Europa riskerar att hamna i en liknande situation som Japan – med ett drygt årtionde av ekonomisk stagnation.
Europeiska centralbankens (ECB) överraskande räntesänkning i förra veckan är en bekräftelse på att eurokrisen är långt ifrån över.
En vanlig tolkning är att ECB sänker räntan för att euroområdet ska undgå att hamna i en nedåtspiral av fallande priser, en deflation. Från september till oktober minskade nämligen inflationen från 1,3 till 0,7 procent, samtidigt som den skyhöga arbetslösheten inte visar några tecken till att minska.
Det är uppenbart att Europa riskerar att hamna i en liknande situation som Japan, som på 90-talet fastnade i ett drygt årtionde av ekonomisk stagnation.
Boven i dramat är det rekordstora tyska överskottet i bytesbalansen – man exporterar mycket mer än man importerar. Med låg eller liten inflation i Tyskland blir det en stark press nedåt på priserna i de andra eurostaterna.
Ibland hör man tyskarna säga till krisländerna: Gör som vi, exportera er ur krisen. Men det går inte rent matematiskt att alla på samma gång skaffar sig överskott i bytesbalansen.
Tyskland kunde arbeta sig ur sin egen 1990-talskris genom att dra ned på statsutgifterna, sänka a-kassan och frysa reallönerna, allt för att gynna exportindustrin. Detta gav stora överskott i utrikeshandeln. Jättevinsterna gav tyska banker en möjlighet till lättsinniga lån till länderna i söder, som skuldsatte dem och skapade krisen.
Men problemländerna kan i dag inte göra som Tyskland gjorde då. De tyska överskotten trycker ned priserna i Grekland, Portugal och Spanien. Därmed blir en redan hög arbetslöshet permanent och dyra skulder blir ännu dyrare.
EU-kommissionen ska senare den här månaden lägga fast rekommendationer till medlemsländerna om deras ekonomi. Vågar man då utmana Tyskland med att säga att landets bytesbalansöverskott strider mot reglerna, och att det förgiftar samarbetet?
Det är ju inte lätt för ett framgångsrikt exportland som Tyskland att medge att de blivit för framgångsrika.
Men tyskarna skulle kunna bättra på sitt anseende genom att släppa fram högre löner, som legat nära nog stilla i tio år. Detta skulle i sin tur kunna öka efterfrågan i Tyskland på spansk skinka, italienska kakelplattor och grekiska solsemestrar. Pressen på krisländerna skulle lätta.
I tisdags kom siffror från Statistiska Centralbyrån att inflationen här hemma sjönk med 0,2 procent från september till oktober. På årsbasis är inflationstakten nu -0,1 procent. Det ser med andra ord ut som att vi blivit en del av en europeisk stagnation.
Den svenska riksbanken är känd för att alltid komma för sent. Det är hög tid att man vaknar nu och sänker styrräntan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
