fredagskrönika Jag skickade ett ilsket sms. »Jag fattar inte hur du kan göra så där mot mig«, stod det bland annat. Jag var 24, och hon som jag var intresserad av träffade någon annan. Jag blev bitter och arg. Varför reagerade jag så? Tanvir Mansur reflekterar kring dejting och relationsmönster i denna andra krönika om att bli avfärdad.
Trots att hon flera gånger hade förklarat att hon ville ha vänskap med mig och inget annat. Jag hade hoppats på mer. Och därför blev jag besviken, ledsen, och reagerade till slut med ilska. Helt idiotiskt. Varför reagerade jag så? Det är inte som att mitt arga meddelande skulle övertyga henne att hoppa in i min famn och ropa »åh, Tanvir, du har rätt, jag älskar dig för evigt«.
På engelska heter det resentment. Den känslan har egentligen ingen bra översättning. Det är en blandning av besvikelse, rädsla och ilska. De bästa förslagen på översättning jag har fått är “hysa agg”, “känna förakt” och “förbittring”. Jag tycker det sista förslaget täcker de flesta delarna av begreppet.
Det är en bitterhet som byggs upp under en längre tid. Som den där gången när mitt tåg fastnade i Hallsberg på grund av ett elfel. En medpassagerare blev till slut så upprörd att han var tvungen att skrika ut »Vet ni vad SJ AB blir baklänges?! BAJS!«.
Det är vad den känslan är. Det är alltså inte bara att du är ledsen på grund av att du upplever dig ha blivit illa behandlad en gång. Det är snarare att du inte kan släppa det. I min medpassagerares fall, så var det alltså inte första gången han åkte med SJ.
Emilie Ebbis Roslund är programledare för podcasten Singelrådet. Jag frågade henne om hon varit med om killar som blivit förbittrade.
Att inte kunna släppa en oförrätt, det är att låta någon annan styra hur en mår och beter sig. Det är som att ge fjärrkontrollen över sina känslor till någon annan.
»Vi hade dejtat i två månader, vi hade -ish blivit ihop. Jag var hemma hos honom och kollade på film en kväll. Vi hånglade, och han började flytta över till att ha sex. Jag insåg att jag inte ville, jag orkade inte, hade för mycket i huvudet. Jag sa “nejnej, inte nu, jag ska gå och lägga mig”. Då blev han så himla sur! Han gick inte och lade sig. Jag fattade först inte vad han var sur över. Dagen efter när jag vaknade upp, så var han fortfarande sur! Slängde i grejer, smällde i köksluckor. Det var liksom dålig stämning hela dan. Det pågick i ett dygn. Det var återkommande i vår relation. Varje gång som jag inte ville, så tog han det personligt. Efter det har jag blivit skadad av det där. Jag har tänkt extra på hur män reagerar. Det finns inget annat sammanhang där jag har sett killar bli så kränkta som när man inte vill ha sex med dem.«
Att bli förbittrad, det är att skylla sina känslor av maktlöshet på någon annan. Oftast på den närmaste. Det är vanligt i förhållanden, i vänskaper och i relation till ens jobb. Vi behöver ta känslan på allvar. För hämndbegäret som skapas kan bli extremt. Mer än ett ilsket sms. Det kan utvecklas till stalking och trakasserier. I allra värsta fall, som med den s.k. incel-rörelsen: massmord. Därför är det något vi behöver prata mer om, både när det gäller oss själva och andra.
- Hur kan vi motverka att bli förbittrade?
– Bolla tillbaka till dig själv, svarar Emilie. Oftast lägger du skulden på någon annan. Fråga dig själv då: “vad är det jag känner?” Grundkänslan är ju sorg. Tillåt dig själv att vara ledsen. Fundera: “Vad är det som upprör mig? Varför tar jag det så hårt när det inte handlar om mig?”. Om en person vill sluta träffa en. Om en person inte vill ha sex. Då handlar det om att den personen inte vill det. Oavsett anledning.
Det går att träna på. Att bli avfärdad, att backa när någon tackar nej.
– Det handlar om självkänsla, fortsätter Emilie. Fråga dig själv: »Varför blir jag sårad av det här?« Det är inte den personen som definierar mitt värde. Även om det kan kännas så i stunden.
Att inte kunna släppa en oförrätt, det är att låta någon annan styra hur en mår och beter sig. Det är som att ge fjärrkontrollen över sina känslor till någon annan. När vi bearbetar allt som har hänt, och går vidare, då tar vi tillbaka kontrollen. Den frihetskänslan är så skön.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
