I förra veckan avslöjades detaljer om mer än 300 företags skatteplanering via Luxemburg. Trots miljardvinster betalar man ibland noll procent i skatt.

Alla stora tidningar, New York Times, Guardian, Le Monde, slog upp det stort. Men varför hade Dagens Nyheter bara en tvåspaltare på handelssidan?

En förklaring till DN:s smussel kan vara att nyheten är ett grundskott för tanken på vinster i välfärden, eftersom riskkapitalbolagen EQT, IK och Nordic Capital, alla verksamma på välfärdsområdet, hör till de utpekade skatteplanerarna.

Vill vi att våra skattepengar ska gå till företag som inte betalar någon skatt, sågar vi på sikt av den gren vi sitter på.

DN kanske menar att det här inte är värt så mycket väsen eftersom det är lagligt. Det är som om rån i fullt dagsljus vore mer okej än i mörker. Och legitimiteten är osäker. EU undersöker om den här sortens skatteplanering kan innebära ett olagligt statsstöd.

Tidningen, i motsats till Le Monde och Guardian, kanske inte tycker att det är någon vidare nyhet eftersom det rör en typ av skatteplanering från åren 2008-2010 som sällan används numera. Men är det någon som inte tror att armén av affärsjurister kommit på nya grepp och att miljardbeloppen som undanhålls i dag är minst lika stora som för fyra år sedan?

Dagens Nyheter kan möjligen mena att de här frågorna är uttjatade och inte heta längre. Men de är faktiskt högaktuella. G20-mötet i Brisbane kommande helg har företagens skattesmitande överst på dagordningen.

Avslöjandena är glödheta också därför att de kommer dagarna efter att kommissionen reviderat ner sin prognos för tillväxten i eurozonen till en knapp procent nästa år. När eurozonen formligen skriker efter investeringar blir det absurt att många storföretag vägrar, smiter undan med pengarna och lägger dem på hög i olika skatteparadis.

Lek med tanken att bara en del av de tusentals miljarder som undanhålls samhället en dag skulle betalas in till skattemyndigheterna. Det skulle betyda en lindring för krisländer i Europa, som skulle kunna betala av sina skulder och investera i de offentliga nyttigheter som förslummats på senare år.

Den nye chefskommissionären Jean-Claude Juncker var regeringschef i Luxemburg när det nu avslöjande skattefifflet sanktionerades av deras skatteverk. Med alla fingrar i syltburken borde Juncker strängt taget avgå. Men beroende liberala Dagens Nyheter skulle inte komma på tanken att kräva det. Sådant brukar ledarsidan avfärda som oansvarig populism.

Men hur ska då kommissionen med Juncker som ordförande med någon slags trovärdighet driva den nödvändiga upprensningen i företagsskatteträsket? Aldrig förr har unionens existentiella kris varit mer sorgligt uppenbar.