Forskning Sveriges mål är att alla forskningsartiklar i år ska publiceras i ett öppet publiceringssystem – öppen tillgång. Ett mål Sverige inte kommer nå. Det här är berättelsen om glappet mellan forskningspolitiska mål och forskares vardag. Och en affärsmodell som ger internationella bolag miljardvinster på skattefinansierad forskning.
Allmänhetens tillgång till forskningsresultat har kanske aldrig varit så på tapeten som nu i och med corona. Under pandemin har forskare tidigt delat data – bland annat var kinesiska forskare snabba med att dela hela coronavirusets arvsmassa, vilket möjliggjorde massvis av forskning, exempelvis för att finna ett vaccin – och många studier har publicerats innan de kvalitetsgranskat, och framförallt på plattformar helt öppna för såväl forskarsamhälle som för allmänheten.
På många sätt har pandemin lyft fram en gammal diskussion och åter satt den i strålkastarens sken. En diskussion som i sig belyser två stora problem inom forskarvärlden: tillgången till forskningsresultaten och en affärsmodell som ger miljardvinster till några av världens största holdingbolag och som tvingar forskare att jobba gratis.
Oöverskådligt utbud och kritiserad affärsmodell
Utbudet av vetenskapliga tidskrifter är så gott som oöverskådligt och varje år publiceras miljontals artiklar.
För en forskare att få sina resultat publicerade i någon av de tyngsta tidskrifterna är förknippat med inte bara en enorm prestige utan också den viktigaste vägen till att säkra en karriär. Det är ett nålsöga som få artiklar passerar.
– Forskarna meriterar sig genom de högrankade tidskrifterna. En artikel i en tidskrift med »high impact«, alltså hur stort genomslag tidskriften har i forskarvärlden, kan säkerställa framtida forskningsanslag och tjänstetillsättning. Ja hela forskarens karriär avgörs genom publikationer, säger Vilhelm Widmark, överbibliotikarie vid Stockholms universitet och vice ordförande för Bibsamkonsortiets, som ansvarar för licensavtal för elektroniska tidskrifter och databaser, styrgrupp.
Bakom en majoritet av tidskrifterna står enorma mediehus med vinstmarginaler som många gånger är bättre än dem för Google, Apple och Amazon.
– Systemet är absurt. De här pengarna borde återinvesteras i forskning, inte gå till vinst för stora globala företag, säger Wilhelm Widmark.
Gynnsam affärsmodell
För att en vanlig tidning ska gå med vinst måste den först ha täckt en massa kostnader: betala skribenter och journalister för artiklar; redaktörer att leda arbetet; betala för distribution av den slutgiltiga produkten att nå ut till prenumeranter och återförsäljare.
För de vetenskapliga tidskrifterna är affärsmodellen en annan. Forskare skriver artiklar utifrån de egna forskningsresultaten – forskning som till stor del är finansierad av skattemedel och stipendier från stiftelser – och ger tidskrifterna materialet gratis. Ibland betalas av avgift till tidskriften för att skicka in sitt manuskript. De vetenskapliga tidskrifterna har redaktörer som bedömer om de vill publicera studien och artikeln, men det faktiska arbetet med att faktagranska och utvärdera kvaliteten, en process som kallas »peer review«, görs av forskare på volontär basis.
Förlagen säljer sedan tillbaka materialet till institutioner och universitet för att bli lästa av forskare – som, kollektivt sätt, var de som skapade produkten. För att en forskare överhuvudtaget ska kunna skicka in en artikel för att försöka få den publicerad krävs en prenumeration på den påtänkta tidskriften.
Prenumerationerna kostar universiteten och biblioteken miljontals kronor varje år.
Bakom de fyra största förlagen står några av världen största holdingbolag, investeringsrådgivare, fondbolag och en av Tysklands rikaste släkter. Tillsammans står de fyra förlagen för över 50 procent av all vetenskaplig publicering.
Holdingbolag tar vinsten
Det största förlaget heter Elsevier. Elsevier står enskilt för 18 procent av alla vetenskapliga publiceringar globalt. I sitt stall har de bland andra välkända The Lancet och Cell Press. Elseviers vinstmarginal ligger på mellan 30 och 40 procent per år och omsatte 2019 över 30 miljarder kronor. 75 procent av intäkterna kommer ifrån prenumerationer.
I Sverige publiceras omkring 4000 artiklar årligen i någon av Elseviers över 2600 olika tidskrifter och bara prenumerationen för Elseviers utbud kostar hundratals miljoner kronor.
– Kostnaderna för alla tidskrifter eskalerade oerhört när förlagen mer och mer gick över till elektronisk form. Tidigare prenumererade man på tryckta tidskrifter och sedan blev det en enorm kostnadsökning när man köpte loss för att ha öppet för ett helt universitet istället för att ha ett exemplar av en tidning ståendes i universitetets bibliotek, säger Wilhelm Widmark.
Dessutom ökade antalet titlar, och fortsätter att öka, samtidigt som förlagen skapade paketprenumerationer, där lärosätena fick tillgång till alla av förlagets tidskrifter, som de tog mer betalt för; istället för att låta lärosätena fortsatt bara prenumererade på ett fåtal till en lägre kostnad. Men det är inte självklart att alla nya titlar tillför ett motsvarande värde.
Sverige når inte målet
Regeringen har satt som mål att resultatet av all offentligt finansierad forskning ska vara omedelbart öppet tillgängligt år 2026. Målsättningen är också att alla forskningsartiklar redan i år ska publiceras i ett öppet publiceringssystem. Ett system som på engelska kallas open access och som på svenska har fått benämningen öppen tillgång.
För att nå så väl det övergripande målet som årets delmål, är det nödvändigt att gå från ett prenumerationsbaserat publiceringssystem till öppen tillgång.
– 2019 publicerades hälften av artiklarna genom öppen tillgång. I år vet vi inte riktigt, det har ökat men det kommer inte lyfta till hundra procent, säger Camilla Lindelöw, handläggare för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer på Kungliga biblioteket.
Hon tror att en stor anledning till att målet inte kommer att nås i år är för att det finns ett glapp mellan forskningspolitiska mål och mellan forskares vardag. Politikerna vill att statligt finansierad forskning ska kunna komma alla medborgare till del och att artiklarna inte ska ligga bakom betalvägg. Samtidigt är det enligt Camilla Lindelöw många forskare som inte ser det som ett problem att universiteten betalar miljontals kronor för att möjliggöra för forskarna att ens ha en chans att få bli publicerade i en välkänd, »high impact« tidskrift.
– Forskarna är inte intresserade av pengarna, de är intresserade av prestigen i att bli erkänd som kommer med att publiceras i exempelvis The Lancet eller Nature. De behöver bygga sitt personliga varumärke. Deras framtida forskningsanslag och chanser att få en tjänst vid ett universitet hänger på det.
Kräver »öppen tillgång«
Att allt fler forskningsfinansiärer världen över börjar kräva att slutprodukten ska publiceras genom öppen tillgång möts inte alltid av hejarop från forskarvärlden säger Camilla Lindelöw som tillägger att det också finns forskare som väljer »open science«, ett begrepp som innefattar mer än bara öppen tillgång.
– Flera ser det en tvångströja. Öppen tillgång är en del av en diskussion som pågått en längre tid kring vad finansiärer kan begära och bestämma, och vilken frihet forskaren har. Kravet på öppen tillgång gör att forskaren inte kan välja helt fritt var de vill bli publicerade, då bland annat varken prestigefulla Science eller Nature inte erbjuder den form av öppen tillgång som forskningsfinansiärerna ofta kräver.
I Sverige tecknar Bibsamkonsortiet licensavtal för elektroniska tidskrifter och databaser för svenska universitet, högskolor, myndigheter och statliga forskningsinstitut. Bibsams kostnader för de Springer Nature, Taylor & Francis och Wiley har de senaste tre åren ökat från 101,6 miljoner till 128,3 miljoner.
– Kungliga biblioteket har ett uppdrag att sammanställa utgifterna. Och Sverige lägger årligen ungefär en halv miljard kronor. Då vet vi att vi räknar i underkant för vi kan inte få in alla uppgifter. Sedan är det en annan sak att avgöra om 500 miljoner kronor av Sveriges forskningsanslag är mycket eller lite, säger Camilla Lindelöw.
Som ett led mot att lyckas med den omställning som regeringen kräver och för att minska utgifterna satte Bibsam 2018 press på Elsevier genom att säga upp avtalet då förlaget inte kunde möta Bibsams krav på hållbara priser och öppen tillgång.
I slutet av 2019 kom parterna fram till ett nytt avtal och kostnaderna för tillgång till förlagens tidskrifter, obegränsad läsning och publicering, beräknas 2020 bli 150 miljoner kronor. Men då ingår inte the Lancet. Tunga Cell press ingår såtillvida att det är ett sidoavtal som tecknas separat så inte alla svenska lärosäten tecknar det.
Och nya avtal börjar inte bara gälla med Elsevier. Konsortiet har även sedan tidigare tecknat transformativa avtal med de andra stora tidskriftsförlagen, Springer Nature, Taylor & Francis och Oxford University Press. Syftet med transformativa avtal är att ställa om från att betala för prenumerationer till att betala för publicering med öppen tillgång.
– I avtalen för vi samman alla kostnader för både läsning och publicering. Det ökar kostnaderna lite till, det ökar förlagens vinster lite mer. Samtidigt så minskar deras intäkter på sikt när de inte kan sälja lika många prenumerationer när allt mer publiceras genom öppen tillgång, säger Wilhelm Widmark.
»Vi sitter fortsatt i klorna på förlagen«
Öppen tillgång ändrar dock i sig inte spelplanen. Dels för att publicering genom öppen tillgång går genom förlagen, det är inte ett separat system, dels för att affärsmodellen egentligen inte påverkas. Elsevier är världsledande gällande öppen tillgång också.
– Vi sitter fortsatt i klorna på förlagen, säger Wilhelm Widmark.
Både han och Camilla Lindelöw tror att det parallellt måste ske en förändring i forskarvärlden på internationell nivå. Så länge anslag, tjänster och karriär står och faller med publikationer i högrankade tidskrifter kommer systemet, och förlagens maktställning, vara svårt att bryta.
– Det finns väldigt många utmaningar kring det här. Det händer saker, men det finns en tröghet. För forskarna är det såklart lättaste är att bara fortsätta i de inkörda spåren. Men jag tror att digitaliseringen för med sig öppenhet över tid. Jag skulle kunna tänka mig att publikationer kommer få mindre värde framöver.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
