Foto: Tom Samuelsson/Wikimedia.

Debatt Den svenska regeringen har just sagt att det är ok att trollfabriken betalas med skattebetalarnas partistöd. Det skriver Lars Anell.

I veckan som gick (nr 21 i kalendern) passerades en skammens gräns i Sveriges demokrati.

TV4 sände det andra programmet om Sverigedemokraternas (SD) trollfabrik. I politiska kretsar har det tack vare artiklar i ETC funnits grundade misstankar om dess existens men det är först nu vi har konkreta bevis.

Vi vet nu att SD organiserar och finansierar en verksamhet som från anonyma konton sprider falska uppgifter om alla andra partier i Sveriges riksdag.

Regeringen har gett klartecken för att ett alliansparti får fritt skottfält för att med digitalt förfalskade budskap från anonyma konton angripa landets fyra oppositionspartier.

Den omedelbara reaktionen från ledarna för de tre regeringspartierna var så stark att den ingav förhoppning att de skulle ta itu med problemet. Men snart blåstes faran över. SD:s ledare medgav att ett och annat budskap kanske varit aningen plumpt – ”jag har ju inte sett alla inslag på TikTok” – och meddelade att de skulle tas ned från nätet. Viktigare för regeringen var att SD i fortsättningen skulle beakta Tidöavtalets ”artighetsparagraf” om hövligt tilltal. De tre regeringspartierna skulle i fortsättningen inte angripas. SD hade ingen anledning att be om ursäkt och inga tankar på att stänga trollfabriken.

Med detta lät sig de tre regeringspartierna nöjas. De skulle slippa allt förtal för egen del men glädjas åt att angreppen på oppositionen skulle fortsätta med oförminskad styrka. Men frågan handlar inte om hur Tidöpartierna talar med varandra utan om hur de talar med medborgarna.

Detta ställningstagande tål att upprepas.

Regeringen har gett klartecken för att ett alliansparti får fritt skottfält för att med digitalt förfalskade budskap från anonyma konton angripa landets fyra oppositionspartier.

SD:s ledare ville – och lyckades vad gäller regeringen – få diskussionen att handla om innehållet i de så kallade memes som skickades. Det gick ju då lätt att hantera problemet genom att ta bort ett och annat som blev fel. Men detta är irrelevant. Problemet är att budskapen kommer från anonyma konton – det finns ingen känd avsändare som man kan försvara sig mot. Om företrädare för SD stod som avsändare skulle budskapen vara meningslösa. Nästan alla vuxna skulle se att de inte var sanna. De skulle veta att den Magdalena Andersson som med AI-genererad röst deklarerar att ”vi ska förgöra detta land” aldrig sagt detta – men många barn vet inte ens vem det är som talar. Och de lär sig att tycka illa om den person de sett.

Vad som i debatten kommit bort är att SD:s strategi i hög grad riktar sig till barn och unga människor. I TV 4:s reportage finns ett avsnitt där trollfabrikens chef berättar om hur man gör barn drogberoende – ”man börjar inte med kokain utan med nikotin”. På TikTok får barn höra och se människor som de inte känner till men gradvis ska lära sig att förakta. SD:s långsiktiga strategi går ut på att i barnasinnet injicera en drog som disponerar den vuxna individen att rösta för inskränkningar av den svenska demokratin.

Den svenska regeringen har just sagt att det är OK att denna verksamhet betalas med skattebetalarnas partistöd.

Liberalernas ledare vill att trollfabriken ska upphöra och slår därför ett hårt slag i luften. Saken bör utredas.

Men det behövs ingen utredning – faktiskt inte ens lagstiftning. Det räcker med en pakt om att den politiska kampen i svensk demokrati ska utkämpas med blanka vapen. Det skulle faktiskt räcka om sju partier kommer överens om detta.

Lars Anell, ekonom och tidigare ambassadör