättigheter som friheten att röra på sig, rösta, träffa sin egen mamma eller sitt eget barn är inte självklara för alla. Såna här möten i tredje land har blivit ett alternativ för alla third culture kids.

Bor du utomlands? Vill du träffa dina föräldrar? Det är bara att åka hem och träffa dem. Så borde det vara.

För 7 år sen lämnade jag mitt hem. Tanken var att jobba några månader i Dubai eller någon annan av Gulfstaterna med hjälp av familjens kontakter tills det blev lugnare i mitt hemland Syrien. Jag tog inte ens med mig alla mina kläder.

Jag åkte till Jordanien för att fixa pappersarbetet, men Gulfstaterna gjorde det svårare att få visum för oss syriska medborgare. Så jag fastnade i Jordanien.

Efter sju år utan att träffa min mamma sa vi hejdå på flygplatsen. I ingens hem.

Nu har jag etablerat mig i Sverige och ville att mina föräldrar skulle komma och se hur jag har det här. Men det är nästan omöjligt för dem att få visum i Sverige för att det finns “risk” att de ska söka asyl. Men hade mina föräldrar velat söka asyl så hade de gjort det för länge sen.

Jag får inte åka till mitt hemland heller. Jag sökte ett främlingspass hos Migrationsverket. Passet skulle underlätta mycket. Men jag fick avslag.

Jag valde att ordna en resa till mig och mina föräldrar till ett tredje land. I Malaysia spelar det ingen roll om du är en Cool Gucci eller om du är en traditionell religiös kvinna. Buddhister, hinduer och muslimer lever tillsammans, ingen känner sig hotad.

När dörrarna stängdes för mig i Mellanöstern så vände jag mig till Norden. När Norden stängde sina dörrar för mina föräldrar så vände vi oss till Sydostasien. Det en av många anledningarna till varför jag kallar mig världsmedborgare.

Mina föräldrar tog hand om mig i väldigt många år. Jag fick ta hand om dem i bara några veckor. Det är orättvist och sånt som motiverar mig under vardagen.

Nu och på grund av klimatförändringar brinner skogar i Libanon och Syrien. Jag undrar… länderna som skickade/ sålde sina jaktflyg för att tända krigets eld, kommer de att skicka flyg för att släcka bränderna i skogen?

Efter sju år utan att träffa min mamma sa vi hejdå på flygplatsen. I ingens hem.

Hon åkte till ett land som upplever krig.
Jag åkte till ett land som upplever fred.

Omar Al Zankah, mottagare av Gålöstipendiet 2018 och bland annat aktuell i Fryshusets och Veckans Affärers lista “Sveriges framtid berättar”, som består av 100 företag, organisationer och privatpersoner.